2017-10-05 06:00

2017-10-05 06:00

Ett bättre moderatlag

LEDARE

Varje ny partiledare måste för att bli någorlunda framgångsrik skaffa sig ett eget lag, och ha ett eget mandat. Det förra håller nu den nye moderatledaren Ulf Kristersson på att skaffa sig sedan han fått det senare. Det är två förutsättningar som hans företrädare i allt väsentligt saknande. Och så gick det som det gick för Anna Kinberg Batra.

Det största problemet för Anna Kinberg Batra var att hennes mandat egentligen bara kom från företrädaren Fredrik Reinfeldt. Det var han som hade utkorat henne och lade sedan allt i hennes knä när han försvann efter valet 2014. Hon gick redan i utgångsläget miste om chansen att skaffa sig ett eget mandat, en egen plattform och ett eget lag. Visst blev det lite ommöbleringar, som det alltid blir, men det var aldrig som om hon själv var särskilt drivande. Hon ärvde det mesta.

Ulf Kristersson har däremot på ett helt annat sätt ett eget mandat. När han talar om klassisk moderat politik så känns det genuint. Kinberg Batras omsvängning av politiken fick aldrig den där äkthetskänslan, utan framstod mer som av verkligheten påtvingad. Så nyliberal i sin ungdom har Kristerssons politiska resa ändå ägt rum under lång tid, och han är också öppen med det. Sådant inger förtroende.

Med mindre än ett år kvar till riksdagsvalet skall han nu försöka toppa sitt lag, och i tisdags så presenterades några av nyheterna. Att kalla utnämningen av Gunnar Strömmer till ny partisekreterare för en överraskning vore kanske att ta i. Strömmers namn har ju nämnts i en del spekulationer över personer som kan tänkas återvända till partipolitiken. I alla händelser är det ett utmärkt val. Strömmer är en idéburen person och det visar kanske också i vilken riktning M nu tänker gå, med ökat fokus på idéutveckling.

Advokaten Strömmer var MUF-ordförande i slutet på 1990-talet, men hans främsta merit är ändå att han var med och grundade Centrum för rättvisa, en ideell organisation för att främja medborgerliga fri- och rättigheter, och som drivit många framgångsrika fall i domstol när det gäller diskriminering och där enskilda hamnat i kläm mot olika myndigheter. I tisdagens presskonferens så slog han fast att M har ett ”brett politiskt grundackord” som är både liberalt och konservativt.

Duktiga och erfarna Elisabeth Svantesson tar över Kristerssons gamla jobb som ekonomisk-politisk talesperson, och hon bör kunna ge finansminister Magdalena Andersson (S) en match. Jessica Polfjärd, som aldrig passade som gruppledare i riksdagen, efterträder Svantesson som arbetsmarknadspolitisk talesperson, där hon förhoppningsvis kommer bättre till sin rätt. Istället blir det Tobias Billström, nu förste vice talman i riksdagen, som blir ny gruppledare, och med den respekt han har i riksdagsgruppen torde det gå bra.

Det är också något av en revansch för Billström. Trots att han var migrationsminister under Reinfeldt så var han aldrig riktigt bekväm med just migrationspolitiken, och fick också skäll av Reinfeldt för sina uttalanden om att vi måste kunna prata om ”volymer”. Det var också han som, tillsammans med Kristersson och Svantesson, år 2009 föreslog en skärpning av migrationspolitiken som Reinfeldt sedan valde att ignorera efter valet 2010.

Framöver kommer fler ommöbleringar. Det har redan börjat bra, vilket bådar gott för att det kommer att bli lyckosamt.

Det största problemet för Anna Kinberg Batra var att hennes mandat egentligen bara kom från företrädaren Fredrik Reinfeldt. Det var han som hade utkorat henne och lade sedan allt i hennes knä när han försvann efter valet 2014. Hon gick redan i utgångsläget miste om chansen att skaffa sig ett eget mandat, en egen plattform och ett eget lag. Visst blev det lite ommöbleringar, som det alltid blir, men det var aldrig som om hon själv var särskilt drivande. Hon ärvde det mesta.

Ulf Kristersson har däremot på ett helt annat sätt ett eget mandat. När han talar om klassisk moderat politik så känns det genuint. Kinberg Batras omsvängning av politiken fick aldrig den där äkthetskänslan, utan framstod mer som av verkligheten påtvingad. Så nyliberal i sin ungdom har Kristerssons politiska resa ändå ägt rum under lång tid, och han är också öppen med det. Sådant inger förtroende.

Med mindre än ett år kvar till riksdagsvalet skall han nu försöka toppa sitt lag, och i tisdags så presenterades några av nyheterna. Att kalla utnämningen av Gunnar Strömmer till ny partisekreterare för en överraskning vore kanske att ta i. Strömmers namn har ju nämnts i en del spekulationer över personer som kan tänkas återvända till partipolitiken. I alla händelser är det ett utmärkt val. Strömmer är en idéburen person och det visar kanske också i vilken riktning M nu tänker gå, med ökat fokus på idéutveckling.

Advokaten Strömmer var MUF-ordförande i slutet på 1990-talet, men hans främsta merit är ändå att han var med och grundade Centrum för rättvisa, en ideell organisation för att främja medborgerliga fri- och rättigheter, och som drivit många framgångsrika fall i domstol när det gäller diskriminering och där enskilda hamnat i kläm mot olika myndigheter. I tisdagens presskonferens så slog han fast att M har ett ”brett politiskt grundackord” som är både liberalt och konservativt.

Duktiga och erfarna Elisabeth Svantesson tar över Kristerssons gamla jobb som ekonomisk-politisk talesperson, och hon bör kunna ge finansminister Magdalena Andersson (S) en match. Jessica Polfjärd, som aldrig passade som gruppledare i riksdagen, efterträder Svantesson som arbetsmarknadspolitisk talesperson, där hon förhoppningsvis kommer bättre till sin rätt. Istället blir det Tobias Billström, nu förste vice talman i riksdagen, som blir ny gruppledare, och med den respekt han har i riksdagsgruppen torde det gå bra.

Det är också något av en revansch för Billström. Trots att han var migrationsminister under Reinfeldt så var han aldrig riktigt bekväm med just migrationspolitiken, och fick också skäll av Reinfeldt för sina uttalanden om att vi måste kunna prata om ”volymer”. Det var också han som, tillsammans med Kristersson och Svantesson, år 2009 föreslog en skärpning av migrationspolitiken som Reinfeldt sedan valde att ignorera efter valet 2010.

Framöver kommer fler ommöbleringar. Det har redan börjat bra, vilket bådar gott för att det kommer att bli lyckosamt.