2017-09-10 21:21

2017-09-11 08:57

Övning ger färdighet

LEDARE

Aurora 17. Idag startar den största svenska militärövningen sedan år 1993. Över 19 000 svenska soldater och ett 40-tal myndigheter deltar och ett par tusen från sju andra länder. Det är utmärkt att Sverige övar tillsammans med andra länder för att stärka den gemensamma militära förmågan att försvara landet.

Det är uppenbart att den svenska försvarsförmågan måste stärkas. Något som det nu råder i det närmaste politisk enighet om. För att göra detta måste vi samverka aktivt med våra grannländer och vänligt sinnade nationer. Sveriges alliansfrihet till trots är det tydligt att vår säkerhet bygger på ett samarbete med Nato.

Aurora 17 är inte en Nato-övning utan en svensk övning med inbjudna länder. Våra nordiska grannar Danmark, Norge och Finland deltar, liksom Estland, Litauen, Frankrike och USA. Att USA deltar retar naturligtvis upp den svenska vänstern från Vänsterpartiet och vidare vänster ut mot avgrunden. Övningen framställs som en provokation riktad mot Ryssland som är det land som motståndaren i Aurora 17-övningen liknar.

Att det fiktiva land som övningen syftar till att försvara Sverige och särskilt Gotland emot liknar Ryssland är inte orimligt eftersom det är Ryssland som står för det försämrade säkerhetsläget genom sin aggressiva utrikespolitik. Exemplen från Georgien och Ukraina förskräcker. Något liknande skulle kunna drabba de Baltiska staterna.

Sverige och då Gotland som har ett mycket strategiskt läge för försvaret av Baltikum skulle mycket väl kunna dras in i en militär konflikt mellan Nato och Ryssland. Oavsett om Sverige är medlem av Nato eller inte skulle vi dras med i en konflikt i Östersjöområdet. De scenarion som kan tänkas uppstå i en sådan konflikt måste vi öva på. Extra viktigt i sammanhanget är att öva på att ta emot stöd från andra länder, exempelvis avancerat luftvärn som vi behöver men saknar idag.

Senast Sverige övade i den här skalan deltog 23 000 man av totalt 800 000 mobiliserbara. Nu deltar omkring 19 000 av de 50 000 man vi kan mobilisera. En stor förändring på lite över 20 år. Fokus måste nu ligga på att återuppbygga försvarsförmågan till en ändamålsenlig nivå. Försvarsuppgörelsens extrapengar räcker en bit på väg, men målet bör vara försvarssatsningar i riktning mot den rekommenderade Nato-nivån om två procent av BNP.

Samtidigt som treveckorsövningen Aurora 17 pågår övar Ryssland på andra sidan Östersjön. Deras övning Zapad (som betyder väst på ryska) är dock betydligt större, storleken på övningen bedöms av Nato ligga runt 100 000 man, även om man bara uppger 12 700 deltagare för att undvika att behöva bjuda in observatörer från andra länder i enlighet med den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE:s riktlinjer. Den ryska övningen tilldrar sig givetvis inte den svenska vänsterns och fredsrörelsens intresse i någon större omfattning.

I Östersjöområdet är Ryssland militärt starkt och satsar tre gånger mer på försvaret än Polen, Sverige, Finland och Baltstaterna tillsammans, enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut. Det förhållandet förklarar varför samarbete är nödvändigt för att balansera den stora ryska militära förmågan. Sveriges plats i detta samarbete är nödvändig både för vår och våra grannländers säkerhet. I det sammanhanget är ett svenskt medlemskap i Nato det enda rimliga.

Det är uppenbart att den svenska försvarsförmågan måste stärkas. Något som det nu råder i det närmaste politisk enighet om. För att göra detta måste vi samverka aktivt med våra grannländer och vänligt sinnade nationer. Sveriges alliansfrihet till trots är det tydligt att vår säkerhet bygger på ett samarbete med Nato.

Aurora 17 är inte en Nato-övning utan en svensk övning med inbjudna länder. Våra nordiska grannar Danmark, Norge och Finland deltar, liksom Estland, Litauen, Frankrike och USA. Att USA deltar retar naturligtvis upp den svenska vänstern från Vänsterpartiet och vidare vänster ut mot avgrunden. Övningen framställs som en provokation riktad mot Ryssland som är det land som motståndaren i Aurora 17-övningen liknar.

Att det fiktiva land som övningen syftar till att försvara Sverige och särskilt Gotland emot liknar Ryssland är inte orimligt eftersom det är Ryssland som står för det försämrade säkerhetsläget genom sin aggressiva utrikespolitik. Exemplen från Georgien och Ukraina förskräcker. Något liknande skulle kunna drabba de Baltiska staterna.

Sverige och då Gotland som har ett mycket strategiskt läge för försvaret av Baltikum skulle mycket väl kunna dras in i en militär konflikt mellan Nato och Ryssland. Oavsett om Sverige är medlem av Nato eller inte skulle vi dras med i en konflikt i Östersjöområdet. De scenarion som kan tänkas uppstå i en sådan konflikt måste vi öva på. Extra viktigt i sammanhanget är att öva på att ta emot stöd från andra länder, exempelvis avancerat luftvärn som vi behöver men saknar idag.

Senast Sverige övade i den här skalan deltog 23 000 man av totalt 800 000 mobiliserbara. Nu deltar omkring 19 000 av de 50 000 man vi kan mobilisera. En stor förändring på lite över 20 år. Fokus måste nu ligga på att återuppbygga försvarsförmågan till en ändamålsenlig nivå. Försvarsuppgörelsens extrapengar räcker en bit på väg, men målet bör vara försvarssatsningar i riktning mot den rekommenderade Nato-nivån om två procent av BNP.

Samtidigt som treveckorsövningen Aurora 17 pågår övar Ryssland på andra sidan Östersjön. Deras övning Zapad (som betyder väst på ryska) är dock betydligt större, storleken på övningen bedöms av Nato ligga runt 100 000 man, även om man bara uppger 12 700 deltagare för att undvika att behöva bjuda in observatörer från andra länder i enlighet med den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE:s riktlinjer. Den ryska övningen tilldrar sig givetvis inte den svenska vänsterns och fredsrörelsens intresse i någon större omfattning.

I Östersjöområdet är Ryssland militärt starkt och satsar tre gånger mer på försvaret än Polen, Sverige, Finland och Baltstaterna tillsammans, enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut. Det förhållandet förklarar varför samarbete är nödvändigt för att balansera den stora ryska militära förmågan. Sveriges plats i detta samarbete är nödvändig både för vår och våra grannländers säkerhet. I det sammanhanget är ett svenskt medlemskap i Nato det enda rimliga.