2017-05-19 16:22

2017-05-19 16:22

Ny rättsskandal i Kevinfallet

LEDARE

I onsdags sände SVT:s Dokument inifrån den sista delen i dokumentärserien om det beryktade Kevinmordet i Arvika och efter den och Dagens Nyheters granskning av fallet står det klart att Sverige har fått en ny rättsskandal. De då fem- och sjuåriga bröder som i polisutredningen utpekats som Kevins mördare har med största sannolikhet inte med brottet att göra. Och någon rättslig prövning har aldrig gjorts.

Visst går det att ha synpunkter på hela den dramaturgi och det upplägg som journalisten Dan Josefsson använt sig av, men den sammantagna bilden efter de senaste veckornas avslöjanden måste ändå bli den att polisen inte bara gjorde bort sig, det rör sig om ett enormt övergrepp på en familj som nu strävar efter att få upprättelse. Det är också ett övergrepp på Kevins familj, som nu ser såren rivas upp igen och vetskapen om att den verklige mördaren gått fri.

I tv-dokumentären har vi från videoupptagningar kunnat se hur de båda bröderna i ett otal förhör, som ibland pågått i timtal, pressats oerhört hårt att erkänna. De har direkt matats med information av förhörsledarna och av den ansvarige polischefen Rolf Sandberg, och vallats nere vid sjön där Kevins kropp hittades. Men trots detta så kom det aldrig några erkännanden om mord. Bekvämt nog finns det bara Sandbergs ord på det eftersom det allra sista förhöret hölls av honom utan att spelas in.

Dessutom så tillämpade man den bisarra och numera helt misskrediterade teorin om bortträngda minnen, som fått folk att berätta allt från satanistiska sexövergrepp till att de blivit bortförda av utomjordingar. Bortträngda minnen låg också bakom att Thomas Quicks förvandlades till en påstådd massmördare – en annan praktfull rättsskandal. Inte oväntat visar det sig att den psykiatriprofessor, Sven Å Christianson, som var djupt inblandad i Quickfallet också agerade som rådgivare till Sandbergs polisutredning om mordet på Kevin.

Hur man behandlade de båda bröderna liknar psykisk barnmisshandel. De har aldrig kunnat värja sig mot polisernas ledande frågor. Så här får barnförhör inte gå till, inte ens 1998. Några advokater fick de eller deras familj aldrig. Hade man åtminstone gjort bevistalan i domstol så hade det funnits en chans till att alla missförhållanden i utredningen kunnat belysas där och då. Istället så pekades de unga barnen ut som mördare och fallet förklarades polisiärt avslutat eftersom så unga personer aldrig kan ställas inför rätta. Därför är det bra att polisutredningen nu ändå upptagits igen så att fallet kan få sig en bättre belysning än vad man mäktade med för snart 19 år sedan.

Rolf Sandberg har nu gjort sig oanträffbar men det är svårt att inte hålla med det krav på en offentlig ursäkt som familjen krävde på en presskonferens i går. Samtidigt går det heller inte att låta bli att undra vilka andra rättsskandaler som lurar framöver och där liknande tvivelaktiga förhörsmetoder och teorier använts.

Visst går det att ha synpunkter på hela den dramaturgi och det upplägg som journalisten Dan Josefsson använt sig av, men den sammantagna bilden efter de senaste veckornas avslöjanden måste ändå bli den att polisen inte bara gjorde bort sig, det rör sig om ett enormt övergrepp på en familj som nu strävar efter att få upprättelse. Det är också ett övergrepp på Kevins familj, som nu ser såren rivas upp igen och vetskapen om att den verklige mördaren gått fri.

I tv-dokumentären har vi från videoupptagningar kunnat se hur de båda bröderna i ett otal förhör, som ibland pågått i timtal, pressats oerhört hårt att erkänna. De har direkt matats med information av förhörsledarna och av den ansvarige polischefen Rolf Sandberg, och vallats nere vid sjön där Kevins kropp hittades. Men trots detta så kom det aldrig några erkännanden om mord. Bekvämt nog finns det bara Sandbergs ord på det eftersom det allra sista förhöret hölls av honom utan att spelas in.

Dessutom så tillämpade man den bisarra och numera helt misskrediterade teorin om bortträngda minnen, som fått folk att berätta allt från satanistiska sexövergrepp till att de blivit bortförda av utomjordingar. Bortträngda minnen låg också bakom att Thomas Quicks förvandlades till en påstådd massmördare – en annan praktfull rättsskandal. Inte oväntat visar det sig att den psykiatriprofessor, Sven Å Christianson, som var djupt inblandad i Quickfallet också agerade som rådgivare till Sandbergs polisutredning om mordet på Kevin.

Hur man behandlade de båda bröderna liknar psykisk barnmisshandel. De har aldrig kunnat värja sig mot polisernas ledande frågor. Så här får barnförhör inte gå till, inte ens 1998. Några advokater fick de eller deras familj aldrig. Hade man åtminstone gjort bevistalan i domstol så hade det funnits en chans till att alla missförhållanden i utredningen kunnat belysas där och då. Istället så pekades de unga barnen ut som mördare och fallet förklarades polisiärt avslutat eftersom så unga personer aldrig kan ställas inför rätta. Därför är det bra att polisutredningen nu ändå upptagits igen så att fallet kan få sig en bättre belysning än vad man mäktade med för snart 19 år sedan.

Rolf Sandberg har nu gjort sig oanträffbar men det är svårt att inte hålla med det krav på en offentlig ursäkt som familjen krävde på en presskonferens i går. Samtidigt går det heller inte att låta bli att undra vilka andra rättsskandaler som lurar framöver och där liknande tvivelaktiga förhörsmetoder och teorier använts.