2017-10-06 06:00

2017-10-06 06:00

Maktens arrogans

LEDARE

Att nuvarande EU-ministern Ann Linde (S) klarat sig undan de värsta stormarna kring Transportstyrelseskandalen är bra märkligt. Det har ju visat sig att det var hennes brist på agerande som överhuvudtaget gjorde den allvarliga säkerhetsläckan möjlig. Tystnaden och mörkläggningen kring regeringens hantering av affären måste brytas.

Trots att självaste statsministern Stefan Löfven (S) lovat öppenhet om läckorna i samband med Transportstyrelsens outsourcing av IT-tjänster till icke säkerhetsklassad personal i utlandet så har det istället blivit precis tvärtom. Han kan tacka sin lyckliga stjärna för att affären kom att handla om allianspartiernas oerhört taffliga hantering av hotet om misstroendeförklaringar mot några av hans ministrar.

Det kan Ann Linde också. Efter den misslyckade avsättningen av försvarsminister Peter Hultqvist (S) så är det nog få alliansledare som vill pröva misstroendet igen, även om hon strängt taget skulle förtjäna det mer än Hultqvist. Det var nämligen hon som kunde ha stoppat alltsammans, långt innan säkerhetsläckan blev ett faktum, men valde av oklara anledningar att inte agera.

Det var på ett möte som Linde själv ledde den 17 september 2015 som hon i egenskap av statssekreterare hos dåvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) fick motta varningar från Säkerhetspolisen om att Transportstyrelsen planerade att outsourca också känsliga uppgifter till utlandet. Detta har avslöjats Dagens Nyheter, som också har försökt att få till en intervju med Ann Linde för att hon skulle kunna reda ut vad som hänt.

Men Linde har inte velat svara på några frågor. I onsdags skrev DN att två bokade intervjuer fått ställas in med kort varsel. Än märkligare är de skäl som Lindes pressekreterare Darina Agha ger: ”Just nu känns det inte som att Transportstyrelsen är något som folk vill läsa om. Känner ni verkligen att era läsare har det intresset och behovet?” Som om det är upp till en tjänsteman på regeringskansliet att bestämma vad som kan tänkas intressera läsarna av en privat tidning.

Det är en otillständig uppvisning i maktarrogans! Pressekreteraren fortsätter ”vi känner inte att det är aktuellt att prata om det just nu”. När DN försökte få en tidigare intervju sade Agha att ”regeringen kör mycket fokus på budgetutspel och sådana grejer. Då har de embargo på det och det är det som vi vill kommunicera just nu”. Det är alltså högst på nåder de kan tänka sig att kommunicera, och då bara om saker som de själva tycker är bekvämt.

De här ”svaren” är i sig avslöjande på hur regeringskansliet ser på mediernas granskning av dem i allmänhet och av Transportstyrelseskandalen i synnerhet. I ett mejlsvar på ett antal frågor från DN säger Lindes stab att ”frågorna är viktiga och jag kommer att besvara den typen av frågor hos KU”. Taktiken är klar. Regeringen tänker ducka för alla frågor och vänta ut granskningen i riksdagens konstitutionsutskott i hopp om att folk under tiden hinner glömma och sluta bry sig om en av de allra största säkerhetsläckorna i modern tid.

Vad är det egentligen som Linde och regeringen är så rädda för skall komma fram? Att ännu fler kände till det hela, och tidigare än de sagt? Gäller det också statsministern själv, vars egen statssekreterare Emma Lennartsson också hastigt och olustigt fick sparken på ett extrainsatt regeringssammanträde en söndag när det visade sig att hon visste mycket tidigare än hon först uppgett? Eller att de visste men helt enkelt inte förstod hur allvarligt det var, trots Säkerhetspolisens upprepade larm?

Det här är en fråga om regeringsduglighet som allmänheten förtjänar svar på nu. Ann Linde med flera måste helt enkelt börja svara på frågor. Och oppositionen måste börja fila på misstroendevapnet igen, trots, eller kanske just på grund av, debaclet med försvarsministern.

Trots att självaste statsministern Stefan Löfven (S) lovat öppenhet om läckorna i samband med Transportstyrelsens outsourcing av IT-tjänster till icke säkerhetsklassad personal i utlandet så har det istället blivit precis tvärtom. Han kan tacka sin lyckliga stjärna för att affären kom att handla om allianspartiernas oerhört taffliga hantering av hotet om misstroendeförklaringar mot några av hans ministrar.

Det kan Ann Linde också. Efter den misslyckade avsättningen av försvarsminister Peter Hultqvist (S) så är det nog få alliansledare som vill pröva misstroendet igen, även om hon strängt taget skulle förtjäna det mer än Hultqvist. Det var nämligen hon som kunde ha stoppat alltsammans, långt innan säkerhetsläckan blev ett faktum, men valde av oklara anledningar att inte agera.

Det var på ett möte som Linde själv ledde den 17 september 2015 som hon i egenskap av statssekreterare hos dåvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) fick motta varningar från Säkerhetspolisen om att Transportstyrelsen planerade att outsourca också känsliga uppgifter till utlandet. Detta har avslöjats Dagens Nyheter, som också har försökt att få till en intervju med Ann Linde för att hon skulle kunna reda ut vad som hänt.

Men Linde har inte velat svara på några frågor. I onsdags skrev DN att två bokade intervjuer fått ställas in med kort varsel. Än märkligare är de skäl som Lindes pressekreterare Darina Agha ger: ”Just nu känns det inte som att Transportstyrelsen är något som folk vill läsa om. Känner ni verkligen att era läsare har det intresset och behovet?” Som om det är upp till en tjänsteman på regeringskansliet att bestämma vad som kan tänkas intressera läsarna av en privat tidning.

Det är en otillständig uppvisning i maktarrogans! Pressekreteraren fortsätter ”vi känner inte att det är aktuellt att prata om det just nu”. När DN försökte få en tidigare intervju sade Agha att ”regeringen kör mycket fokus på budgetutspel och sådana grejer. Då har de embargo på det och det är det som vi vill kommunicera just nu”. Det är alltså högst på nåder de kan tänka sig att kommunicera, och då bara om saker som de själva tycker är bekvämt.

De här ”svaren” är i sig avslöjande på hur regeringskansliet ser på mediernas granskning av dem i allmänhet och av Transportstyrelseskandalen i synnerhet. I ett mejlsvar på ett antal frågor från DN säger Lindes stab att ”frågorna är viktiga och jag kommer att besvara den typen av frågor hos KU”. Taktiken är klar. Regeringen tänker ducka för alla frågor och vänta ut granskningen i riksdagens konstitutionsutskott i hopp om att folk under tiden hinner glömma och sluta bry sig om en av de allra största säkerhetsläckorna i modern tid.

Vad är det egentligen som Linde och regeringen är så rädda för skall komma fram? Att ännu fler kände till det hela, och tidigare än de sagt? Gäller det också statsministern själv, vars egen statssekreterare Emma Lennartsson också hastigt och olustigt fick sparken på ett extrainsatt regeringssammanträde en söndag när det visade sig att hon visste mycket tidigare än hon först uppgett? Eller att de visste men helt enkelt inte förstod hur allvarligt det var, trots Säkerhetspolisens upprepade larm?

Det här är en fråga om regeringsduglighet som allmänheten förtjänar svar på nu. Ann Linde med flera måste helt enkelt börja svara på frågor. Och oppositionen måste börja fila på misstroendevapnet igen, trots, eller kanske just på grund av, debaclet med försvarsministern.