2016-10-01 06:00

2016-10-01 06:00

Sänkt överskottsmål

LEDARE

I går var en ”glädjens dag” enligt finansminister Magdalena Andersson (S) då regeringen fick motta den parlamentariska Överskottsmålskommitténs slutbetänkande (SOU 2016:67). Även om regeringen inte helt har lyckats förmå övriga partier (utom Sverigedemokraterna som inte ingått i kommittén) om att slutligen kasta målet om ett budgetöverskott om en procent av BNP över en konjunkturcykel. Ett mål som trots att det i praktiken inte uppnåtts så ofta som regeringarna de senaste 15 åren har velat ge sken av, har bidragit till att sanera den svenska ekonomin i kölvattnet av 90-talskrisen.

Nu när statens finanser är i förhållandevis god ordning efter en tämligen sträng finanspolitik disciplin och statsskulden under kontroll är det förståeligt att regeringen vill göra sig kvitt de hämningar överskottsmålet, åtminstone i teorin påtvingar den. Regeringens bud var ett budgetbalansmål, men nu blev det ett mindre överskottsmål om en tredjedels procent istället.

Detta finanspolitiska mål ska kompletteras med ytterligare ett. För att garantera en hanterbar skuldsättning ska ett så kallat skuldankare maximera statens skuldsättning till 35 procent av BNP. I sammanhanget vore det intressant att på samma sätt se över kommunernas (och deras aktiebolags) skuldsättning, med tanke på att staten har en tendens att vältra över kostnader på kommunerna för att få sina egna finanser att se lite bättre ut.

Det nya överskottsmålet och skuldankaret kan förväntas börja gälla från och med år 2019.

Att pruta på överskottsmålet, som faktiskt har haft en återhållande effekt på spendersamma politiker, bådar inte gott. Om följsamheten gentemot överskottsmålet hittills inte varit större än att målet om överskott i praktiken resulterat i en budget i balans, så kan man ju anta att det nya, lägre överskottsmålet kommer att resultera i ett litet underskott framöver.

Trots en riktigt god BNP-tillväxt på hela 4,2 procent förra året så blev budgetunderskottet, trots gällande enprocnetsmål, ändå 0,1 procent. Magdalena Andersson (S) och regeringen räknar att BNP ökar med 3,5 procent nästa år, men trots det väntar man sig ett underskott på 0,2 procent. Först valåret 2018 tror regeringen att budgeten kommer att gå ihop. De borgerliga budgetarna är lite stramare men även de räknar med att överskottsbudgetarna kommer först om något år. Inget talar för att de nya finanspolitiska målen kommer att fungera effektivare än de gamla, snarare sämre eftersom ambitionsnivån sänks. Ett skuldtak på 35 procent av BNP lär innebära att statsskulden aldrig kommer att sjunka under den nivån.

Sverige har i dag avundsvärt starka statsfinanser, tack vare att politikerna hittills har försökt att hålla sig till överskottsmålet. Sänks kraven på disciplin och måttfullhet är risken stor att man bäddar för en framtid av underfinansierade budgetar.

I går var en ”glädjens dag” enligt finansminister Magdalena Andersson (S) då regeringen fick motta den parlamentariska Överskottsmålskommitténs slutbetänkande (SOU 2016:67). Även om regeringen inte helt har lyckats förmå övriga partier (utom Sverigedemokraterna som inte ingått i kommittén) om att slutligen kasta målet om ett budgetöverskott om en procent av BNP över en konjunkturcykel. Ett mål som trots att det i praktiken inte uppnåtts så ofta som regeringarna de senaste 15 åren har velat ge sken av, har bidragit till att sanera den svenska ekonomin i kölvattnet av 90-talskrisen.

Nu när statens finanser är i förhållandevis god ordning efter en tämligen sträng finanspolitik disciplin och statsskulden under kontroll är det förståeligt att regeringen vill göra sig kvitt de hämningar överskottsmålet, åtminstone i teorin påtvingar den. Regeringens bud var ett budgetbalansmål, men nu blev det ett mindre överskottsmål om en tredjedels procent istället.

Detta finanspolitiska mål ska kompletteras med ytterligare ett. För att garantera en hanterbar skuldsättning ska ett så kallat skuldankare maximera statens skuldsättning till 35 procent av BNP. I sammanhanget vore det intressant att på samma sätt se över kommunernas (och deras aktiebolags) skuldsättning, med tanke på att staten har en tendens att vältra över kostnader på kommunerna för att få sina egna finanser att se lite bättre ut.

Det nya överskottsmålet och skuldankaret kan förväntas börja gälla från och med år 2019.

Att pruta på överskottsmålet, som faktiskt har haft en återhållande effekt på spendersamma politiker, bådar inte gott. Om följsamheten gentemot överskottsmålet hittills inte varit större än att målet om överskott i praktiken resulterat i en budget i balans, så kan man ju anta att det nya, lägre överskottsmålet kommer att resultera i ett litet underskott framöver.

Trots en riktigt god BNP-tillväxt på hela 4,2 procent förra året så blev budgetunderskottet, trots gällande enprocnetsmål, ändå 0,1 procent. Magdalena Andersson (S) och regeringen räknar att BNP ökar med 3,5 procent nästa år, men trots det väntar man sig ett underskott på 0,2 procent. Först valåret 2018 tror regeringen att budgeten kommer att gå ihop. De borgerliga budgetarna är lite stramare men även de räknar med att överskottsbudgetarna kommer först om något år. Inget talar för att de nya finanspolitiska målen kommer att fungera effektivare än de gamla, snarare sämre eftersom ambitionsnivån sänks. Ett skuldtak på 35 procent av BNP lär innebära att statsskulden aldrig kommer att sjunka under den nivån.

Sverige har i dag avundsvärt starka statsfinanser, tack vare att politikerna hittills har försökt att hålla sig till överskottsmålet. Sänks kraven på disciplin och måttfullhet är risken stor att man bäddar för en framtid av underfinansierade budgetar.