2016-10-05 06:00

2016-10-05 06:00

Varför försvinner jobben?

I går kom det väntade och tunga beskedet om uppsägningar från telekomföretaget Ericsson. 3000 anställda och 900 konsulter får gå, huvudsakligen i Kumla och Borås. Det är naturligtvis inga roliga nyheter för alla de anställda som måste se sig om efter nya jobb. Det är heller inga bra nyheter för Kumla, Borås eller Sverige. Ytterligare arbetstillfällen går förlorade i den knivskarpa globala konkurrensen.

Ericsson har i princip försvunnit som mobiltelefonmärke, precis som Finlands stolthet Nokia, och vässar man inte sina produkter och sin produktion riskerar man att halka efter konkurrenterna. Ericsson räknar med att spara 9 miljarder kronor under 2017, men man satsar också framåt. För Sveriges del innebär det att utvecklingen av det nästa generations mobilnät, 5G, kommer att ske i Linköping och Stockholm och väntas ge 1000 nya ingenjörsjobb. Det är goda nyheter som mildrar de dåliga något.

Regeringen har utnämnt två särskilda samordnare för att försöka hantera uppsägningarna på ett sätt som minskar de individuella såväl som industriella effekterna. Systembolagets förra vd Anitra Steen och Sylvia Schwaag Serger, som har erfarenheter från en liknande situation när läkemedelsbolaget AstraZeneca sa upp hundratals forskare i Södertälje. Det finns åtgärder att vidta för att mildra konsekvenserna av nedläggningen. Utbildning är en sådan som regeringen ofta lyfter fram när det handlar om att bekämpa arbetslöshet.

Facket IF Metall är, av förståeliga skäl, inte alls nöjt. Ericsson har dessutom valt att gå ut med sina planer innan förhandlingarna med facket är klara, vilket kan vara förhandlingstaktik och en tydlig signal om att läget för företaget kräver hårda tag. Facket hoppas att styrelsen och ägarna stoppar neddragningarna och ökar produktionen i Sverige i stället, en lite väl from förhoppning i rådande läge.

Tyvärr är Sverige ett land där allt färre varor tillverkas. Det var länge sedan det kom ett besked om att någon ny fabrik med hundratals arbetstillfällen planerades. Däremot kommer besked lite nu och då om att tillverkningen läggs ned. Ibland försvinner produkten men ofta flyttar produktionen till ett annat land, med bättre villkor.

Frågan alla, och inte minst regeringen, borde ställa sig är varför Sverige ratas. Varför? Men den frågan är svår att ställa en världsmästare. Sverige är ju bäst på allt. Ibland får man nästan intrycket av att anledningen till att tillverkningen försvinner från landet snarast beror på ett misstag (från företagens sida alltså), möjligen på grund av dålig kommunikation.

Men kan det inte vara tvärtom? Att politikerna inte förstått (eller vill förstå) varför företagen flyttar ut. Kan det vara så att hot om utökat sjuklöneansvar och höga lönekostnader även för enklare arbetsuppgifter skrämmer bort jobb? Vilken i raden av väckarklockor kommer att resultera i lite mer självkritik från facket och Socialdemokraterna kan man undra.

I går kom det väntade och tunga beskedet om uppsägningar från telekomföretaget Ericsson. 3000 anställda och 900 konsulter får gå, huvudsakligen i Kumla och Borås. Det är naturligtvis inga roliga nyheter för alla de anställda som måste se sig om efter nya jobb. Det är heller inga bra nyheter för Kumla, Borås eller Sverige. Ytterligare arbetstillfällen går förlorade i den knivskarpa globala konkurrensen.

Ericsson har i princip försvunnit som mobiltelefonmärke, precis som Finlands stolthet Nokia, och vässar man inte sina produkter och sin produktion riskerar man att halka efter konkurrenterna. Ericsson räknar med att spara 9 miljarder kronor under 2017, men man satsar också framåt. För Sveriges del innebär det att utvecklingen av det nästa generations mobilnät, 5G, kommer att ske i Linköping och Stockholm och väntas ge 1000 nya ingenjörsjobb. Det är goda nyheter som mildrar de dåliga något.

Regeringen har utnämnt två särskilda samordnare för att försöka hantera uppsägningarna på ett sätt som minskar de individuella såväl som industriella effekterna. Systembolagets förra vd Anitra Steen och Sylvia Schwaag Serger, som har erfarenheter från en liknande situation när läkemedelsbolaget AstraZeneca sa upp hundratals forskare i Södertälje. Det finns åtgärder att vidta för att mildra konsekvenserna av nedläggningen. Utbildning är en sådan som regeringen ofta lyfter fram när det handlar om att bekämpa arbetslöshet.

Facket IF Metall är, av förståeliga skäl, inte alls nöjt. Ericsson har dessutom valt att gå ut med sina planer innan förhandlingarna med facket är klara, vilket kan vara förhandlingstaktik och en tydlig signal om att läget för företaget kräver hårda tag. Facket hoppas att styrelsen och ägarna stoppar neddragningarna och ökar produktionen i Sverige i stället, en lite väl from förhoppning i rådande läge.

Tyvärr är Sverige ett land där allt färre varor tillverkas. Det var länge sedan det kom ett besked om att någon ny fabrik med hundratals arbetstillfällen planerades. Däremot kommer besked lite nu och då om att tillverkningen läggs ned. Ibland försvinner produkten men ofta flyttar produktionen till ett annat land, med bättre villkor.

Frågan alla, och inte minst regeringen, borde ställa sig är varför Sverige ratas. Varför? Men den frågan är svår att ställa en världsmästare. Sverige är ju bäst på allt. Ibland får man nästan intrycket av att anledningen till att tillverkningen försvinner från landet snarast beror på ett misstag (från företagens sida alltså), möjligen på grund av dålig kommunikation.

Men kan det inte vara tvärtom? Att politikerna inte förstått (eller vill förstå) varför företagen flyttar ut. Kan det vara så att hot om utökat sjuklöneansvar och höga lönekostnader även för enklare arbetsuppgifter skrämmer bort jobb? Vilken i raden av väckarklockor kommer att resultera i lite mer självkritik från facket och Socialdemokraterna kan man undra.