2017-03-17 06:00

2017-03-17 06:00

S-kollaps i Nederländerna

LEDARE

Omvärlden drog närmast en kollektiv suck av lättnad när de stora framgångarna uteblev för Geert Wilders invandringsfientliga Frihetsparti i onsdagens holländska parlamentsval. Men socialdemokrater i andra länder kunde förfasa sig över den fullständiga genomklappning som deras partikamrater råkande ut för.

Inför valet var den internationella uppmärksamheten så koncentrerad på Wilders och hans nationalpopulistiska PVV att man missade vilket öde som skulle gå socialdemokratiska PvdA till mötes. Till viss del är det begripligt. Efter Brexit och Trump tros 2017 bli något av ett ödesår när det gäller populistiska framgångar. Efter Nederländerna kommer presidentvalet i Frankrike och sedan förbundsdagsvalet i Tyskland.

Nu blev det inte så. Visserligen gick PVV fram, men bara från 10 till 13 procent. De har nått bättre resultat förr och lär i alla händelser hållas utanför regeringspolitiken. Premiärminister Mark Ruttes högerliberala parti VVD backade visserligen men förblir med sina 21 procent med råge landets största parti. Det säger något om hur splittrat det holländska partilandskapet är, och så har varit länge.

Det nya är att de traditionellt stora partierna inte är så stora längre, och med ett valsystem utan spärrar så är det många partier som kommer in i Generalstaternas andra kammare. Därför går ett antal mandat till partier som kalvinistiska SGP, värdekonservativa CU, djurrättspartiet PvdD, pensionärspartiet 50Plus (en höjning av pensionsåldern till 67 var inte populär), muslimska Denk och nationalkonservativa FvD.

Det blev också framgångar för kristdemokratiska CDA och det vänsterliberala D66 och det är ganska sannolikt att de nu blir koalitionspartner till Ruttes VVD, även om de tre har några mandat kvar från att få majoritet. Men det brukar lösa sig i nederländsk politik, även om det kan dröja. Det gröna Vänsterpartiet GL gick framåt rejält, men samlar bara 9 procent och det från ett tidigare bottenresultat. Det finns också ett renodlat socialistparti, SP, som en gång var kommunistiskt.

Även om Wilders PVV gick uppåt jämfört med det senaste valet 2012 så var det ändå en besvikelse gentemot tidigare opinionsmätningar. Hårdprofileringen på islam- och invandringskritik har inte hjälpt när de andra partierna också börjat tala om migrations- och integrationsfrågor. Den holländska samhällsdebatten är härvidlag rätt frispråkig. Dessutom så har de holländska väljarna prioriterat andra politiska frågor och ekonomin går bra.

Det är som sagt kollapsen för socialdemokratiska PvdA – från 25 till 6 procent – som är det stora. Det har straffat sig för dem att sitta som juniorpartner i en stor koalition med VVD, vilket är något att tänka på för dem som skulle förespråka detta som ett sätt att hålla populister borta. Regeringens åtstramningspolitik har inte varit populär bland vänsterväljare som nu gått till andra mer vänsterpopulistiska partier, som GL. Den samlade vänstern är dock försvagad, och splittrad, i Holland.

PvdA följer här en europeisk trend med sjunkande stöd för traditionella socialdemokratiska partier i många länder – Grekland, Storbritannien, Frankrike, Polen. Det borde även göra de svenska Socialdemokraterna oroade inför framtiden.

Inför valet var den internationella uppmärksamheten så koncentrerad på Wilders och hans nationalpopulistiska PVV att man missade vilket öde som skulle gå socialdemokratiska PvdA till mötes. Till viss del är det begripligt. Efter Brexit och Trump tros 2017 bli något av ett ödesår när det gäller populistiska framgångar. Efter Nederländerna kommer presidentvalet i Frankrike och sedan förbundsdagsvalet i Tyskland.

Nu blev det inte så. Visserligen gick PVV fram, men bara från 10 till 13 procent. De har nått bättre resultat förr och lär i alla händelser hållas utanför regeringspolitiken. Premiärminister Mark Ruttes högerliberala parti VVD backade visserligen men förblir med sina 21 procent med råge landets största parti. Det säger något om hur splittrat det holländska partilandskapet är, och så har varit länge.

Det nya är att de traditionellt stora partierna inte är så stora längre, och med ett valsystem utan spärrar så är det många partier som kommer in i Generalstaternas andra kammare. Därför går ett antal mandat till partier som kalvinistiska SGP, värdekonservativa CU, djurrättspartiet PvdD, pensionärspartiet 50Plus (en höjning av pensionsåldern till 67 var inte populär), muslimska Denk och nationalkonservativa FvD.

Det blev också framgångar för kristdemokratiska CDA och det vänsterliberala D66 och det är ganska sannolikt att de nu blir koalitionspartner till Ruttes VVD, även om de tre har några mandat kvar från att få majoritet. Men det brukar lösa sig i nederländsk politik, även om det kan dröja. Det gröna Vänsterpartiet GL gick framåt rejält, men samlar bara 9 procent och det från ett tidigare bottenresultat. Det finns också ett renodlat socialistparti, SP, som en gång var kommunistiskt.

Även om Wilders PVV gick uppåt jämfört med det senaste valet 2012 så var det ändå en besvikelse gentemot tidigare opinionsmätningar. Hårdprofileringen på islam- och invandringskritik har inte hjälpt när de andra partierna också börjat tala om migrations- och integrationsfrågor. Den holländska samhällsdebatten är härvidlag rätt frispråkig. Dessutom så har de holländska väljarna prioriterat andra politiska frågor och ekonomin går bra.

Det är som sagt kollapsen för socialdemokratiska PvdA – från 25 till 6 procent – som är det stora. Det har straffat sig för dem att sitta som juniorpartner i en stor koalition med VVD, vilket är något att tänka på för dem som skulle förespråka detta som ett sätt att hålla populister borta. Regeringens åtstramningspolitik har inte varit populär bland vänsterväljare som nu gått till andra mer vänsterpopulistiska partier, som GL. Den samlade vänstern är dock försvagad, och splittrad, i Holland.

PvdA följer här en europeisk trend med sjunkande stöd för traditionella socialdemokratiska partier i många länder – Grekland, Storbritannien, Frankrike, Polen. Det borde även göra de svenska Socialdemokraterna oroade inför framtiden.