2017-09-14 06:00

2017-09-14 06:00

Misstror misstroendet

LEDARE

I sin rädsla för att den rödgröna regeringen kan tvingas avgå så håller allianspartierna på att försitta en gyllene chans att visa att de faktiskt är en opposition på riktigt. Det kommer väljarna att komma ihåg när det blir val om mindre än ett år. Nu är inte tidpunkten för att vackla i frågan om misstroende.

I tisdags öppnades riksmötet och skuggan av misstroendehotet hängde tung över riksdagshuset. Men än har allianspartierna inte sagt hur framtiden blir för försvarsminister Peter Hultqvist (S). Det håller inte. Det har egentligen inte kommit fram något nytt som ställer honom i bättre dager än i somras. Visserligen har statsminister Stefan Löfvens (S) statssekreterare Emma Lennartsson också fått gå sedan det framkommit att hon visste mer och tidigare om säkerhetsläckan på Transportstyrelsen än först angett. Men det kan ju Hultqvist inte ha vetat. Den bortförklaring som annars har getts är just att han trott från att andra redan var informerade.

Alliansen hade guldläge när den här skandalen briserade under sommaren, och hotade snabbt med misstroende mot tre ansvariga ministrar. Två, Anders Ygeman och Anna Johansson, fick gå, men Löfven behöll trotsigt Hultqvist. Redan där och då skulle man ha gått vidare med misstroendet, men av outgrundlig anledning valde man att skjuta fram det flera månader och bjöd därmed regeringen på respit. Det signalerade också att man inte såg lika allvarligt på att Hultqvist inte agerat. Som bara varit alltför tydligt under mandatperioden så försitter alliansen aldrig några tillfällen att försitta sina chanser.

Centern och Liberalerna är de som, förstås, uppges vackla. Men det vore en stor missräkning och ett präktigt självmål om alliansen nu inte skulle mäkta med att fullfölja misstroendet. Den då uppvisande impotensen skulle bli rejält pinsam.

Det har också varit relativt tyst från alliansen när det gäller att utvidga misstroendet. Om det är någon som förtjänar att bli misstroendeförklarad så är det nuvarande EU- och handelsministern Ann Linde (S). Som statssekreterare hos Ygeman fick hon redan under sommaren 2015 av Säkerhetspolisen reda på den hotande säkerhetsläckan, men gjorde inte ett dyft för att vare sig hindra den eller informera vidare. Hur någon kan ha förtroende för henne efter det är en gåta.

Ytterst är det statsminister Stefan Löfven som har ansvaret för hur illa skött arbetet i regeringskansliet är. Men något misstroende den vägen vill alliansen för allt i världen inte se. Då kan ju regeringen tvingas gå och alliansen få regera. Detta har Sverigedemokraterna insett och det är därför som de nu väcker misstroende mot Löfven, väl medvetna om att den inte kommer att gå igenom (omröstning på fredag). Då kan de hävda att det minsann är de som utgör en verklig opposition.

I går avslöjade också Dagens Nyheter att Transportstyrelsens ställföreträdande generaldirektör Jacob Gramenius redan sommaren 2014 fattade beslut om ”avsteg” från kraven på informationssäkerhet, alltså under den förra alliansregeringen. Dock säger sig varken dåvarande infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M) eller hennes statssekreterare Ingela Bendrot ha varit informerade, men det är onekligen pikant för alliansen. I alla händelser visar det att säkerhetsrötan på Transportstyrelsen (och förmodligen i många andra myndigheter) är djup och omfattande. Det är nu av nöden tvunget med en rejäl genomlysning och uppröjning. Man kan ju börja med några misstroendeförklaringar.

I tisdags öppnades riksmötet och skuggan av misstroendehotet hängde tung över riksdagshuset. Men än har allianspartierna inte sagt hur framtiden blir för försvarsminister Peter Hultqvist (S). Det håller inte. Det har egentligen inte kommit fram något nytt som ställer honom i bättre dager än i somras. Visserligen har statsminister Stefan Löfvens (S) statssekreterare Emma Lennartsson också fått gå sedan det framkommit att hon visste mer och tidigare om säkerhetsläckan på Transportstyrelsen än först angett. Men det kan ju Hultqvist inte ha vetat. Den bortförklaring som annars har getts är just att han trott från att andra redan var informerade.

Alliansen hade guldläge när den här skandalen briserade under sommaren, och hotade snabbt med misstroende mot tre ansvariga ministrar. Två, Anders Ygeman och Anna Johansson, fick gå, men Löfven behöll trotsigt Hultqvist. Redan där och då skulle man ha gått vidare med misstroendet, men av outgrundlig anledning valde man att skjuta fram det flera månader och bjöd därmed regeringen på respit. Det signalerade också att man inte såg lika allvarligt på att Hultqvist inte agerat. Som bara varit alltför tydligt under mandatperioden så försitter alliansen aldrig några tillfällen att försitta sina chanser.

Centern och Liberalerna är de som, förstås, uppges vackla. Men det vore en stor missräkning och ett präktigt självmål om alliansen nu inte skulle mäkta med att fullfölja misstroendet. Den då uppvisande impotensen skulle bli rejält pinsam.

Det har också varit relativt tyst från alliansen när det gäller att utvidga misstroendet. Om det är någon som förtjänar att bli misstroendeförklarad så är det nuvarande EU- och handelsministern Ann Linde (S). Som statssekreterare hos Ygeman fick hon redan under sommaren 2015 av Säkerhetspolisen reda på den hotande säkerhetsläckan, men gjorde inte ett dyft för att vare sig hindra den eller informera vidare. Hur någon kan ha förtroende för henne efter det är en gåta.

Ytterst är det statsminister Stefan Löfven som har ansvaret för hur illa skött arbetet i regeringskansliet är. Men något misstroende den vägen vill alliansen för allt i världen inte se. Då kan ju regeringen tvingas gå och alliansen få regera. Detta har Sverigedemokraterna insett och det är därför som de nu väcker misstroende mot Löfven, väl medvetna om att den inte kommer att gå igenom (omröstning på fredag). Då kan de hävda att det minsann är de som utgör en verklig opposition.

I går avslöjade också Dagens Nyheter att Transportstyrelsens ställföreträdande generaldirektör Jacob Gramenius redan sommaren 2014 fattade beslut om ”avsteg” från kraven på informationssäkerhet, alltså under den förra alliansregeringen. Dock säger sig varken dåvarande infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M) eller hennes statssekreterare Ingela Bendrot ha varit informerade, men det är onekligen pikant för alliansen. I alla händelser visar det att säkerhetsrötan på Transportstyrelsen (och förmodligen i många andra myndigheter) är djup och omfattande. Det är nu av nöden tvunget med en rejäl genomlysning och uppröjning. Man kan ju börja med några misstroendeförklaringar.