2017-03-06 06:00

2017-03-06 06:00

Höj inte entreprenörsskatten

LEDARE

Regeringen, eller i alla fall Socialdemokraterna, vill ”strama upp” de så kallade 3:12-reglerna för fåmansbolag. S vill göra det dyrare för styrelseproffs, fondförvaltare, hyrläkare med flera att ta ut pengar ur sina företag, men de föreslagna förändringarna slår hårdast mot företagare med betydligt lägre inkomster.

Skattereglerna är en djungel av huvudregler och undantag och undantag från undantagen. Detaljerna kring beskattningen av fåmansbolag är svåra att sätta sig in i men förenklat kan man säga att skattesystemet skiljer på två typer av inkomster: tjänst och kapital. Inkomst av tjänst är ersättning för utfört arbete, alltså lön. Kapitalinkomster är avkastning på investerat kapital så som ränta eller aktieutdelningar. Tjänsteinkomster är betydligt hårdare beskattade, särskilt för höga inkomster, än kapital.

3:12-reglerna begränsar hur mycket en egenföretagare kan ta ut i form av kapitalinkomster. Nu vill regeringen, eller snarare S, försämra möjligheterna för företagare att ta ut kapitalvinster ur sina företag, vilket väntas ger statskassan ytterligare fem miljarder kronor. Miljöpartiet verkar glädjande nog inte lika intresserade av entreprenörsskatten som 3:12-reglerna också kallas.

Finansminister Magdalena Andersson (S) vill höja fåmansbolagsägarnas kapitalskatt med 25 procent på ett bräde och vill dessutom öka lönekravet för att få ta ut kapitalvinster ut det egna bolaget, från 47 till 74 tusen kronor i en del fall. Vilka egenföretagare har så höga löner? Det korta svaret är väl de personer som S främst vill hindra från att skatteplanera: styrelseproffs, fondförvaltare, advokater, mäklare med flera som verkar i särskilt lukrativa branscher.

Det är självklart att en företagare skall kunna få avkastning på det kapital som denne satsat i sin verksamhet. Bankerna får ju ränta på det kapital de lånar ut till företag. En ordning där företagaren tvingas ta ut en extremt hög lön för att få avkastning på sitt kapital motverkar investeringar och entreprenörskap. S måste tänka om och göra sig kvitt vanföreställningen om företagaren som skattesmitare och exploatör av arbetstagare. Särskilt med tanke på att fyra av fem jobb skapas i företag med färre än 50 anställda, enligt organisationen Svenskt Näringsliv.

Givet att det finns ett fåtal individer som använder 3:12-reglerna för att årligen skatteplanera bort smärre förmögenheter och att det är ett problem borde S snarare rikta in sig på att ändra vilka inkomster som så att säga kan läggas i ett bolag. Det som upprör vanliga löntagare mest är sannolikt tidigare politiker som lägger allt de gör i ett bolag och fortsätter att kvittera ut ersättning från riksdagen.

Det finns utrymme för att fundera på vilka verksamheter som bör kunna bedrivas i bolagsform, styrelseuppdrag till exempel. Ingår man i en bolagsstyrelse med det personliga ansvar det innebär är det svårt att se varför dessa inkomster skulle kunna läggas i ett bolag. Det är rimligtvis styrelseledamoten som person och inte bolaget som har ansvaret för uppdraget.

Istället för att minska möjligheterna att tjäna pengar på småföretagande borde politikerna ägna sig åt att stimulera entreprenörskap och jobbskapande. Vill politikerna ägna sig åt symbolpolitik borde de se över om vissa inkomster alltid skall vara tjänsteinkomster, även om det saboterar det egna livet efter politiken.

Skattereglerna är en djungel av huvudregler och undantag och undantag från undantagen. Detaljerna kring beskattningen av fåmansbolag är svåra att sätta sig in i men förenklat kan man säga att skattesystemet skiljer på två typer av inkomster: tjänst och kapital. Inkomst av tjänst är ersättning för utfört arbete, alltså lön. Kapitalinkomster är avkastning på investerat kapital så som ränta eller aktieutdelningar. Tjänsteinkomster är betydligt hårdare beskattade, särskilt för höga inkomster, än kapital.

3:12-reglerna begränsar hur mycket en egenföretagare kan ta ut i form av kapitalinkomster. Nu vill regeringen, eller snarare S, försämra möjligheterna för företagare att ta ut kapitalvinster ur sina företag, vilket väntas ger statskassan ytterligare fem miljarder kronor. Miljöpartiet verkar glädjande nog inte lika intresserade av entreprenörsskatten som 3:12-reglerna också kallas.

Finansminister Magdalena Andersson (S) vill höja fåmansbolagsägarnas kapitalskatt med 25 procent på ett bräde och vill dessutom öka lönekravet för att få ta ut kapitalvinster ut det egna bolaget, från 47 till 74 tusen kronor i en del fall. Vilka egenföretagare har så höga löner? Det korta svaret är väl de personer som S främst vill hindra från att skatteplanera: styrelseproffs, fondförvaltare, advokater, mäklare med flera som verkar i särskilt lukrativa branscher.

Det är självklart att en företagare skall kunna få avkastning på det kapital som denne satsat i sin verksamhet. Bankerna får ju ränta på det kapital de lånar ut till företag. En ordning där företagaren tvingas ta ut en extremt hög lön för att få avkastning på sitt kapital motverkar investeringar och entreprenörskap. S måste tänka om och göra sig kvitt vanföreställningen om företagaren som skattesmitare och exploatör av arbetstagare. Särskilt med tanke på att fyra av fem jobb skapas i företag med färre än 50 anställda, enligt organisationen Svenskt Näringsliv.

Givet att det finns ett fåtal individer som använder 3:12-reglerna för att årligen skatteplanera bort smärre förmögenheter och att det är ett problem borde S snarare rikta in sig på att ändra vilka inkomster som så att säga kan läggas i ett bolag. Det som upprör vanliga löntagare mest är sannolikt tidigare politiker som lägger allt de gör i ett bolag och fortsätter att kvittera ut ersättning från riksdagen.

Det finns utrymme för att fundera på vilka verksamheter som bör kunna bedrivas i bolagsform, styrelseuppdrag till exempel. Ingår man i en bolagsstyrelse med det personliga ansvar det innebär är det svårt att se varför dessa inkomster skulle kunna läggas i ett bolag. Det är rimligtvis styrelseledamoten som person och inte bolaget som har ansvaret för uppdraget.

Istället för att minska möjligheterna att tjäna pengar på småföretagande borde politikerna ägna sig åt att stimulera entreprenörskap och jobbskapande. Vill politikerna ägna sig åt symbolpolitik borde de se över om vissa inkomster alltid skall vara tjänsteinkomster, även om det saboterar det egna livet efter politiken.