2017-04-24 06:00

2017-04-24 06:00

Planera för vattenbrist

ANDRALEDARE

Bara för några år sedan var det väl få som trott att vi i Sverige skull kunna drabbas av vattenbrist. Nu är Gotland och Öland inne i en ett och ett halvt år lång torrperiod.

Våra problem med vattenförsörjningen bleknar naturligtvis jämfört med exempelvis Kaliforniens men vi måste börja planera bättre för vattenbrist. SMHI och Sverige geologiska undersökningar, SGU, gör prognoser över grundvattnet (grundvatten.nu) som gör det enkelt att kontrollera vattentillgången där man bor. Det är ett bra initiativ för vattentillgången förtjänar mer uppmärksamhet av både beslutsfattare och allmänhet.

Eftersom vattenbrist inte har varit något problem så har vi ingen större beredskap att hantera torka, till skillnad från Kalifornien som tvingats förvalta sitt vatten för att få det att räcka till. Eftersom det bara varit att vrida på kranen för att få vatten är vi i princip oförberedda på de potentiellt stora problem som uppstår vid en bristsituation.

Gotland och Öland har känt av detta tidigare. Att avstå från att bevattna gräsmattan är en lindrig uppoffring för en villaägare medan ett bevattningsförbud kan betyda ett rejält minusresultat för en lantbrukare. Frågan har också implikationer i ett vidare folkförsörjningsperspektiv.

Landets livsmedelsförsörjning har uppmärksammats mycket på senare tid. Det stora beroendet av importerade livsmedel är en risk. Liksom beroendet av diesel och konstgödsel som vi också importerar. Vatten är också en för folkförsörjningen begränsande faktor som inte har fått lika stor uppmärksamhet därför att vi tar det för givet.

I stort sett finns det gott om vatten i landet. Problemen som gjort sig påminda på senare tid handlar till stor del om att bygga ut infrastrukturens kapacitet för att rena och distribuera vatten. Vatten har exempelvis körts med tankbil till Öland.

I Örebro varnar kommunen redan nu för risk för vattenbrist och uppmanar invånarna att hushålla med vattnet. Det är låg nederbörd under vintern och en utebliven vårflod som gjort att förråden är oroväckande låga. Så här ser det ut på flera orter runtomkring i landet. Den snabba tillväxten av vissa städer har gjort sitt för att tänja gränserna för många kommuners vattentäkter, vars infrastruktur är dimensionerad för lägre flöden.

Inom lantbruket har det byggts en del bevattningsdammar där smältvatten kan samlas upp på våren för att användas för att vattna åkrarna på sommaren. Vi lär få se fler bevattningsdammar i områden där det finns risk för torka. Om de utformas på rätt sätt kan dammarna också gynna den biologiska mångfalden.

Det finns mycket som tyder på att klimatet förändras på ett sätt som gör vattenförsörjningen osäkrare. Samhället måste därför ta större hänsyn till vattenförsörjningen i den fysiska planeringen. De enskilda medborgarna måste också ta sitt ansvar och hushålla med vattnet. Sannolikheten att notan för kommunalt vatten kommer att öka på grund av utbyggda vattentäkter är annars stor.

Våra problem med vattenförsörjningen bleknar naturligtvis jämfört med exempelvis Kaliforniens men vi måste börja planera bättre för vattenbrist. SMHI och Sverige geologiska undersökningar, SGU, gör prognoser över grundvattnet (grundvatten.nu) som gör det enkelt att kontrollera vattentillgången där man bor. Det är ett bra initiativ för vattentillgången förtjänar mer uppmärksamhet av både beslutsfattare och allmänhet.

Eftersom vattenbrist inte har varit något problem så har vi ingen större beredskap att hantera torka, till skillnad från Kalifornien som tvingats förvalta sitt vatten för att få det att räcka till. Eftersom det bara varit att vrida på kranen för att få vatten är vi i princip oförberedda på de potentiellt stora problem som uppstår vid en bristsituation.

Gotland och Öland har känt av detta tidigare. Att avstå från att bevattna gräsmattan är en lindrig uppoffring för en villaägare medan ett bevattningsförbud kan betyda ett rejält minusresultat för en lantbrukare. Frågan har också implikationer i ett vidare folkförsörjningsperspektiv.

Landets livsmedelsförsörjning har uppmärksammats mycket på senare tid. Det stora beroendet av importerade livsmedel är en risk. Liksom beroendet av diesel och konstgödsel som vi också importerar. Vatten är också en för folkförsörjningen begränsande faktor som inte har fått lika stor uppmärksamhet därför att vi tar det för givet.

I stort sett finns det gott om vatten i landet. Problemen som gjort sig påminda på senare tid handlar till stor del om att bygga ut infrastrukturens kapacitet för att rena och distribuera vatten. Vatten har exempelvis körts med tankbil till Öland.

I Örebro varnar kommunen redan nu för risk för vattenbrist och uppmanar invånarna att hushålla med vattnet. Det är låg nederbörd under vintern och en utebliven vårflod som gjort att förråden är oroväckande låga. Så här ser det ut på flera orter runtomkring i landet. Den snabba tillväxten av vissa städer har gjort sitt för att tänja gränserna för många kommuners vattentäkter, vars infrastruktur är dimensionerad för lägre flöden.

Inom lantbruket har det byggts en del bevattningsdammar där smältvatten kan samlas upp på våren för att användas för att vattna åkrarna på sommaren. Vi lär få se fler bevattningsdammar i områden där det finns risk för torka. Om de utformas på rätt sätt kan dammarna också gynna den biologiska mångfalden.

Det finns mycket som tyder på att klimatet förändras på ett sätt som gör vattenförsörjningen osäkrare. Samhället måste därför ta större hänsyn till vattenförsörjningen i den fysiska planeringen. De enskilda medborgarna måste också ta sitt ansvar och hushålla med vattnet. Sannolikheten att notan för kommunalt vatten kommer att öka på grund av utbyggda vattentäkter är annars stor.