2017-08-09 06:01

2017-08-09 06:01

Förskoleplikt ingen lösning

LEDARE

Regeringen föreslår att skolplikten utökas till att också gälla den så kallade förskoleklassen, alltså redan innan grundskolans egentliga årskurs ett. Då enigheten om en tioårig skolplikt är rätt kompakt så lär förslaget gå igenom, men det är sannerligen ingen lösning på problemen med att barnen lär sig för lite i skolan. Kvantiteten skolår hjälper i sig inte upp själva undervisningskvaliteten.

De flesta andra länder låter barnen börja skolan redan vid sex års ålder, och det finns inget riktigt bra skäl varför Sverige inte skulle kunna göra det också. Svenska barn är väl inte trögare än andra och de mognar nog inte senare heller. Men nu är det inte riktigt en riktig skolstart för sexåringar som regeringen och skolministern Gustav Fridolin (MP) tänkt sig.

Det handlar istället om att göra förskoleklassen, som redan i dag erbjuds alla sexåringar, obligatorisk. ”Alla barn skall ha en bra start i skolan”, menar han och framhåller det hela som en jämlikhetsfråga. Men redan nu går 98 procent av sexåringarna i förskoleklass, och de som inte gör det är lätt räknade – ungefär 2 000 stycken. Så ett obligatorium skulle knappast göra från eller till. Istället blir det mest en fråga om kosmetika, ett sätt att visa handlingskraft genom att slå in öppna dörrar.

För vilka suspekta familjer kan det röra sig om för de stackars 2 000 barnen? Några som har fräckheten att avstå från det konforma? Egentligen handlar det nog mest om barn som har extra svårt med stökiga miljöer, som finns i förskolan, och en liten del tillhöriga religiösa minoriteter.

I själva verket rör förslaget nog mer att alla barn helst skall stöpas i samma form, i jämlikhetens namn, istället för att man faktiskt tror att framtida skolresultat blir bättre. I förlängningen så kommer man säkert att dra ut argumentet till att själva förskolan borde vara obligatorisk. Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU driver redan den frågan. Som om de ekonomiska incitamenten för att lämna bort sina barn inte redan var så stora att få familjer har råd och möjlighet att avstå från förskolan.

Om det istället var strävan efter att förbättra elevernas skolresultat som var ledstjärnan så finns det andra sätt än att tvinga alla att gå förskoleklass. Men då börjar det bli besvärligt för då handlar det om att faktiskt förbättra undervisningskvaliteten på allvar. Att sätta kunskap och ordning i fokus i skolan. Att vi får fler och bättre motiverade lärare som också själva besitter ordentliga kunskaper i de ämnen de skall lära ut. Men då måste lärarutbildningarna bli rejält mycket bättre.

Istället för en förskoleklass vore det bättre om svenska sexåringar fick börja i en riktig skola, precis som det är i många andra länder, och att grundskolan blev tioårig. Blandformen förskoleklass är otydlig och spretig. Allianspartiernas och Sverigedemokraternas bud i frågan är just att låta skolan börja då. Även om det är en bra tanke så vore det dock att börja i fel ände. För den svenska skolans problem handlar som sagt inte primärt om skolstarten utan om kvaliteten. Barnen blir inte mycket mer hjälpta av att sätta sig i skolbänken ett år tidigare om den undervisning som erbjuds inte håller måttet. Förbättra först själva skolan, sedan kan vi prata om tidigare skolstart. Och skippa stickspåret om en tvångsförskoleklass.

De flesta andra länder låter barnen börja skolan redan vid sex års ålder, och det finns inget riktigt bra skäl varför Sverige inte skulle kunna göra det också. Svenska barn är väl inte trögare än andra och de mognar nog inte senare heller. Men nu är det inte riktigt en riktig skolstart för sexåringar som regeringen och skolministern Gustav Fridolin (MP) tänkt sig.

Det handlar istället om att göra förskoleklassen, som redan i dag erbjuds alla sexåringar, obligatorisk. ”Alla barn skall ha en bra start i skolan”, menar han och framhåller det hela som en jämlikhetsfråga. Men redan nu går 98 procent av sexåringarna i förskoleklass, och de som inte gör det är lätt räknade – ungefär 2 000 stycken. Så ett obligatorium skulle knappast göra från eller till. Istället blir det mest en fråga om kosmetika, ett sätt att visa handlingskraft genom att slå in öppna dörrar.

För vilka suspekta familjer kan det röra sig om för de stackars 2 000 barnen? Några som har fräckheten att avstå från det konforma? Egentligen handlar det nog mest om barn som har extra svårt med stökiga miljöer, som finns i förskolan, och en liten del tillhöriga religiösa minoriteter.

I själva verket rör förslaget nog mer att alla barn helst skall stöpas i samma form, i jämlikhetens namn, istället för att man faktiskt tror att framtida skolresultat blir bättre. I förlängningen så kommer man säkert att dra ut argumentet till att själva förskolan borde vara obligatorisk. Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU driver redan den frågan. Som om de ekonomiska incitamenten för att lämna bort sina barn inte redan var så stora att få familjer har råd och möjlighet att avstå från förskolan.

Om det istället var strävan efter att förbättra elevernas skolresultat som var ledstjärnan så finns det andra sätt än att tvinga alla att gå förskoleklass. Men då börjar det bli besvärligt för då handlar det om att faktiskt förbättra undervisningskvaliteten på allvar. Att sätta kunskap och ordning i fokus i skolan. Att vi får fler och bättre motiverade lärare som också själva besitter ordentliga kunskaper i de ämnen de skall lära ut. Men då måste lärarutbildningarna bli rejält mycket bättre.

Istället för en förskoleklass vore det bättre om svenska sexåringar fick börja i en riktig skola, precis som det är i många andra länder, och att grundskolan blev tioårig. Blandformen förskoleklass är otydlig och spretig. Allianspartiernas och Sverigedemokraternas bud i frågan är just att låta skolan börja då. Även om det är en bra tanke så vore det dock att börja i fel ände. För den svenska skolans problem handlar som sagt inte primärt om skolstarten utan om kvaliteten. Barnen blir inte mycket mer hjälpta av att sätta sig i skolbänken ett år tidigare om den undervisning som erbjuds inte håller måttet. Förbättra först själva skolan, sedan kan vi prata om tidigare skolstart. Och skippa stickspåret om en tvångsförskoleklass.