2017-05-17 06:00

2017-05-17 16:11

Stoppa amsifieringen

LEDARE

Universitetsutbildning är något som ökat i popularitet, men sjunkit i anseende. Under 1970-, 80- och 90-talet skedde en kraftig ökning av antalet högskolor i landet och svällandet av antalet utbildningsplatser har fortsatt. Men den allmänna akademiseringen har också lett till inflation i akademin.

Svenska universitet och högskolor håller ofta en hög standard i internationella sammanställningar. Karolinska institutet samt Lunds och Uppsala universitet hamnar på listor över världens hundra bästa lärosäten. Att se till att den högre utbildningen i Sverige håller en viss lägstanivå och har höga kvalitetskrav borde därför ligga i allas intresse. Tyvärr är trenden den motsatta.

På Stockholms universitet har man sedan förra året ett snabbspår för nyanlända samhällsvetare. När universitetet meddelade att deltagarna avkrävdes svenskkunskaper på gymnasienivå för att få ut examen fick de kritik från Akademikerförbundet SSR. Förbundets samhällspolitiska chef Ursula Berge tyckte att detta krav innebar att Stockholms universitet satte sig på ”lite för höga hästar”.

Lunds universitets juristutbildning anses av somliga studenter också sitta på för höga hästar. Studentorganisationen Feministiska juriststudenters granskningsutskott släppte nyligen en genusrapport. Vid rapportsläppet framkom kritik mot att fakulteten alltför ofta anlade ”den vite mannens perspektiv”. Trots kraftig ökning av genusinnehåll och genusinventerad kurslitteratur krävdes ännu mer av genusvaran. Den högt ansedda juristutbildningen verkar man vilja göra till en lightversion av kandidatprogrammet i genusvetenskap.

Nuförtiden finns det flera sådana program vid svenska lärosäten. Kandidatprogram kan också läsas i bland annat ”kulturentreprenörskap” och ”mångfaldsstudier.” Fristående kurser som kan läsas är bland annat ”Att skriva sångtexter på engelska” och ”Färglära”, innebärandes att ”identifiera, analysera, mäta och beskriva färg i ett gestaltande syfte”.

Även mode är numera en vetenskap som det kan läsas både kandidat- och masterprogram i, likaså kommunikation. Och ännu fler saker skall göras till vetenskap och akademiseras, åtminstone om politiker på vänsterkanten får bestämma. I partiledardebatten som hölls i söndags påminde exempelvis Jonas Sjöstedt (V) om Vänsterpartiets idé att akademisera polisutbildningen.

Att göra alla utbildningar till universitetsutbildningar kan vara statushöjande till en början för de utbildningar som upphöjs till akademisk nivå, men samtidigt urholkas universitetens status. Den högre utbildningen blir inte särskilt hög om alla utbildningar ska innefattas. Universitet blir till slut då bara en tillhandahållare av Ams-kurser med högskolepoäng.

Att inte vilja släppa på kvaliteten i en examen är inte att sitta på några höga hästar, det är att inte låta det gå inflation i den högre utbildningen. Att säga stopp för timvis med genusflum inbakat i utbildningsprogrammen är att värna kvaliteten. Att sluta med försöken att göra allting till vetenskap är att värna vetenskapens och akademins goda namn.

Svenska politiker bör tänka efter ordentligt innan man tar vidare steg på den inslagna vägen. Vad vill man egentligen ha för högre utbildning? En som faktiskt är högre, vetenskaplig och av god kvalitet - eller ett enda stort uttunnat Ams-universitet?

Svenska universitet och högskolor håller ofta en hög standard i internationella sammanställningar. Karolinska institutet samt Lunds och Uppsala universitet hamnar på listor över världens hundra bästa lärosäten. Att se till att den högre utbildningen i Sverige håller en viss lägstanivå och har höga kvalitetskrav borde därför ligga i allas intresse. Tyvärr är trenden den motsatta.

På Stockholms universitet har man sedan förra året ett snabbspår för nyanlända samhällsvetare. När universitetet meddelade att deltagarna avkrävdes svenskkunskaper på gymnasienivå för att få ut examen fick de kritik från Akademikerförbundet SSR. Förbundets samhällspolitiska chef Ursula Berge tyckte att detta krav innebar att Stockholms universitet satte sig på ”lite för höga hästar”.

Lunds universitets juristutbildning anses av somliga studenter också sitta på för höga hästar. Studentorganisationen Feministiska juriststudenters granskningsutskott släppte nyligen en genusrapport. Vid rapportsläppet framkom kritik mot att fakulteten alltför ofta anlade ”den vite mannens perspektiv”. Trots kraftig ökning av genusinnehåll och genusinventerad kurslitteratur krävdes ännu mer av genusvaran. Den högt ansedda juristutbildningen verkar man vilja göra till en lightversion av kandidatprogrammet i genusvetenskap.

Nuförtiden finns det flera sådana program vid svenska lärosäten. Kandidatprogram kan också läsas i bland annat ”kulturentreprenörskap” och ”mångfaldsstudier.” Fristående kurser som kan läsas är bland annat ”Att skriva sångtexter på engelska” och ”Färglära”, innebärandes att ”identifiera, analysera, mäta och beskriva färg i ett gestaltande syfte”.

Även mode är numera en vetenskap som det kan läsas både kandidat- och masterprogram i, likaså kommunikation. Och ännu fler saker skall göras till vetenskap och akademiseras, åtminstone om politiker på vänsterkanten får bestämma. I partiledardebatten som hölls i söndags påminde exempelvis Jonas Sjöstedt (V) om Vänsterpartiets idé att akademisera polisutbildningen.

Att göra alla utbildningar till universitetsutbildningar kan vara statushöjande till en början för de utbildningar som upphöjs till akademisk nivå, men samtidigt urholkas universitetens status. Den högre utbildningen blir inte särskilt hög om alla utbildningar ska innefattas. Universitet blir till slut då bara en tillhandahållare av Ams-kurser med högskolepoäng.

Att inte vilja släppa på kvaliteten i en examen är inte att sitta på några höga hästar, det är att inte låta det gå inflation i den högre utbildningen. Att säga stopp för timvis med genusflum inbakat i utbildningsprogrammen är att värna kvaliteten. Att sluta med försöken att göra allting till vetenskap är att värna vetenskapens och akademins goda namn.

Svenska politiker bör tänka efter ordentligt innan man tar vidare steg på den inslagna vägen. Vad vill man egentligen ha för högre utbildning? En som faktiskt är högre, vetenskaplig och av god kvalitet - eller ett enda stort uttunnat Ams-universitet?