Gemenskap och identitet
LEDARE
;)
I hela landet finns ungefär 2 000 föreningar med 450 000 medlemmar. Bara i Värmland finns över hundra hembygdsföreningar, som arrangerar ett 50-tal större aktiviteter över hela länet. Gammal kultur, historia, sedvänjor och traditioner vill medlemmarna värna om. Arvet från förr skall föras vidare till nya generationer. Just sommartid, när svensken älskar att återvända till landsbygden för att träffa släkt och vänner, bjuds det på många lokala arrangemang. Det är allt från hembygdsspel till marknader. Och i år, när vädrets makter visat sig på den griniga sidan, kan det på många håll slås publikrekord på museer och hembygdsgårdar.
På hemsidan (www.hembygd.se) beskrivs verksamheten: Hembygdsrörelsen är en del av det levande samhället. Den skapar broar mellan det förgångna, nutiden och framtiden och är öppen för alla oavsett bakgrund. Hembygdsarbetet skapar gemenskap, trygghet och identitet.
Dokumentation, utställningar, guidningar, berättarkvällar, marknader, ja det finns många olika typer av arrangemang. Byggnadsvård och naturvård är områden som rörelsen slår vakt om, men också förstås om bygdens utveckling. Nu senast vid riksstämman i Visby har landets hembygdsföreningar, som på riksplanet samlats i Sveriges Hembygdsförbund, gått till storms mot regeringens förslag att genomföra en genomgripande förändring av den svenska folkbokföringen. Församlingarna (tidigare socknarna) skall enligt ett förslag inte längre utgöra basen för statistik och uppgifter.
Men då blir det heller inte möjligt att på samma enkla sätt följa upp uppgifterna bakåt i tiden, vilket bland annat forskarna gör. Motiveringen för att upprätta ett nytt register är att det skulle bli billigare för Skatteverket. I så fall offras också en historisk kontinuitet med rötter i medeltiden. Därför har en lång rad välkända forskare med professors rang protesterat mot förslaget. Finansdepartementet, som driver ärendet, har därför anledning att se över frågan om igen. Och påståendet att det skulle bli billigare är inte belagd utan är ett antagande. I Sverige har vi tidigare slagit vakt om vår unika befolkningsstatistik.
Den statistiska kontinuiteten förloras och därmed framtidens möjligheter till analys av samhällsutvecklingen, ett område där Sverige genom sina långa källserier hittills haft en särställning, protesterar professor Sören Holmberg, välkänd valanalytiker, och en av många undertecknare av ett tungt debattinlägg i frågan. Det behovet finns också inom hembygds- och släktforskningen.
Hembygdsföreningarna ger varje år ut omkring 500 böcker om lokalhistoria. De är alltid lästa och uppskattade i bygden och bland ett antal forskare på riksplanet, men någon större publicitet utöver i lokaltidningen blir det inte. Nu har Sveriges Hembygdsförbund instiftat ett pris till Årets Hembygdsbok, vilket förhoppningsvis kan ge större uppmärksamhet. För sammantaget är det här en betydelsefull insats som dokumenterar vårt Sverige, förr och nu. Det entusiastiska och gedigna arbetet i hembygdsrörelsen är värd all uppmuntran!
