2017-05-15 06:00

2017-05-15 06:00

Debatt utan svar

LEDARE

Gårdagens partiledardebatt bjöd inte på så många förtydliganden. Inte heller på särskilt många retoriska fullträffar eller minnesvärda citat. Och den kanske mest intressanta frågan, hur Sverige kan komma att styras efter nästa val, är fortsatt höljd i dunkel.

Så blev det partiledardebatt igen. I opinionen har det senaste månaderna rört sig mycket inom men inte mellan blocken. Styrkeförhållandena var inför gårdagens debatt ungefär lika jämna som tidigare. Den här gången var det dock de rödgröna som hade ett litet övertag i stället för Alliansen.

Och övertag var också vad Stefan Löfven (S) inledningsvis lyckades skaffa sig. Borta var den Löfven som tidigare knappt vetat vad han skulle tycka eller säga. Stärkt av ett ekonomiskt starkt läge för Sverige framstod han i stället som en stabil ledare för ett Sverige som det går relativt bra för. Att detta egentligen beror på europeisk högkonjunktur och räntedopning lyckades oppositionen dock aldrig riktigt nå fram med.

Men den positiva bild av Sverige som statsministern relativt ohotat förmedlat sprack snart när nästa ämne på agendan var sjukvård. Ett politikområde som vuxit i betydelse hos väljarkåren och där en dyster verklighetsbild framträtt på sistone. Jonas Sjöstedt (V) försökte dock få ämnet att mestadels handla om vänsterns käpphäst: vinster i välfärden.

I duell med Ebba Busch Thor (KD) gick Sjöstedt dessutom på Kristdemokraternas förre partiledare Göran Hägglund som ett år efter han slutat som socialminister börjat arbeta för ett vårdföretag. Sjöstedts fråga om detta var okej eller inte gick dock i baklås när Busch Thor snärtigt påpekade att det är bättre att före detta partiledare skaffar sig ett jobb än att som Sjöstedts företrädare Lars Ohly leva på skattepengar.

Någon som däremot inte fick in någon fullträff var Isabella Lövin (MP). Miljöministern var kvällen igenom sövande lugn, oavsett hur debatten gick i övrigt. Lövin lyckades aldrig riktigt komma in i matchen och gjorde knappast något för att höja sitt partis hotande siffror.

Någon som har raka motsatsen till hotande siffror är Annie Lööf (C). En förklaring till detta satte Jimmie Åkesson (SD) fingret på när de två duellerade: ”Ni vill bara saker när ni vet att de inte kommer genomföras”. Lööf vill inte fälla regeringen och förutsätter hela tiden en alliansmajoritet 2018 som knappast ser ut att hända. Således kan hon lova nästan vad som helst utan att behöva ta ansvar för det.

Anna Kinberg Batra (M) försökte debatten igenom gå i hård opposition mot regeringen men nådde aldrig fram. Att hon i den avslutande skoldebatten kom med hopplösa klyschor som ”Jag tycker inte det ska finnas dåliga skolor” gjorde knappast hennes situation bättre. I skoldebatten lyfte istället Jan Björklund (L) upp den kanske mest intressanta frågan: att Sjöstedt hotar sluta stödja regeringens budget om de inte får som de vill med vinster i välfärden. Björklund uppmanade Löfven att inte se detta som ett hot utan som en möjlighet för Sverige.

Och regeringsfrågan och riksdagsstödet var också elefanten i rummet som aldrig riktigt kom fram. Vem ska regera med vem efter nästa val? Är Alliansen levande eller döende? Den här debatten lämnade tyvärr få svar på de frågor som vi verkligen velat se tydliga svar på.

Så blev det partiledardebatt igen. I opinionen har det senaste månaderna rört sig mycket inom men inte mellan blocken. Styrkeförhållandena var inför gårdagens debatt ungefär lika jämna som tidigare. Den här gången var det dock de rödgröna som hade ett litet övertag i stället för Alliansen.

Och övertag var också vad Stefan Löfven (S) inledningsvis lyckades skaffa sig. Borta var den Löfven som tidigare knappt vetat vad han skulle tycka eller säga. Stärkt av ett ekonomiskt starkt läge för Sverige framstod han i stället som en stabil ledare för ett Sverige som det går relativt bra för. Att detta egentligen beror på europeisk högkonjunktur och räntedopning lyckades oppositionen dock aldrig riktigt nå fram med.

Men den positiva bild av Sverige som statsministern relativt ohotat förmedlat sprack snart när nästa ämne på agendan var sjukvård. Ett politikområde som vuxit i betydelse hos väljarkåren och där en dyster verklighetsbild framträtt på sistone. Jonas Sjöstedt (V) försökte dock få ämnet att mestadels handla om vänsterns käpphäst: vinster i välfärden.

I duell med Ebba Busch Thor (KD) gick Sjöstedt dessutom på Kristdemokraternas förre partiledare Göran Hägglund som ett år efter han slutat som socialminister börjat arbeta för ett vårdföretag. Sjöstedts fråga om detta var okej eller inte gick dock i baklås när Busch Thor snärtigt påpekade att det är bättre att före detta partiledare skaffar sig ett jobb än att som Sjöstedts företrädare Lars Ohly leva på skattepengar.

Någon som däremot inte fick in någon fullträff var Isabella Lövin (MP). Miljöministern var kvällen igenom sövande lugn, oavsett hur debatten gick i övrigt. Lövin lyckades aldrig riktigt komma in i matchen och gjorde knappast något för att höja sitt partis hotande siffror.

Någon som har raka motsatsen till hotande siffror är Annie Lööf (C). En förklaring till detta satte Jimmie Åkesson (SD) fingret på när de två duellerade: ”Ni vill bara saker när ni vet att de inte kommer genomföras”. Lööf vill inte fälla regeringen och förutsätter hela tiden en alliansmajoritet 2018 som knappast ser ut att hända. Således kan hon lova nästan vad som helst utan att behöva ta ansvar för det.

Anna Kinberg Batra (M) försökte debatten igenom gå i hård opposition mot regeringen men nådde aldrig fram. Att hon i den avslutande skoldebatten kom med hopplösa klyschor som ”Jag tycker inte det ska finnas dåliga skolor” gjorde knappast hennes situation bättre. I skoldebatten lyfte istället Jan Björklund (L) upp den kanske mest intressanta frågan: att Sjöstedt hotar sluta stödja regeringens budget om de inte får som de vill med vinster i välfärden. Björklund uppmanade Löfven att inte se detta som ett hot utan som en möjlighet för Sverige.

Och regeringsfrågan och riksdagsstödet var också elefanten i rummet som aldrig riktigt kom fram. Vem ska regera med vem efter nästa val? Är Alliansen levande eller döende? Den här debatten lämnade tyvärr få svar på de frågor som vi verkligen velat se tydliga svar på.