2016-10-13 06:01

2016-10-13 06:01

Ett riktigt dåligt val

Efter att klippet med Donald Trumps oanständiga kommentarer om kvinnor för elva år sedan läckt ut är frågan om det amerikanska presidentvalet nu är avgjort till motståndaren Hillary Clintons fördel. Många tror det och allt fler republikaner tar nu sin hand från Trump.

Osvuret är dock bäst i denna presidentvalskampanj som inte liknar någon annan. Alla gamla sanningar om val, kandidater och kampanjer gäller inte längre och vi rör oss nu på okänd mark. I en mer normal situation skulle Trumps nedsättande och sexistiska språkbruk ha sänkt honom, men situationen är inte normal. Hade den varit det hade Trump överhuvudtaget inte blivit presidentkandidat. Men nu har han lyckats med att kidnappa och ta det republikanska partiet som gisslan.

Egentligen borde ingen ha blivit förvånad över Trumps kommentarer. De ligger ju helt i linje med hur han brukar uttala sig, plumpt och kränkande. Hans anhängare vet detta redan men de bryr sig inte. Hans spelade ånger är just det, spelad. Den känns inte äkta, och i alla händelser är han nu 70 år gammal. Är det verkligen någon som tror att som 59-åring var en annorlunda person. Trump är Trump och kommer att så förbli. Alla hopp om att han skulle skärpa till sig och bli mer presidentlik när han väl säkrat nomineringen har kommit på skam.

Det är just hans hätska och ostrukturerade utfall som är en del det som lockar hans sympatisörer, som är genuint trötta på allt vad etablissemang och politisk korrekthet heter. De som stöts bort av honom är redan bortstötta, men han kommer att få problem att locka nya väljare. Opinionsmätningar ger också vid handen att Clintons försprång har ökat. Den senaste debatten mellan kandidaterna på söndagskvällen var i och för sig ingen upplyftande tillställning, men Trump klarade sig bättre än vad många trodde.

Men många ledande republikaner har nu sagt att det räcker och dragit in sitt stöd, om de ens hade gett det från början. Representanthusets talman Paul Ryan skall nu koncentrera sig på att vinna valet till kongressen, och så resonerar många andra. Oavsett vem som vinner presidentvalet så är det viktigt att behålla en trygg republikansk majoritet i senaten och representanthuset för att hålla Vita Husets hyresgäst i någorlunda schack.

Trump har svarat med att han snarast är lättad över att slippa ta hänsyn till andra republikaner. Han kommer definitivt inte att dra sig ur kampen nu. Sådan är han, han kräver obrottslig lojalitet men ger ingen tillbaka, vilket i och för sig inte är så konstigt. Han är en främmande fågel i det republikanska partiet. Under större delen av sitt liv har han stöttat demokraterna, inklusive paret Clinton, och har inget ideologiskt frändskap med den konservativa rörelsen. Mycket av hans politik, om den ens går att bena ut, går på tvärs mot vad som gällt under lång tid hos republikanerna.

Clinton har också problem. Hon är korrupt och det finns mängder med frågetecken kring hennes hantering av en privat mejlserver, Clintonstiftelsen och hennes tid som utrikesminister. Den senaste mejlläckan avslöjar att hon talat för frihandel och öppna gränser vid möten med Wall Street-direktörer (som dessutom inbringar mångmiljonbelopp i arvoden) medan hon i valkampanjen anammat vänsterflygelns protektionism, ett frihandelsmotstånd hon förvisso delar med Trump. Hyckleri kallas det. Detta avslöjande har dock till hennes smala lycka drunknat i skriverierna om Trump.

Arma amerikaner som bara har det här dåliga alternativen att välja mellan. Det är som en parodi på ett amerikanskt presidentval, skrivet av någon bakfull manusförfattare på dekis i Hollywood. Både Förenta Staterna och världen förtjänar en bättre ledare i Vita huset.

Osvuret är dock bäst i denna presidentvalskampanj som inte liknar någon annan. Alla gamla sanningar om val, kandidater och kampanjer gäller inte längre och vi rör oss nu på okänd mark. I en mer normal situation skulle Trumps nedsättande och sexistiska språkbruk ha sänkt honom, men situationen är inte normal. Hade den varit det hade Trump överhuvudtaget inte blivit presidentkandidat. Men nu har han lyckats med att kidnappa och ta det republikanska partiet som gisslan.

Egentligen borde ingen ha blivit förvånad över Trumps kommentarer. De ligger ju helt i linje med hur han brukar uttala sig, plumpt och kränkande. Hans anhängare vet detta redan men de bryr sig inte. Hans spelade ånger är just det, spelad. Den känns inte äkta, och i alla händelser är han nu 70 år gammal. Är det verkligen någon som tror att som 59-åring var en annorlunda person. Trump är Trump och kommer att så förbli. Alla hopp om att han skulle skärpa till sig och bli mer presidentlik när han väl säkrat nomineringen har kommit på skam.

Det är just hans hätska och ostrukturerade utfall som är en del det som lockar hans sympatisörer, som är genuint trötta på allt vad etablissemang och politisk korrekthet heter. De som stöts bort av honom är redan bortstötta, men han kommer att få problem att locka nya väljare. Opinionsmätningar ger också vid handen att Clintons försprång har ökat. Den senaste debatten mellan kandidaterna på söndagskvällen var i och för sig ingen upplyftande tillställning, men Trump klarade sig bättre än vad många trodde.

Men många ledande republikaner har nu sagt att det räcker och dragit in sitt stöd, om de ens hade gett det från början. Representanthusets talman Paul Ryan skall nu koncentrera sig på att vinna valet till kongressen, och så resonerar många andra. Oavsett vem som vinner presidentvalet så är det viktigt att behålla en trygg republikansk majoritet i senaten och representanthuset för att hålla Vita Husets hyresgäst i någorlunda schack.

Trump har svarat med att han snarast är lättad över att slippa ta hänsyn till andra republikaner. Han kommer definitivt inte att dra sig ur kampen nu. Sådan är han, han kräver obrottslig lojalitet men ger ingen tillbaka, vilket i och för sig inte är så konstigt. Han är en främmande fågel i det republikanska partiet. Under större delen av sitt liv har han stöttat demokraterna, inklusive paret Clinton, och har inget ideologiskt frändskap med den konservativa rörelsen. Mycket av hans politik, om den ens går att bena ut, går på tvärs mot vad som gällt under lång tid hos republikanerna.

Clinton har också problem. Hon är korrupt och det finns mängder med frågetecken kring hennes hantering av en privat mejlserver, Clintonstiftelsen och hennes tid som utrikesminister. Den senaste mejlläckan avslöjar att hon talat för frihandel och öppna gränser vid möten med Wall Street-direktörer (som dessutom inbringar mångmiljonbelopp i arvoden) medan hon i valkampanjen anammat vänsterflygelns protektionism, ett frihandelsmotstånd hon förvisso delar med Trump. Hyckleri kallas det. Detta avslöjande har dock till hennes smala lycka drunknat i skriverierna om Trump.

Arma amerikaner som bara har det här dåliga alternativen att välja mellan. Det är som en parodi på ett amerikanskt presidentval, skrivet av någon bakfull manusförfattare på dekis i Hollywood. Både Förenta Staterna och världen förtjänar en bättre ledare i Vita huset.