2017-07-12 06:00

2017-07-12 06:00

Våldsvänsterns rätta ansikte

LEDARE

Vänsterextrema våldsverkare löpte amok i Hamburg under helgens nyss överståndna G20-möte. Gatstenar och brandbomber kastades, bilar brändes, fönster krossades och butiker plundrades. Våldets intensitet och hänsynslöshet illustreras av att 476 polismän skadades.

Efter helgens toppmöte såg delar av Hamburg ut som ett slagfält. Det enda som saknades för att göra bilden av en stad i krig komplett var granatnedslag och flygbombningar. Men det var inte en främmande makt som hade angripit Hamburg. Det var Tysklands egna vänsterextremister, med benäget stöd från utländska åsiktsfränder.

Den som med vapen i hand angriper det öppna och demokratiska samhället är dess fiende. Att våldsverkarna kallar sig ”antifascister” hjälper inte direkt när det handlar om svartuniformerade ligister som krossar glasrutor i Tyskland.

Det handlar heller inte bara om tyska extremister. Som vid tidigare vänsterextrema upplopp finns ett betydande inslag av tillresta kravallturister. Enligt Reuters deltog ett tresiffrigt antal utländska extremister i upploppen, och ytterligare hundratals stoppades vid den tyska gränsen. Bland de som gripits av tysk polis finns personer med franskt, italienskt, schweiziskt, spanskt och ryskt medborgarskap.

Inrikesminister Thomas de Maizière menar att vänsterextremisterna är jämförbara med nazister och islamistiska terrorister, och att hårda tag krävs. Att de Maizière vill framstå som handlingskraftig är inte konstigt. Kravallerna i Hamburg är djupt generande för hans chef, förbundskansler Angela Merkel. Man kan rimligen inte aspirera på att vara ”den fria världens ledare” om man inte klarar av att upprätthålla ordningen i en stad i sitt eget land.

Man kan dock fråga sig om ett gemensamt europeiskt extremistregister är den bästa lösningen. Här finns gränsdragningsproblem och känsliga frågor om integritet och åsiktsregistrering att ta hänsyn till. Ett utökat underrättelseutbyte kan måhända vara att föredra.

Vilka lärdomar kan Sverige dra av våldet i Hamburg? Tjugotusen poliser sattes in, och ändå tappade myndigheterna kontrollen. Det är lika många poliser som det finns i hela Sverige. Skulle Sverige, med sin krisande och misskötta polismyndighet, klara av att vara värd för ett motsvarande toppmöte, om den stad som mötet hålls i översvämmas av tillresta utländska våldsbejakande vänsterextremister? Göteborgskravallerna 2001 talar emot det, och då var polisen i bättre skick än den är i dag.

Polisen borde vässa sin förmåga att hantera upplopp, exempelvis med tårgas och vattenkanoner. Försvarsmakten får i dag stödja polisen i samband med terroristattacker, men inte i samband med kravaller. Riksdag och regering bör överväga att bredda detta mandat till att även inkludera upploppssituationer, där polisens egen förmåga överväldigas. Det vore en återgång till och normalisering av lagstiftningen i linje med de regler som gällde fram till 1969, då den gällande förordningen avskaffades, och till 1974 då den nya grundlagens införande innebar att de kvarvarande undantagsreglerna föll bort.

Efter helgens toppmöte såg delar av Hamburg ut som ett slagfält. Det enda som saknades för att göra bilden av en stad i krig komplett var granatnedslag och flygbombningar. Men det var inte en främmande makt som hade angripit Hamburg. Det var Tysklands egna vänsterextremister, med benäget stöd från utländska åsiktsfränder.

Den som med vapen i hand angriper det öppna och demokratiska samhället är dess fiende. Att våldsverkarna kallar sig ”antifascister” hjälper inte direkt när det handlar om svartuniformerade ligister som krossar glasrutor i Tyskland.

Det handlar heller inte bara om tyska extremister. Som vid tidigare vänsterextrema upplopp finns ett betydande inslag av tillresta kravallturister. Enligt Reuters deltog ett tresiffrigt antal utländska extremister i upploppen, och ytterligare hundratals stoppades vid den tyska gränsen. Bland de som gripits av tysk polis finns personer med franskt, italienskt, schweiziskt, spanskt och ryskt medborgarskap.

Inrikesminister Thomas de Maizière menar att vänsterextremisterna är jämförbara med nazister och islamistiska terrorister, och att hårda tag krävs. Att de Maizière vill framstå som handlingskraftig är inte konstigt. Kravallerna i Hamburg är djupt generande för hans chef, förbundskansler Angela Merkel. Man kan rimligen inte aspirera på att vara ”den fria världens ledare” om man inte klarar av att upprätthålla ordningen i en stad i sitt eget land.

Man kan dock fråga sig om ett gemensamt europeiskt extremistregister är den bästa lösningen. Här finns gränsdragningsproblem och känsliga frågor om integritet och åsiktsregistrering att ta hänsyn till. Ett utökat underrättelseutbyte kan måhända vara att föredra.

Vilka lärdomar kan Sverige dra av våldet i Hamburg? Tjugotusen poliser sattes in, och ändå tappade myndigheterna kontrollen. Det är lika många poliser som det finns i hela Sverige. Skulle Sverige, med sin krisande och misskötta polismyndighet, klara av att vara värd för ett motsvarande toppmöte, om den stad som mötet hålls i översvämmas av tillresta utländska våldsbejakande vänsterextremister? Göteborgskravallerna 2001 talar emot det, och då var polisen i bättre skick än den är i dag.

Polisen borde vässa sin förmåga att hantera upplopp, exempelvis med tårgas och vattenkanoner. Försvarsmakten får i dag stödja polisen i samband med terroristattacker, men inte i samband med kravaller. Riksdag och regering bör överväga att bredda detta mandat till att även inkludera upploppssituationer, där polisens egen förmåga överväldigas. Det vore en återgång till och normalisering av lagstiftningen i linje med de regler som gällde fram till 1969, då den gällande förordningen avskaffades, och till 1974 då den nya grundlagens införande innebar att de kvarvarande undantagsreglerna föll bort.