2017-07-08 06:00

2017-07-08 06:00

Ersätt skyddad skog

LEDARE

Skogsbruk och äganderätt är en fråga som har kommit allt mer i fokus. Olika aspekter på skogsbruk har stöts och blötts under flera seminarier i Almedalen. Skogsfrågorna engagerar många från både skogsbruks- och miljöorganisationer.

Skogen ses både som det gröna guldet som ska ersätta fossil energi, men också som något som helst inte ska ”utsättas för skogsbruk”. Motsättningen produktion och naturbevarande måste lösas genom vettiga avvägningar som möjliggör ett hållbart brukande, där skogsägarna garanteras rimliga ersättningar vid naturvårdsavsättningar.

Sverige har unikt goda förutsättningar att bryta oljeberoendet. Istället för att finansiera bland andra Saudiarabien och Ryssland genom köp av olja så borde vi fylla bränsletankarna med tallar och granar. Den svenska ekonomin skulle gynnas om oljepengarna omsattes här i landet istället.

Det är förståeligt om miljövännerna är kluvna i förhållande till skogen. Att öka produktionen innebär fler avverkningar. Inte för att det skulle innebära något större problem med tanke på att vi under en lång tid har haft en nettotillväxt i skogen. Vi har huggit mindre än tillväxten och har som en följd där av aldrig haft så höga förråd av rotstående skog.

Farhågan naturskyddsintresset har är att ökad aktivitet i skogsbruket leder till förlust av biologisk mångfald. Skogsbruk medför naturpåverkan men mer ofta ”kulturpåverkan” eftersom den svenska skogen i stor utsträckning är brukad sedan lång tid tillbaka.

Det finns naturligtvis skogsområden som inte brukats aktivt och därför kan sägas vara riktiga naturskogar. Dessa ska hanteras varsamt. Biologiskt värdefulla skogsområden finns det skäl att bevara. De absolut flesta skogsägare erkänner detta värde. Landets skogsägare tar sitt miljöansvar genom att göra stora frivilliga avsättningar av mark som mer eller mindre tas ur produktion. Problem uppstår dock när samhället inte vill ersätta den enskilde skogsbrukaren för stora intrång i äganderätten.

Normalt ska intrångsersättning utgå när mark tas i anspråk för reservat och liknande. På senare tid har det visat sig att ersättning kanske inte alls ska utgå, beroende på hur man tolkar införandet av EU:s artskyddsdirektiv i svensk rätt. Det finns också flera fall av långa handläggningstider som gjort att ett avverkningsförbud rått i åratal utan att någon förhandling om inlösning kommit igång. Till det kommer svårigheterna för markägarna att få en vettig ersättning som åtminstone närmar sig virkesvärdet.

Viktigt att komma ihåg i dessa sammanhang är att de drabbade skogsägarna utsätts för ett omfattande ingrepp i äganderätten. Att skogen ska brukas i enlighet med gällande lagar accepterar skogsbrukarna men när de tvingas avstå sin egendom måste det ske i enlighet med det skydd för äganderätten som grundlagen faktiskt ger varje medborgare.

Skogen ses både som det gröna guldet som ska ersätta fossil energi, men också som något som helst inte ska ”utsättas för skogsbruk”. Motsättningen produktion och naturbevarande måste lösas genom vettiga avvägningar som möjliggör ett hållbart brukande, där skogsägarna garanteras rimliga ersättningar vid naturvårdsavsättningar.

Sverige har unikt goda förutsättningar att bryta oljeberoendet. Istället för att finansiera bland andra Saudiarabien och Ryssland genom köp av olja så borde vi fylla bränsletankarna med tallar och granar. Den svenska ekonomin skulle gynnas om oljepengarna omsattes här i landet istället.

Det är förståeligt om miljövännerna är kluvna i förhållande till skogen. Att öka produktionen innebär fler avverkningar. Inte för att det skulle innebära något större problem med tanke på att vi under en lång tid har haft en nettotillväxt i skogen. Vi har huggit mindre än tillväxten och har som en följd där av aldrig haft så höga förråd av rotstående skog.

Farhågan naturskyddsintresset har är att ökad aktivitet i skogsbruket leder till förlust av biologisk mångfald. Skogsbruk medför naturpåverkan men mer ofta ”kulturpåverkan” eftersom den svenska skogen i stor utsträckning är brukad sedan lång tid tillbaka.

Det finns naturligtvis skogsområden som inte brukats aktivt och därför kan sägas vara riktiga naturskogar. Dessa ska hanteras varsamt. Biologiskt värdefulla skogsområden finns det skäl att bevara. De absolut flesta skogsägare erkänner detta värde. Landets skogsägare tar sitt miljöansvar genom att göra stora frivilliga avsättningar av mark som mer eller mindre tas ur produktion. Problem uppstår dock när samhället inte vill ersätta den enskilde skogsbrukaren för stora intrång i äganderätten.

Normalt ska intrångsersättning utgå när mark tas i anspråk för reservat och liknande. På senare tid har det visat sig att ersättning kanske inte alls ska utgå, beroende på hur man tolkar införandet av EU:s artskyddsdirektiv i svensk rätt. Det finns också flera fall av långa handläggningstider som gjort att ett avverkningsförbud rått i åratal utan att någon förhandling om inlösning kommit igång. Till det kommer svårigheterna för markägarna att få en vettig ersättning som åtminstone närmar sig virkesvärdet.

Viktigt att komma ihåg i dessa sammanhang är att de drabbade skogsägarna utsätts för ett omfattande ingrepp i äganderätten. Att skogen ska brukas i enlighet med gällande lagar accepterar skogsbrukarna men när de tvingas avstå sin egendom måste det ske i enlighet med det skydd för äganderätten som grundlagen faktiskt ger varje medborgare.