2016-10-04 06:00

2016-10-04 06:00

Värna fri företagsamhet

En hastig kontroll av almanackan visar att det i dag är kanelbullens dag. Ett så smaskigt bakverk förtjänar en egen dag, eller flera, men dagens datum är minnesvärt av en annan anledning: demonstrationen mot löntagarfonderna år 1983. Då handlade det också om att fika, eller i alla fall om att SAP:s och LO:s fikade efter att ta över företagen.

Den fjärde oktober, i dag för 33 år sedan, organiserades en av landets största demonstrationer. Uppgifterna om hur demonstranternas antal varierar. Företagarorganisationerna som arrangerade motståndet mot de så kallade löntagarfonderna uppskattar att över hundratusen manifesterade sitt missnöje med Socialdemokraternas och LO:s plan för att ta över företagen. Den företagsfientliga vänstern har naturligtvis helt andra deltagarsiffror, men det spelar ingen roll: Landets företagare sa ifrån – högt och tydligt.

Nu blev löntagarfonderna ändå införda av Olof Palmes socialdemokratiska regering år 1984, om än i något urvattnad form. Planen med löntagarfonderna var att en del av företagens vinster skulle omvandlas till aktier och avsättas till en fond som stod under fackets kontroll. Fondernas ägande av aktier i företagen skulle sedan användas för att i egenskap av ägare tillvarata fackliga intressen. Företagen skulle alltså tas över med företagens egna pengar. Oerhört listigt. Så listigt att IKEA och Tetra Pak lämnade landet.

Fonderna avvecklades helt i och med den borgerliga valsegern år 1991. I dagens politiska klimat är det knappast troligt att löntagarfonderna återupplivas. Trots ständiga angrepp så har äganderätten ett bättre skydd nu än på 1980-talet.

Men samma tankar och syn på företagande som löntagarfonderna var ett uttryck för då är den nu så aktuella debatten om vinster i välfärden. Till och med retoriken och begreppen som används om privat vård och skola påminner om en mer revolutionär, marxistiskt inspirerad tid. Eller vad sägs om ”övervinster”, som är den vinstmarginal som går utöver det som staten bedömer vara skälig. Enligt välfärdsutredaren Ilmar Reepalu (S) så kan en vinst på åtta procent, av investerat kapital, vara lagom för företag som utför välfärdstjänster.

Det görs även andra försök att kringskära den fria företagsamheten. Regeringen och LO har planer på att reformera lagen om offentlig upphandling på ett sådant sätt att företag utan kollektivavtal diskvalificeras från att delta i upphandlingar på en marknad som omsätter 600 miljarder kronor. Det skulle innebära att många av landets mindre företag inte längre kommer i fråga som leverantörer till staten, kommunerna och landsstingen.En del av regeringens företagarfientliga förslag har motats i grind, så som förslagen om ett ökat sjuklöneansvar för arbetsgivarna som hade drabbat både företag och jobbsökande med en sjukdomshistoria.

Tyvärr finns det inom vänstern en trist syn på företag, företagare och företagande: De ska leverera jobb och skatteintäkter, eventuella vinster är stöld, från samhället, de anställda eller konsumenterna. Även om retoriken tonats ned så lever fortfarande bilden av den rundlagde kapitalisten i frack och cylinderhatt kvar hos många inom vänstern. På årsdagen av demonstrationen mot löntagarfonderna kan man konstatera att synen på vinstdrivande, privatägda företag inte förändrats så mycket som man skulle kunna ha hoppats sedan löntagarfonderna slutligen gick i graven i början på 1990-talet.

Den fjärde oktober, i dag för 33 år sedan, organiserades en av landets största demonstrationer. Uppgifterna om hur demonstranternas antal varierar. Företagarorganisationerna som arrangerade motståndet mot de så kallade löntagarfonderna uppskattar att över hundratusen manifesterade sitt missnöje med Socialdemokraternas och LO:s plan för att ta över företagen. Den företagsfientliga vänstern har naturligtvis helt andra deltagarsiffror, men det spelar ingen roll: Landets företagare sa ifrån – högt och tydligt.

Nu blev löntagarfonderna ändå införda av Olof Palmes socialdemokratiska regering år 1984, om än i något urvattnad form. Planen med löntagarfonderna var att en del av företagens vinster skulle omvandlas till aktier och avsättas till en fond som stod under fackets kontroll. Fondernas ägande av aktier i företagen skulle sedan användas för att i egenskap av ägare tillvarata fackliga intressen. Företagen skulle alltså tas över med företagens egna pengar. Oerhört listigt. Så listigt att IKEA och Tetra Pak lämnade landet.

Fonderna avvecklades helt i och med den borgerliga valsegern år 1991. I dagens politiska klimat är det knappast troligt att löntagarfonderna återupplivas. Trots ständiga angrepp så har äganderätten ett bättre skydd nu än på 1980-talet.

Men samma tankar och syn på företagande som löntagarfonderna var ett uttryck för då är den nu så aktuella debatten om vinster i välfärden. Till och med retoriken och begreppen som används om privat vård och skola påminner om en mer revolutionär, marxistiskt inspirerad tid. Eller vad sägs om ”övervinster”, som är den vinstmarginal som går utöver det som staten bedömer vara skälig. Enligt välfärdsutredaren Ilmar Reepalu (S) så kan en vinst på åtta procent, av investerat kapital, vara lagom för företag som utför välfärdstjänster.

Det görs även andra försök att kringskära den fria företagsamheten. Regeringen och LO har planer på att reformera lagen om offentlig upphandling på ett sådant sätt att företag utan kollektivavtal diskvalificeras från att delta i upphandlingar på en marknad som omsätter 600 miljarder kronor. Det skulle innebära att många av landets mindre företag inte längre kommer i fråga som leverantörer till staten, kommunerna och landsstingen.En del av regeringens företagarfientliga förslag har motats i grind, så som förslagen om ett ökat sjuklöneansvar för arbetsgivarna som hade drabbat både företag och jobbsökande med en sjukdomshistoria.

Tyvärr finns det inom vänstern en trist syn på företag, företagare och företagande: De ska leverera jobb och skatteintäkter, eventuella vinster är stöld, från samhället, de anställda eller konsumenterna. Även om retoriken tonats ned så lever fortfarande bilden av den rundlagde kapitalisten i frack och cylinderhatt kvar hos många inom vänstern. På årsdagen av demonstrationen mot löntagarfonderna kan man konstatera att synen på vinstdrivande, privatägda företag inte förändrats så mycket som man skulle kunna ha hoppats sedan löntagarfonderna slutligen gick i graven i början på 1990-talet.