2016-10-17 06:00

2016-10-17 06:00

Glöm kilometerskatten

Man kan nästan tro att regeringen finner ett alldeles särskilt egenvärde i att försvåra så mycket som möjligt för landsbygdsnäringarna. Hur skall man annars kunna förklara miljöministers Karolina Skogs (MP) fasta övertygelse om att regeringen kommer att lägga ett ”skarpt förslag om vägslitageavgift” (intervju i Sydsvenska Dagbladet 24/9). Att det blir så är mycket troligt.

Finansminister Magdalena Andersson (S) vill hålla dörren öppen för en vägslitageskatt, men vill samtidigt invänta vägslitagekommitténs betänkande som skall överlämnas till regeringen den 9 december i år. Slutsatsen av detta är att det blir en vägslitagavgift – som de borgerliga ovillkorligen måste stoppa.

Miljöministern som är miljöpartist har ett lätt förståeligt intresse av att fördyra vägtransporter. Logiken bakom detta är att dyrare transporter leder till minskade utsläpp av växthusgaser till följd av minskad dieselförbrukning. Problemet är följdverkningarna för samhället och ekonomin som införandet av en kilometerskatt på omkring 10-24 kronor per mil som angetts som tänkbara nivåer på avgiften. Sämre ekonomi på transporter är den uppenbara konsekvensen men det är värre än så.

Norrmejerier anger att en genomsnittlig mjölkgård i Norrland skulle förlora tio öre per lite mjölk eller omkring 100 000 kronor på en extrakostnad på 24 kronor per mil. LRF vill lägga till ytterligare sju öre då fler transporter till och från gårdarna också fördyras. Även om mjölkpriserna äntligen vänt upp lite den sista tiden är krisstämningen inom mjölknäringen ändå påtaglig. Att i det läget försämra ekonomin ytterligare är precis så dumt som det låter.

Även skogsindustrin drabbas hårt av en skatt på avstånd. Med dagens låga massavedspriser lär det bli svårt att kunna gallra (”glesa ur”) skogen och få några pengar över. I lägen där avstånden mellan industri och skog är långa riskerar en kilometerskatt att leda till att skogen sköts sämre, eller inte alls, eftersom kalkylen landar på minus.

Men Miljöpartiet kanske rentutav ser en kilometerskatt som ett sätt att ”bevara skogen” utan att göra den till reservat som måste lösas in av staten. Finansministern borde rimligen begripa bättre och se de större konsekvenserna får vi hoppas.

Det är inte bara de gröna näringarna i råvaruledet som drabbas. Alla industrier är beroende av tunga transporter. Exportindustrin som konkurrerar på världsmarknaden har svårt att föra kostnaden vidare till sina köpare vilket leder till försämrad konkurrenskraft. Att öka deras kostnader för att kortsiktigt dra in några snabba miljarder till statskassan är djupt oansvarigt.

Regeringen bör artigt ta emot utredningen den 9 december men därefter snarast källsortera den och lämna den till pappersåtervinningen. Måtte allt vad vägslitageavgifter heter falla i djup och omedelbar glömska.

Finansminister Magdalena Andersson (S) vill hålla dörren öppen för en vägslitageskatt, men vill samtidigt invänta vägslitagekommitténs betänkande som skall överlämnas till regeringen den 9 december i år. Slutsatsen av detta är att det blir en vägslitagavgift – som de borgerliga ovillkorligen måste stoppa.

Miljöministern som är miljöpartist har ett lätt förståeligt intresse av att fördyra vägtransporter. Logiken bakom detta är att dyrare transporter leder till minskade utsläpp av växthusgaser till följd av minskad dieselförbrukning. Problemet är följdverkningarna för samhället och ekonomin som införandet av en kilometerskatt på omkring 10-24 kronor per mil som angetts som tänkbara nivåer på avgiften. Sämre ekonomi på transporter är den uppenbara konsekvensen men det är värre än så.

Norrmejerier anger att en genomsnittlig mjölkgård i Norrland skulle förlora tio öre per lite mjölk eller omkring 100 000 kronor på en extrakostnad på 24 kronor per mil. LRF vill lägga till ytterligare sju öre då fler transporter till och från gårdarna också fördyras. Även om mjölkpriserna äntligen vänt upp lite den sista tiden är krisstämningen inom mjölknäringen ändå påtaglig. Att i det läget försämra ekonomin ytterligare är precis så dumt som det låter.

Även skogsindustrin drabbas hårt av en skatt på avstånd. Med dagens låga massavedspriser lär det bli svårt att kunna gallra (”glesa ur”) skogen och få några pengar över. I lägen där avstånden mellan industri och skog är långa riskerar en kilometerskatt att leda till att skogen sköts sämre, eller inte alls, eftersom kalkylen landar på minus.

Men Miljöpartiet kanske rentutav ser en kilometerskatt som ett sätt att ”bevara skogen” utan att göra den till reservat som måste lösas in av staten. Finansministern borde rimligen begripa bättre och se de större konsekvenserna får vi hoppas.

Det är inte bara de gröna näringarna i råvaruledet som drabbas. Alla industrier är beroende av tunga transporter. Exportindustrin som konkurrerar på världsmarknaden har svårt att föra kostnaden vidare till sina köpare vilket leder till försämrad konkurrenskraft. Att öka deras kostnader för att kortsiktigt dra in några snabba miljarder till statskassan är djupt oansvarigt.

Regeringen bör artigt ta emot utredningen den 9 december men därefter snarast källsortera den och lämna den till pappersåtervinningen. Måtte allt vad vägslitageavgifter heter falla i djup och omedelbar glömska.