2017-03-10 06:00

2017-03-10 06:00

Otrygghet förgiftar samhället

Oro. Enligt en färsk undersökning som Sifo utfört åt SR:s Ekot oroar den minskande tryggheten i samhället. Samtidigt som Ekot gick ut med resultatet av undersökningen kom nyheten om ett dubbelmord i Kista. Fem misstänkta gängmord på två dygn gör knappast någon tryggare.

De återkommande gängskjutningarna är en starkt bidragande orsak till att allt fler upplever en minskande säkerhet i samhället. Det går inte att vifta bort medborgarnas rättmätiga oro med tal om att Brottsförebyggande rådets, BRÅ:s, siffror visar att mellan åren 2005 och 2015 sjönk andelen personer som uppgav att de utsatts för något brott från 26 till 24 procent.

Ingen anledning till oro, brottsligheten minskar och ökar oron för kriminaliteten så är det för att media rapporterar mer om brottslighet nu. Att spekulera om medias roll kan man göra men det är resonemang som knappast är grundat på vetenskap. Om kriminaliteten oroar medborgarna så är den oron i egen rätt värd att tas på allvar.

20 procent av de tillfrågade i Ekot/Sifo:s undersökning oroas mest av tryggheten i samhället. Invandringen och klimatet/miljön oroar näst flest, 12 respektive 10 procent. Man kan anse att medias rapportering framkallar en ökande oro men det är rimligare att utgå ifrån att det är de brott som media rapporterar om som ger upphov till oron. Hur begångna brott utreds och bestraffas har också betydelse för tilltron till samhällets förmåga att upprätthålla ordningen.

Om endast sju av 37 mord och mordförsök i Malmö, under första halvåret 2016, ledde till åtal får det konsekvenser för hela landet. Att polisen har stora problem får vi tyvärr nya bevis på nästan dagligen. För den tilltagande oron i samhället spelar det ingen roll att antalet brott enligt BRÅ minskade mellan 2005 och 2015 när antalet mord och våldtäkter ökat de senaste åren samtidigt som färre brott klaras upp.

Så som man skull kunna förvänta sig var SD-sympatisörer mest oroade över tryggheten, 38 procent mot snittet på 20. M- och KD-väljarna var också otrygga, 26 respektive 24 procent. Vilket är rimligt då både M och KD förknippas med lag och rätt.

Om den aktuella undersökningen speglar allmänhetens inställning kommer alla partier att tvingas ta hänsyn till den ökande känslan av otrygghet. Brott och straff kommer sannolikt att bli en av valets viktigaste frågor. Men frågan är alltför viktigt för att förhalas fram till valet. Det brådskar med beslutsamma åtgärder för att vända utvecklingen.

Regeringen verkar dock mer intresserad av den så kallade Sverigebilden i utlandet och av vad Donald Trump tror sig veta om Sverige. Några hurtfriska försäkranden om att brottsligheten minskar och att allt blir bättre kommer knappast att vinna väljarnas eller någon annans förtroende.

Den allt överskuggande uppgiften borde vara att få ordning på polisen. Det går trögt med rekryteringen av nya poliser och befintliga slutar och de som är kvar uppger att de har svårt att utföra sitt arbete på ett bra sätt. Kraftfulla åtgärder måste därför till för att stävja våldet och framför allt klara upp fler brott. Den ökade oron är ett kvitto på att brottsbekämpningen inte fungerar tillräckligt bra. Släpp Sverigebilden och identifiera problemen och gör något åt dem – nu.

De återkommande gängskjutningarna är en starkt bidragande orsak till att allt fler upplever en minskande säkerhet i samhället. Det går inte att vifta bort medborgarnas rättmätiga oro med tal om att Brottsförebyggande rådets, BRÅ:s, siffror visar att mellan åren 2005 och 2015 sjönk andelen personer som uppgav att de utsatts för något brott från 26 till 24 procent.

Ingen anledning till oro, brottsligheten minskar och ökar oron för kriminaliteten så är det för att media rapporterar mer om brottslighet nu. Att spekulera om medias roll kan man göra men det är resonemang som knappast är grundat på vetenskap. Om kriminaliteten oroar medborgarna så är den oron i egen rätt värd att tas på allvar.

20 procent av de tillfrågade i Ekot/Sifo:s undersökning oroas mest av tryggheten i samhället. Invandringen och klimatet/miljön oroar näst flest, 12 respektive 10 procent. Man kan anse att medias rapportering framkallar en ökande oro men det är rimligare att utgå ifrån att det är de brott som media rapporterar om som ger upphov till oron. Hur begångna brott utreds och bestraffas har också betydelse för tilltron till samhällets förmåga att upprätthålla ordningen.

Om endast sju av 37 mord och mordförsök i Malmö, under första halvåret 2016, ledde till åtal får det konsekvenser för hela landet. Att polisen har stora problem får vi tyvärr nya bevis på nästan dagligen. För den tilltagande oron i samhället spelar det ingen roll att antalet brott enligt BRÅ minskade mellan 2005 och 2015 när antalet mord och våldtäkter ökat de senaste åren samtidigt som färre brott klaras upp.

Så som man skull kunna förvänta sig var SD-sympatisörer mest oroade över tryggheten, 38 procent mot snittet på 20. M- och KD-väljarna var också otrygga, 26 respektive 24 procent. Vilket är rimligt då både M och KD förknippas med lag och rätt.

Om den aktuella undersökningen speglar allmänhetens inställning kommer alla partier att tvingas ta hänsyn till den ökande känslan av otrygghet. Brott och straff kommer sannolikt att bli en av valets viktigaste frågor. Men frågan är alltför viktigt för att förhalas fram till valet. Det brådskar med beslutsamma åtgärder för att vända utvecklingen.

Regeringen verkar dock mer intresserad av den så kallade Sverigebilden i utlandet och av vad Donald Trump tror sig veta om Sverige. Några hurtfriska försäkranden om att brottsligheten minskar och att allt blir bättre kommer knappast att vinna väljarnas eller någon annans förtroende.

Den allt överskuggande uppgiften borde vara att få ordning på polisen. Det går trögt med rekryteringen av nya poliser och befintliga slutar och de som är kvar uppger att de har svårt att utföra sitt arbete på ett bra sätt. Kraftfulla åtgärder måste därför till för att stävja våldet och framför allt klara upp fler brott. Den ökade oron är ett kvitto på att brottsbekämpningen inte fungerar tillräckligt bra. Släpp Sverigebilden och identifiera problemen och gör något åt dem – nu.