2017-07-15 06:00

2017-07-15 06:00

Spara och Slösa

LEDARE

I Karlstad kan kommunalskatten sänkas med 1,21 kronor per hundralapp. I Kristinehamn med 52 öre, och i Arvika med 68 öre. Och det utan att påverka kvaliteten i välfärden. Det visar en undersökning som genomförts av Skattebetalarnas förening.

I den jämförs alla svenska kommuners utgifter för politisk verksamhet, kultur och fritid respektive infrastruktur. De har räknat fram hur mycket pengar som kunde sparas om de slösaktiga kommunerna var lika sparsamma som en svensk genomsnittskommun, justerat för kommunens befolkningsmängd. Pengarna som sparas kan användas till att sänka skatten eller till att höja kvaliteten i välfärdens kärna: vård, skola och omsorg.

Den politiska verksamhet, infrastruktur och kultur och fritid som kommunerna finansierar är förstås inte oviktig. Tillsammans står dessa verksamheter för 13,7 procent av kommunernas utgifter. Det handlar inte om att pengarna skall dras in och att verksamheterna skall läggas ner, utan om att komma ner till vad en genomsnittskommun spenderar. Om alla kommuner lyckades att nå genomsnittsnivån skulle 10,2 miljarder kronor kunna sparas. Om kommunerna istället var lika sparsamma som de tre bästa kommunerna i sin storlek, blir besparingspotentialen hela 17,8 miljarder. Det motsvarar 38 900 extra lärare sett till hela Sverige, eller en kommunalskattesänkning på i genomsnitt 1 krona per hundralapp.

Men det kommunala slöseriet, och därmed också besparingspotentialen, är ännu större på sina håll i Värmland än i resten av riket. Värst i den värmländska slöseriklassen är Säffle, Torsby och Kils kommuner. Om Säffle var lika bra på att hushålla med skattebetalarnas medel som en snittkommun i sin storlek, skulle skatten kunna sänkas med hela 1,86 kronor. Alternativt kunde Säffle anställa 99 extra lärare. I Torsby och Kil kan skatten sänkas med 1,67 och 1,45 kronor, eller så kan 69 och 61 lärare nyanställas.

Men för att slöseriet skall kunna stävjas måste väljarna ställa makthavarna till svars. Det politiska etablissemanget kommer aldrig att skära ner på utgifterna till sina favoriserade hobbyverksamheter om de inte tvingas till det av folket.

Det är nu 14 månader kvar till valet 2018, och som vanligt kommer de kommunala frågorna att hamna i skuggan av riksdagsvalet. Förra året var kommunernas samlade utgifter svindlande 645 miljarder kronor. Om vi hade skilda valår till riksdag och kommun skulle kommunpolitiken måhända få den uppmärksamhet den förtjänar.

Men det har vi inte. Vi går till val med det valsystem vi har, inte med det vi önskar att vi hade. Det är därför en gemensam uppgift för väljare och opinionsbildare att sätta press på de kommunala makthavarna. Lägre skatter och bättre välfärd hägrar för de medborgare som vågar ställa sina slösaktiga politiker mot väggen.

I den jämförs alla svenska kommuners utgifter för politisk verksamhet, kultur och fritid respektive infrastruktur. De har räknat fram hur mycket pengar som kunde sparas om de slösaktiga kommunerna var lika sparsamma som en svensk genomsnittskommun, justerat för kommunens befolkningsmängd. Pengarna som sparas kan användas till att sänka skatten eller till att höja kvaliteten i välfärdens kärna: vård, skola och omsorg.

Den politiska verksamhet, infrastruktur och kultur och fritid som kommunerna finansierar är förstås inte oviktig. Tillsammans står dessa verksamheter för 13,7 procent av kommunernas utgifter. Det handlar inte om att pengarna skall dras in och att verksamheterna skall läggas ner, utan om att komma ner till vad en genomsnittskommun spenderar. Om alla kommuner lyckades att nå genomsnittsnivån skulle 10,2 miljarder kronor kunna sparas. Om kommunerna istället var lika sparsamma som de tre bästa kommunerna i sin storlek, blir besparingspotentialen hela 17,8 miljarder. Det motsvarar 38 900 extra lärare sett till hela Sverige, eller en kommunalskattesänkning på i genomsnitt 1 krona per hundralapp.

Men det kommunala slöseriet, och därmed också besparingspotentialen, är ännu större på sina håll i Värmland än i resten av riket. Värst i den värmländska slöseriklassen är Säffle, Torsby och Kils kommuner. Om Säffle var lika bra på att hushålla med skattebetalarnas medel som en snittkommun i sin storlek, skulle skatten kunna sänkas med hela 1,86 kronor. Alternativt kunde Säffle anställa 99 extra lärare. I Torsby och Kil kan skatten sänkas med 1,67 och 1,45 kronor, eller så kan 69 och 61 lärare nyanställas.

Men för att slöseriet skall kunna stävjas måste väljarna ställa makthavarna till svars. Det politiska etablissemanget kommer aldrig att skära ner på utgifterna till sina favoriserade hobbyverksamheter om de inte tvingas till det av folket.

Det är nu 14 månader kvar till valet 2018, och som vanligt kommer de kommunala frågorna att hamna i skuggan av riksdagsvalet. Förra året var kommunernas samlade utgifter svindlande 645 miljarder kronor. Om vi hade skilda valår till riksdag och kommun skulle kommunpolitiken måhända få den uppmärksamhet den förtjänar.

Men det har vi inte. Vi går till val med det valsystem vi har, inte med det vi önskar att vi hade. Det är därför en gemensam uppgift för väljare och opinionsbildare att sätta press på de kommunala makthavarna. Lägre skatter och bättre välfärd hägrar för de medborgare som vågar ställa sina slösaktiga politiker mot väggen.