2016-09-30 06:00

2016-09-30 06:00

Svensk tiger med klös?

LEDARE

Det är inte för inte som det blivit tal om ett hastigt återinförande av värnplikten. Det säkerhetspolitiska läget har förvärrats kraftigt de senaste åren och det är nu uppenbart för alltfler att försvaret måste rustas upp rejält för att kunna göra skäl för namnet.

Sedan mitten av månaden har vi numera 150 soldater stationerade på Gotland. Ett litet morrande från den svenska tigern riktat mot den ryska björnen, men dock ett morrande. Några större tänder och vassare klor är det knappast fråga om, sedan Gotland i princip avrustats för drygt tio år sedan.

Det är bra att försvaret fått en förnyad aktualitet även om anledningarna till aktualiteten förskräcker. Rysslands militära upprustning och auktoritära politiska utveckling har resulterat i en aggressiv utrikespolitik vars repertoar den senaste veckan kompletterats med krigsbrott i form av bombningar av centrala delar av staden Aleppo i Syrien. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon kallade i ett tal i onsdags situationen i Aleppo ”värre än ett slakthus”.

Den senaste veckans turer kring misstänkta proryska desinformatörer, agenter eller vad det nu är fråga om på Sverigedemokraternas riksdagskansli, och de återkommande rapporterna om rysk underrättelseverksamhet i landet, får förhoppningsvis ”polletten att trilla ned” även hos de som återkommande förringar hotet från Putins Ryssland.

Att Sverige inte har reagerat snabbare på den negativa utvecklingen i och kring Östersjön är inte något vidare gott betyg åt svenska politiker – eller försvaret för den delen. Försvarsmakten verkar ha varit strängt upptagna med att fylla sjöförsvarsanläggningar längs kusten med cement och rea ut ”övertaliga” (före detta) försvarsanläggningar.

Trots Gotlands strategiska betydelse har försvaret i dagsläget inte tillräcklig tillgång till ändamålsenliga fastigheter och andra anläggningar för att härbärgera soldater och stridsvagnar. Förstärkningen av öns försvar med en permanent stridsgrupp kräver nu en investering i en ny garnison för 800 miljoner kronor.

Att bygga försvarsanläggningar är förhållandevis enkelt jämfört med att befolka dem med soldater. Försvarsmaktens personalförsörjning är ett allvarligt problem. Av ett behov på 4000 man årligen lyckas man inte attrahera fler än 2500, vilket har resulterat i en underbemanning som allvarligt försvagar vår militära förmåga. Tyvärr stannar inte personalen längre än fyra år, vilket ska jämföras med de förväntade sex till åtta åren som personalförsörjningen bygger på.

Givet behovet av ett försvar värt namnet är en återinförd värnplikt den lösning som ligger närmast till hands. Värnpliktsutredaren Annika Nordgren Christensen föreslår mönstring redan från 1 juli nästa år och utbildning av 1500 motiverade värnpliktiga år 2018. Regeringen ska snabbehandla värnplikten och det på goda grunder, försvarets personalförsörjning måste lösas. Inslag av värnplikt är en del i detta även om Försvarsmakten samtidigt också måste försöka att bli en mer attraktiv arbetsgivare. Ett lyckat återinförande av värnplikten förändrar dock på intet sätt behovet av ett Svenskt medlemskap i Nato.

Sedan mitten av månaden har vi numera 150 soldater stationerade på Gotland. Ett litet morrande från den svenska tigern riktat mot den ryska björnen, men dock ett morrande. Några större tänder och vassare klor är det knappast fråga om, sedan Gotland i princip avrustats för drygt tio år sedan.

Det är bra att försvaret fått en förnyad aktualitet även om anledningarna till aktualiteten förskräcker. Rysslands militära upprustning och auktoritära politiska utveckling har resulterat i en aggressiv utrikespolitik vars repertoar den senaste veckan kompletterats med krigsbrott i form av bombningar av centrala delar av staden Aleppo i Syrien. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon kallade i ett tal i onsdags situationen i Aleppo ”värre än ett slakthus”.

Den senaste veckans turer kring misstänkta proryska desinformatörer, agenter eller vad det nu är fråga om på Sverigedemokraternas riksdagskansli, och de återkommande rapporterna om rysk underrättelseverksamhet i landet, får förhoppningsvis ”polletten att trilla ned” även hos de som återkommande förringar hotet från Putins Ryssland.

Att Sverige inte har reagerat snabbare på den negativa utvecklingen i och kring Östersjön är inte något vidare gott betyg åt svenska politiker – eller försvaret för den delen. Försvarsmakten verkar ha varit strängt upptagna med att fylla sjöförsvarsanläggningar längs kusten med cement och rea ut ”övertaliga” (före detta) försvarsanläggningar.

Trots Gotlands strategiska betydelse har försvaret i dagsläget inte tillräcklig tillgång till ändamålsenliga fastigheter och andra anläggningar för att härbärgera soldater och stridsvagnar. Förstärkningen av öns försvar med en permanent stridsgrupp kräver nu en investering i en ny garnison för 800 miljoner kronor.

Att bygga försvarsanläggningar är förhållandevis enkelt jämfört med att befolka dem med soldater. Försvarsmaktens personalförsörjning är ett allvarligt problem. Av ett behov på 4000 man årligen lyckas man inte attrahera fler än 2500, vilket har resulterat i en underbemanning som allvarligt försvagar vår militära förmåga. Tyvärr stannar inte personalen längre än fyra år, vilket ska jämföras med de förväntade sex till åtta åren som personalförsörjningen bygger på.

Givet behovet av ett försvar värt namnet är en återinförd värnplikt den lösning som ligger närmast till hands. Värnpliktsutredaren Annika Nordgren Christensen föreslår mönstring redan från 1 juli nästa år och utbildning av 1500 motiverade värnpliktiga år 2018. Regeringen ska snabbehandla värnplikten och det på goda grunder, försvarets personalförsörjning måste lösas. Inslag av värnplikt är en del i detta även om Försvarsmakten samtidigt också måste försöka att bli en mer attraktiv arbetsgivare. Ett lyckat återinförande av värnplikten förändrar dock på intet sätt behovet av ett Svenskt medlemskap i Nato.