2017-05-19 06:00

2017-05-19 06:00

Anonym avhoppare

LEDARE

Att en moderat riksdagsledamot hoppar av till Sverigedemokraterna betyder inte nödvändigtvis att vi kommer att se ett trendbrott i politiken. Avhoppare är inget nytt och därtill finns det alltför många frågetecken kring just det här partibytet.

Det var i onsdags som den dittillsvarande moderaten Patrick Reslow, som fram tills dess fört en rätt så anonym tillvaro på riksdagens Skånebänk, på en pressträff med SD-ledaren Jimmie Åkesson lät meddela att han nu har bytt parti. För SD var det förstås en liten fjäder i hatten att visa upp, men de överskattar nog betydelsen av att nu kunna skriva in Reslows namn i sina rullor.

Visst, de får ytterligare en ledamot, därtill någon som verkar vara lite mer kompetent än många av de andra som de redan har, men det ändrar inte majoritetsförhållandena i riksdagen. Behåller Reslow sin plats i det viktiga konstitutionsutskottet blir det dock ett kap eftersom M och SD då helt plötsligt får lika många ledamöter var.

Om avhoppet har någon större betydelse så blir det kanske på sikt, om det innebär att trösklarna för andra att söka sig till SD sänks. Det behöver inte nödvändigtvis handla om andra politiker utan helt enkelt om annars duktiga människor som sympatiserar med partiet med där det sociala priset för att engagera sig har varit för högt, och att man därför har avstått. Bristen på tillräckligt många kompetenta företrädare, särskilt på lokal nivå, utgör alltjämt ett av SD:s största problem.

Frågan är dock om Patrick Reslow är rätt man att symbolisera en sådan breddning av rekryteringsbasen. Han motiverar själv sitt byte av parti med att han var besviken på decemberöverenskommelsen och över att borgerligheten hittills inte velat fälla Löfvenregeringen. Men varför hoppa av nu när M har ändrat sin politik? Han må ha varit mot DÖ när de begav sig, även om han inte gjorde så stort väsen av det till skillnad mot andra partikamrater som Finn Bengtsson. Och att regeringen inte fälls beror nu mer på Centern och Liberalerna än på det parti han hoppar av ifrån.

Pikant nog så förlorade Reslow nyligen en maktkamp inom Malmömoderaterna, och därmed var sannolikheten för att han skulle hamna på valbar plats till riksdagsvalslistan mycket liten, särskilt som M förmodligen kommer att förlora röster. I mätningar är SD numera också större än M i Skåne. Bilden som sätts är mer av någon som vill trygga sin egen fortsatta försörjning än den som rakryggat står upp för sina principer.

Det är också ett otyg att Reslow ämnar sitta kvar som riksdagsledamot. Mandaten är visserligen formellt personliga, men trots det så röstar vi i allmänhet på partier. Politiker använder sig av sina partiers renommé och väljarna räknar med att om man röstar på en viss person som representerar ett visst parti så följer det med en uppsättning åsikter som denna politiker följer. Malmöborna i fråga röstade inte i gemen på Patrick Reslow utan specifikt på Patrick Reslow (M). Känner man att man inte längre kan stå för partibeteckningen efter namnet så är det enda hederliga att göra att lämna de uppdrag man blev vald till under denna partibeteckning.

När SD nu tar emot Reslow så visar de också sitt eget hyckleri. För Jimmie Åkesson har tidigare krävt av avhopparna från hans eget parti, bland annat hans egen svärmor Margareta Larsson, att de också måste lämna sina uppdrag. Givet att just SD brukar drabbas av många avhopp är detta nog inte så smart.

Det var i onsdags som den dittillsvarande moderaten Patrick Reslow, som fram tills dess fört en rätt så anonym tillvaro på riksdagens Skånebänk, på en pressträff med SD-ledaren Jimmie Åkesson lät meddela att han nu har bytt parti. För SD var det förstås en liten fjäder i hatten att visa upp, men de överskattar nog betydelsen av att nu kunna skriva in Reslows namn i sina rullor.

Visst, de får ytterligare en ledamot, därtill någon som verkar vara lite mer kompetent än många av de andra som de redan har, men det ändrar inte majoritetsförhållandena i riksdagen. Behåller Reslow sin plats i det viktiga konstitutionsutskottet blir det dock ett kap eftersom M och SD då helt plötsligt får lika många ledamöter var.

Om avhoppet har någon större betydelse så blir det kanske på sikt, om det innebär att trösklarna för andra att söka sig till SD sänks. Det behöver inte nödvändigtvis handla om andra politiker utan helt enkelt om annars duktiga människor som sympatiserar med partiet med där det sociala priset för att engagera sig har varit för högt, och att man därför har avstått. Bristen på tillräckligt många kompetenta företrädare, särskilt på lokal nivå, utgör alltjämt ett av SD:s största problem.

Frågan är dock om Patrick Reslow är rätt man att symbolisera en sådan breddning av rekryteringsbasen. Han motiverar själv sitt byte av parti med att han var besviken på decemberöverenskommelsen och över att borgerligheten hittills inte velat fälla Löfvenregeringen. Men varför hoppa av nu när M har ändrat sin politik? Han må ha varit mot DÖ när de begav sig, även om han inte gjorde så stort väsen av det till skillnad mot andra partikamrater som Finn Bengtsson. Och att regeringen inte fälls beror nu mer på Centern och Liberalerna än på det parti han hoppar av ifrån.

Pikant nog så förlorade Reslow nyligen en maktkamp inom Malmömoderaterna, och därmed var sannolikheten för att han skulle hamna på valbar plats till riksdagsvalslistan mycket liten, särskilt som M förmodligen kommer att förlora röster. I mätningar är SD numera också större än M i Skåne. Bilden som sätts är mer av någon som vill trygga sin egen fortsatta försörjning än den som rakryggat står upp för sina principer.

Det är också ett otyg att Reslow ämnar sitta kvar som riksdagsledamot. Mandaten är visserligen formellt personliga, men trots det så röstar vi i allmänhet på partier. Politiker använder sig av sina partiers renommé och väljarna räknar med att om man röstar på en viss person som representerar ett visst parti så följer det med en uppsättning åsikter som denna politiker följer. Malmöborna i fråga röstade inte i gemen på Patrick Reslow utan specifikt på Patrick Reslow (M). Känner man att man inte längre kan stå för partibeteckningen efter namnet så är det enda hederliga att göra att lämna de uppdrag man blev vald till under denna partibeteckning.

När SD nu tar emot Reslow så visar de också sitt eget hyckleri. För Jimmie Åkesson har tidigare krävt av avhopparna från hans eget parti, bland annat hans egen svärmor Margareta Larsson, att de också måste lämna sina uppdrag. Givet att just SD brukar drabbas av många avhopp är detta nog inte så smart.