2017-04-18 06:00

2017-04-18 06:00

Erdogan stärker sin makt

President Recep Tayyip Erdogan tog i söndags ett steg närmare envälde. Med knapp marginal röstade turkarna för att utöka presidentens makt. Det här är en utveckling som är mycket illavarslande för Turkiet och dess grannländer.

Det var ingen stor dag för demokratin i söndags även om det faktiskt hölls ett val, om än ett val där regimens motståndare tystats ned och stängts ute från media. Turkiet går nu från parlamentariskt styre till presidentstyre. Presidenten firade med att förlänga undantagstillståndet i landet. Alla som vill se en demokratisk utveckling i Turkiet har ingen anledning att fira.

Av det preliminära valresultatet att döma längtar 51,4 procent av turkarna efter en stark ledare som lovar stabilitet. 48,6 procent hade dock ingen större lust att ge presidenten makt att styra med dekret, utse ministrar, höga ämbetsmän inom rättsväsendet, ansvara för statsbudgeten, rätt att införa undantagstillstånd med mera, för att inte tala om möjligheten att i princip sitta kvar som president till år 2029. De mellanliggande presidentvalen år 2019 och 2024 bör nog i detta läge snarast betraktas som en formalitet.

Resultatet i folkomröstningen gav inte den definitiva seger Erdogan behövt för att skänka sin regim en smula legitimitet. Det fanns prognoser som pekade på närmare 60 procent ja-röster. Ett sådant utfall hade skapat en helt annan grund för presidentmakten.

Det nuvarande valresultatet är för knappt för att skapa marginal mot anklagelser om valfusk. Turkiets största oppositionsparti CHP kräver omräkning av 60 procent av rösterna efter uppgifter om att rösträkningen inte gått rätt till. Bland annat ska tomma valsedlar ha stämplats av valförrättare, till förmån för Erdogan. Dessa anklagelser kommer knappast att förändra valutgången även om de är sanna, men de cementerar bilden av ett tudelat land.

De större städerna samt kustområdena med en mer välutvecklad ekonomi och tätare kontakter med omvärlden röstade nej. I inlandet och i de ekonomiskt svagare delarna av landet stödde man Erdogan och hans löfte om stabilitet. Frågan är nu hur de mer demokratiskt sinnade väljarna i storstäderna kommer att ställa sig till Erdogan och hans parti efter folkomröstningen. Det är inte säkert att stödet för det styrande partiet AKP kommer att öka i och med utgången i folkomröstningen.

Den odemokratiska utveckling som Turkiet har tagit måste naturligtvis få konsekvenser för landets status som kandidat för medlemskap i EU. Dörren till EU lär i praktiken vara stängd efter söndagens folkomröstning. Tyvärr utövar Turkiet makt över EU i och med att landet i stor utsträckning kontrollerar flyktingströmmarna från Syrien till EU, vilket Erdogan i högljudda ordalag låtit EU:s ledare få veta. Det ska dock inte hindra EU från att markera mot den odemokratiska utvecklingen i Turkiet. Det är mycket allvarligt att ett Natoland rör sig i denna riktning.

Erdogan har lovat sina anhängare stabilitet i utbyte mot mer makt. Stora ord med tanke på att halva landet är emot hans maktanspråk. Den politiska utvecklingen i Turkiet kan snarare leda till mer instabilitet på sikt.

Det var ingen stor dag för demokratin i söndags även om det faktiskt hölls ett val, om än ett val där regimens motståndare tystats ned och stängts ute från media. Turkiet går nu från parlamentariskt styre till presidentstyre. Presidenten firade med att förlänga undantagstillståndet i landet. Alla som vill se en demokratisk utveckling i Turkiet har ingen anledning att fira.

Av det preliminära valresultatet att döma längtar 51,4 procent av turkarna efter en stark ledare som lovar stabilitet. 48,6 procent hade dock ingen större lust att ge presidenten makt att styra med dekret, utse ministrar, höga ämbetsmän inom rättsväsendet, ansvara för statsbudgeten, rätt att införa undantagstillstånd med mera, för att inte tala om möjligheten att i princip sitta kvar som president till år 2029. De mellanliggande presidentvalen år 2019 och 2024 bör nog i detta läge snarast betraktas som en formalitet.

Resultatet i folkomröstningen gav inte den definitiva seger Erdogan behövt för att skänka sin regim en smula legitimitet. Det fanns prognoser som pekade på närmare 60 procent ja-röster. Ett sådant utfall hade skapat en helt annan grund för presidentmakten.

Det nuvarande valresultatet är för knappt för att skapa marginal mot anklagelser om valfusk. Turkiets största oppositionsparti CHP kräver omräkning av 60 procent av rösterna efter uppgifter om att rösträkningen inte gått rätt till. Bland annat ska tomma valsedlar ha stämplats av valförrättare, till förmån för Erdogan. Dessa anklagelser kommer knappast att förändra valutgången även om de är sanna, men de cementerar bilden av ett tudelat land.

De större städerna samt kustområdena med en mer välutvecklad ekonomi och tätare kontakter med omvärlden röstade nej. I inlandet och i de ekonomiskt svagare delarna av landet stödde man Erdogan och hans löfte om stabilitet. Frågan är nu hur de mer demokratiskt sinnade väljarna i storstäderna kommer att ställa sig till Erdogan och hans parti efter folkomröstningen. Det är inte säkert att stödet för det styrande partiet AKP kommer att öka i och med utgången i folkomröstningen.

Den odemokratiska utveckling som Turkiet har tagit måste naturligtvis få konsekvenser för landets status som kandidat för medlemskap i EU. Dörren till EU lär i praktiken vara stängd efter söndagens folkomröstning. Tyvärr utövar Turkiet makt över EU i och med att landet i stor utsträckning kontrollerar flyktingströmmarna från Syrien till EU, vilket Erdogan i högljudda ordalag låtit EU:s ledare få veta. Det ska dock inte hindra EU från att markera mot den odemokratiska utvecklingen i Turkiet. Det är mycket allvarligt att ett Natoland rör sig i denna riktning.

Erdogan har lovat sina anhängare stabilitet i utbyte mot mer makt. Stora ord med tanke på att halva landet är emot hans maktanspråk. Den politiska utvecklingen i Turkiet kan snarare leda till mer instabilitet på sikt.