2017-07-13 06:00

2017-07-13 06:00

Kan man lita på Moderaterna?

LEDARE

Om Moderaterna vill återvinna de försvarsvänliga väljarnas förtroende måste partiet både framstå som och faktiskt vara ett försvarsvänligt parti. För närvarande lyckas man varken med det ena eller det andra. Sverige har råd med ett starkt försvar – om politikerna vill ha det.

I sitt tal i Almedalen efterlyste moderatledaren Anna Kinberg Batra ökade försvarsanslag. Minst två miljarder extra i budgeten för 2018, gärna mer, annars hotade Kinberg Batra med att lämna försvarssamtalen. Äntligen tar Moderaterna försvaret på allvar! Eller?

ÖB har begärt 1,5 miljarder kronor extra för 2018 för att täcka fördyringar. Han har dessutom i en hemlig bilaga till regeringen, som Dagens Nyheter avslöjat, äskat ytterligare 3 miljarder för försvarshöjande åtgärder. Totalt 4,5 miljarder extra 2018 alltså, och 15,5 miljarder fram till och med 2020. Att M-ledaren då lägger ett utgångsbud på 2 miljarder för 2018 imponerar därför inte, och kritiken har inte låtit vänta på sig.

Centerpartiets förhandlare i försvarsgruppen, Daniel Bäckström från Säffle, kritiserar det han kallar Kinberg Batras ”lägsta bud”, och menar att det försämrar allianspartiernas förhandlingsläge gentemot regeringen. Bäckströms kristdemokratiske kollega Mikael Oscarsson är ”ytterst förvånad” över M-utspelet: ”De vet ju lika väl som vi att det inte räcker till”.

En komprometterande faktor är att Kinberg Batras bud är identiskt med det försvarsutspel som Moderaterna lanserade redan i januari i år: 8,5 miljarder extra fram till och med 2020, varav just 2 miljarder extra under 2018.

En smygande misstanke infinner sig: behövde man bara någon synbart tuff markering att fylla Almedalstalet med? En retorisk poäng – vars praktiska konsekvens blir att alliansens försvarsförhandlare undermineras, och ytterst att försvarets anslag blir mindre än det annars skulle ha kunnat bli.

Om det verkligen är detta som ligger bakom Kinberg Batras utspel är det ganska upprörande. Rikets försvar får inte hanteras så lättsinnigt. Om något annat ligger bakom ger man ändå intryck av att man agerat lättsinnigt, och det i ett läge när Moderaterna har ett akut behov av att distansera sig från Fredrik Reinfeldts naiva försvarspolitik. Moderaterna måste både framstå som och faktiskt vara seriösa i försvarsfrågan. Annars blir det svårt att återvinna väljare från Sverigedemokraterna, och man riskerar att tappa ytterligare försvarsvänner till SD.

För övrigt, apropå försvarspolitisk seriositet: att komma med utspel om en handfull miljarder utspritt över ett antal år är inte heller det seriöst. De som i första hand diskuterar försvarsbudgeten mätt i miljarder kronor snarare än som procent av BNP bryr sig ofta inte särskilt mycket om Sveriges försvarsförmåga. De vill dock låta som att de gör det.

Sveriges försvarsbudget är i dag 45 miljarder kronor, eller cirka 1 procent av BNP. Under kalla kriget var den siffran långt högre. 1980 fick försvaret 3 procent av BNP, 1990 var budgeten 2,5 procent. Så sent som 1997 utgjorde försvarsbudgeten 2 procent av BNP, dubbelt så mycket som i dag. 2 procent av BNP är för övrigt den miniminivå som Nato rekommenderar sina medlemmar att spendera på försvaret.

Dåtidens fattigare Sverige ansåg sig ha råd att lägga en långt större andel av sin ekonomi på försvaret än vad man gör i dag. Men Sverige har råd nu med. Det är den politiska viljan som saknas. Och den saknas inte bara hos regeringspartierna.

I sitt tal i Almedalen efterlyste moderatledaren Anna Kinberg Batra ökade försvarsanslag. Minst två miljarder extra i budgeten för 2018, gärna mer, annars hotade Kinberg Batra med att lämna försvarssamtalen. Äntligen tar Moderaterna försvaret på allvar! Eller?

ÖB har begärt 1,5 miljarder kronor extra för 2018 för att täcka fördyringar. Han har dessutom i en hemlig bilaga till regeringen, som Dagens Nyheter avslöjat, äskat ytterligare 3 miljarder för försvarshöjande åtgärder. Totalt 4,5 miljarder extra 2018 alltså, och 15,5 miljarder fram till och med 2020. Att M-ledaren då lägger ett utgångsbud på 2 miljarder för 2018 imponerar därför inte, och kritiken har inte låtit vänta på sig.

Centerpartiets förhandlare i försvarsgruppen, Daniel Bäckström från Säffle, kritiserar det han kallar Kinberg Batras ”lägsta bud”, och menar att det försämrar allianspartiernas förhandlingsläge gentemot regeringen. Bäckströms kristdemokratiske kollega Mikael Oscarsson är ”ytterst förvånad” över M-utspelet: ”De vet ju lika väl som vi att det inte räcker till”.

En komprometterande faktor är att Kinberg Batras bud är identiskt med det försvarsutspel som Moderaterna lanserade redan i januari i år: 8,5 miljarder extra fram till och med 2020, varav just 2 miljarder extra under 2018.

En smygande misstanke infinner sig: behövde man bara någon synbart tuff markering att fylla Almedalstalet med? En retorisk poäng – vars praktiska konsekvens blir att alliansens försvarsförhandlare undermineras, och ytterst att försvarets anslag blir mindre än det annars skulle ha kunnat bli.

Om det verkligen är detta som ligger bakom Kinberg Batras utspel är det ganska upprörande. Rikets försvar får inte hanteras så lättsinnigt. Om något annat ligger bakom ger man ändå intryck av att man agerat lättsinnigt, och det i ett läge när Moderaterna har ett akut behov av att distansera sig från Fredrik Reinfeldts naiva försvarspolitik. Moderaterna måste både framstå som och faktiskt vara seriösa i försvarsfrågan. Annars blir det svårt att återvinna väljare från Sverigedemokraterna, och man riskerar att tappa ytterligare försvarsvänner till SD.

För övrigt, apropå försvarspolitisk seriositet: att komma med utspel om en handfull miljarder utspritt över ett antal år är inte heller det seriöst. De som i första hand diskuterar försvarsbudgeten mätt i miljarder kronor snarare än som procent av BNP bryr sig ofta inte särskilt mycket om Sveriges försvarsförmåga. De vill dock låta som att de gör det.

Sveriges försvarsbudget är i dag 45 miljarder kronor, eller cirka 1 procent av BNP. Under kalla kriget var den siffran långt högre. 1980 fick försvaret 3 procent av BNP, 1990 var budgeten 2,5 procent. Så sent som 1997 utgjorde försvarsbudgeten 2 procent av BNP, dubbelt så mycket som i dag. 2 procent av BNP är för övrigt den miniminivå som Nato rekommenderar sina medlemmar att spendera på försvaret.

Dåtidens fattigare Sverige ansåg sig ha råd att lägga en långt större andel av sin ekonomi på försvaret än vad man gör i dag. Men Sverige har råd nu med. Det är den politiska viljan som saknas. Och den saknas inte bara hos regeringspartierna.