2017-03-15 06:00

2017-03-16 08:32

Den oansvarige ministern

LEDARE

Det var plågsamt att se kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke (MP) utfrågas om arbetet med återvändande islamiska terrorister i söndagens Agenda i SVT. Sällan har det framgått med så brutal tydlighet att någon har blivit befordrad utöver sin kompetensnivå. För hon visade på en närmast monumental okunskap om detta ytterst känsliga ämne.

Det blev inte många rätt när SVT:s Anders Holmberg gjorde tappra försök att få några konkreta besked från Alice Bah Kuhnke om vad som görs för att hantera de terrorister som återvänder efter att ha varit och krigat för bland annat den Islamiska Staten i Syrien och Irak. Istället svängde hon sig med vad som numera kanske skulle kunna kallas för ”alternativa fakta”.

Som att arbetet med återvändare fungerar bra i Umeå, trots att den kommunen inte har haft några. Eller att Göteborg skulle vara ett bra exempel, när det är uppenbart att det är motsatsen som gäller. Den internationellt erkände svenske terrorismforskaren Magnus Ranstorp sågar i princip demokratiministerns uppgifter. Det rör också hennes påstående om att ett ”10- 20- eller 30-tal” återvändare mötts av individuella handlingsplaner. Annars skyllde hon just på kommunerna som tydligen enligt henne skall ha det största ansvaret. Upprepade gånger nämnde hon också att Socialstyrelsen borde samarbeta mer med polisen och säkerhetspolisen, när det i själva verket handlar om kommunernas socialtjänster.

Intervjun var inget annat än ett enda stort haveri och måste framgent tjäna som ett avskräckande exempel. Efter att inledningsvis ha försvarat sig mot kritiken så erkänner nu Bah Kuhnke att det inte blev så lyckat och därmed kan statsminister Stefan Löfven (S) uttala sitt fortsatta förtroende för henne. Allianspartierna har dock kallat henne till riksdagens konstitutionsutskott för att förklara sig. Bah Kuhnke kan inte bortförklara sig med att hon inte var tillräckligt informerad av sina medarbetare i förväg. Hon har haft det formella ansvaret i två och ett halvt år nu. Jobbträningen borde sedan länge vara över.

Men frågan får därmed inte vara utagerad. Frågan om terrorbekämpning och hur man möter återvändande terroristkrigare är alldeles för allvarlig för det. Enligt säkerhetspolisen är just den våldbejakande islamismen det största terrorhotet mot Sverige. Då duger det inte att ha ett ansvarigt statsråd med så grunda kunskaper, och så litet engagemang i frågan. Därför måste ansvaret för de här frågorna snarast flyttas över till, förslagsvis, justitiedepartementet. Statsministern flaggar just för en sådan översyn, men att vänta duger inte.

Det är tydligt att Sverige närmat sig problemen på helt fel sätt. Kampen mot den våldbejakande extremismen skulle mer handla om förebyggande åtgärder och rehabilitering och därför föreföll det naturligt att lägga det på demokratiministern, och anlita nationella samordnare utan större kunskaper om terrorbekämpning. Men det är i själva verket en fråga om nationell säkerhet och det kräver huvudinsatser från polis, säkerhetstjänst och rättsväsende. Och rätt ansvarig minister.

Det blev inte många rätt när SVT:s Anders Holmberg gjorde tappra försök att få några konkreta besked från Alice Bah Kuhnke om vad som görs för att hantera de terrorister som återvänder efter att ha varit och krigat för bland annat den Islamiska Staten i Syrien och Irak. Istället svängde hon sig med vad som numera kanske skulle kunna kallas för ”alternativa fakta”.

Som att arbetet med återvändare fungerar bra i Umeå, trots att den kommunen inte har haft några. Eller att Göteborg skulle vara ett bra exempel, när det är uppenbart att det är motsatsen som gäller. Den internationellt erkände svenske terrorismforskaren Magnus Ranstorp sågar i princip demokratiministerns uppgifter. Det rör också hennes påstående om att ett ”10- 20- eller 30-tal” återvändare mötts av individuella handlingsplaner. Annars skyllde hon just på kommunerna som tydligen enligt henne skall ha det största ansvaret. Upprepade gånger nämnde hon också att Socialstyrelsen borde samarbeta mer med polisen och säkerhetspolisen, när det i själva verket handlar om kommunernas socialtjänster.

Intervjun var inget annat än ett enda stort haveri och måste framgent tjäna som ett avskräckande exempel. Efter att inledningsvis ha försvarat sig mot kritiken så erkänner nu Bah Kuhnke att det inte blev så lyckat och därmed kan statsminister Stefan Löfven (S) uttala sitt fortsatta förtroende för henne. Allianspartierna har dock kallat henne till riksdagens konstitutionsutskott för att förklara sig. Bah Kuhnke kan inte bortförklara sig med att hon inte var tillräckligt informerad av sina medarbetare i förväg. Hon har haft det formella ansvaret i två och ett halvt år nu. Jobbträningen borde sedan länge vara över.

Men frågan får därmed inte vara utagerad. Frågan om terrorbekämpning och hur man möter återvändande terroristkrigare är alldeles för allvarlig för det. Enligt säkerhetspolisen är just den våldbejakande islamismen det största terrorhotet mot Sverige. Då duger det inte att ha ett ansvarigt statsråd med så grunda kunskaper, och så litet engagemang i frågan. Därför måste ansvaret för de här frågorna snarast flyttas över till, förslagsvis, justitiedepartementet. Statsministern flaggar just för en sådan översyn, men att vänta duger inte.

Det är tydligt att Sverige närmat sig problemen på helt fel sätt. Kampen mot den våldbejakande extremismen skulle mer handla om förebyggande åtgärder och rehabilitering och därför föreföll det naturligt att lägga det på demokratiministern, och anlita nationella samordnare utan större kunskaper om terrorbekämpning. Men det är i själva verket en fråga om nationell säkerhet och det kräver huvudinsatser från polis, säkerhetstjänst och rättsväsende. Och rätt ansvarig minister.