2016-09-12 06:00

2016-09-12 06:00

"Skolexempel på dåligt ledarskap"

Den tidigare rikspolischefen, justitierådet och näringsministern Sten Heckscher (S) skräder inte orden när han kritiserar Karolinska institutets rekrytering av skandalkirurgen Paolo Macchiarini. Det duger inte att gömma sig bakom rutiner för att slippa ta ansvar för sina beslut och misstag.

År 2010 rekryterades den italienske kirurgen Paolo Macchiarini som gästprofessor till Karolinska institutet. Då var Macchiarini en firad kirurg efter att år 2008 ha genomfört världens första transplantation av en stamcellspreparerad luftstrupe från en avliden person.

Macchiarini följde sedan upp framgången med världens första transplantation av en konstgjord luftstrupe år 2011 vid Karolinska universitetssjukhuset. Ytterligare två sådana transplantationer genomfördes i Sverige och ytterligare ett antal i Ryssland. Dessa transplantationer blev inte de framgångar Macchiarini hoppats på: sex av åtta patienter har dött.

Andra läkare på KI började ifrågasätta ingreppen och anklagade Macchiarini för forskningsfusk och att experimentera på människor. I och med SVT:s dokumentärfilm Experimenten, i tre delar som sändes i januari, utvecklades transplantationerna till den skandal det nu är vid landets internationellt högst rankade lärosäte. KI:s prestige stärks av att KI tillsammans med Nobelförsamlingen utser pristagarna till nobelpriset i fysiologi eller medicin. Tyvärr kan vi nu konstatera att nobelpriset solkats något av Macchiariniskandalen.

Anklagelserna som riktas mot Macchiarini är allvarliga och han är under utredning av polis och åklagare. Det framstår nu som uppenbart för allmänheten att Macchiarini inte är en lämplig läkare. Men hur är det möjligt att ett av världens främsta universitet aktivt rekryterar en så självsvåldig person som Macchiarini och dessutom förlänger hans anställning två gånger, åren 2013 och 2015?

Sten Heckscher, Ingrid Carlberg och Carl Gahmberg överlämnade förra veckan sin granskning av Macchiariniaffären till KI. Kritiken mot KI är allvarlig. Utredningen visar att det fanns negativa omdömen om Macchiarini som KI kände till men valde att bortse ifrån.

Bland annat så hade Macchiarini inte bedömts kompetent för en professur i Florens, med anledning av oriktiga uppgifter i sitt CV och ifrågasatta data i publikationer. Att bortse från ett omdöme som: ”Macchiarini saknar omdöme, bryr sig inte om etiska tillstånd eller att skapa ett team av forskarstudenter och är rent allmänt hypoman, minst”, förefaller besynnerligt, minst.

Att KI inte tagit större notis om den information man hade tillgänglig om Macchiarinis olämplighet är anmärkningsvärt. Ett ”skolexempel på dålig ledning” som Heckscher uttrycker det. Den numera avgångna rektorn för KI Harriet Wallberg, som nu också fått sparken som universitetskansler, som hade huvudansvaret för rekryteringen har svarat på kritiken på DN Debatt (7/9) som hon menar är felaktig. KI följde sina rutiner. Det är ett svagt försvar.

I grunden handlar det om att ta ansvar. Men att ha en avvikande röst i en grupp är ofta svårt. Så sent som 2015 ansåg varken KI:s etiska råd eller den dåvarande rektorn att Macchiarini gjort sig skyldig till forskningsfusk. Men nu tyder mycket på att de ansvariga borde ha haft större kännedom om Macchiarinis handel och vandel än man vill göra gällande.

Trots att skandalen bär Macchiarinis namn så är den uppkomna situationen inte helt och hållet hans fel. Visst kan rutiner förbättras men goda rutiner minskar inte de inblandades personliga ansvar. Detta gäller för alla organisationer än hur många styrdokument och handlingsplaner de producerar.

År 2010 rekryterades den italienske kirurgen Paolo Macchiarini som gästprofessor till Karolinska institutet. Då var Macchiarini en firad kirurg efter att år 2008 ha genomfört världens första transplantation av en stamcellspreparerad luftstrupe från en avliden person.

Macchiarini följde sedan upp framgången med världens första transplantation av en konstgjord luftstrupe år 2011 vid Karolinska universitetssjukhuset. Ytterligare två sådana transplantationer genomfördes i Sverige och ytterligare ett antal i Ryssland. Dessa transplantationer blev inte de framgångar Macchiarini hoppats på: sex av åtta patienter har dött.

Andra läkare på KI började ifrågasätta ingreppen och anklagade Macchiarini för forskningsfusk och att experimentera på människor. I och med SVT:s dokumentärfilm Experimenten, i tre delar som sändes i januari, utvecklades transplantationerna till den skandal det nu är vid landets internationellt högst rankade lärosäte. KI:s prestige stärks av att KI tillsammans med Nobelförsamlingen utser pristagarna till nobelpriset i fysiologi eller medicin. Tyvärr kan vi nu konstatera att nobelpriset solkats något av Macchiariniskandalen.

Anklagelserna som riktas mot Macchiarini är allvarliga och han är under utredning av polis och åklagare. Det framstår nu som uppenbart för allmänheten att Macchiarini inte är en lämplig läkare. Men hur är det möjligt att ett av världens främsta universitet aktivt rekryterar en så självsvåldig person som Macchiarini och dessutom förlänger hans anställning två gånger, åren 2013 och 2015?

Sten Heckscher, Ingrid Carlberg och Carl Gahmberg överlämnade förra veckan sin granskning av Macchiariniaffären till KI. Kritiken mot KI är allvarlig. Utredningen visar att det fanns negativa omdömen om Macchiarini som KI kände till men valde att bortse ifrån.

Bland annat så hade Macchiarini inte bedömts kompetent för en professur i Florens, med anledning av oriktiga uppgifter i sitt CV och ifrågasatta data i publikationer. Att bortse från ett omdöme som: ”Macchiarini saknar omdöme, bryr sig inte om etiska tillstånd eller att skapa ett team av forskarstudenter och är rent allmänt hypoman, minst”, förefaller besynnerligt, minst.

Att KI inte tagit större notis om den information man hade tillgänglig om Macchiarinis olämplighet är anmärkningsvärt. Ett ”skolexempel på dålig ledning” som Heckscher uttrycker det. Den numera avgångna rektorn för KI Harriet Wallberg, som nu också fått sparken som universitetskansler, som hade huvudansvaret för rekryteringen har svarat på kritiken på DN Debatt (7/9) som hon menar är felaktig. KI följde sina rutiner. Det är ett svagt försvar.

I grunden handlar det om att ta ansvar. Men att ha en avvikande röst i en grupp är ofta svårt. Så sent som 2015 ansåg varken KI:s etiska råd eller den dåvarande rektorn att Macchiarini gjort sig skyldig till forskningsfusk. Men nu tyder mycket på att de ansvariga borde ha haft större kännedom om Macchiarinis handel och vandel än man vill göra gällande.

Trots att skandalen bär Macchiarinis namn så är den uppkomna situationen inte helt och hållet hans fel. Visst kan rutiner förbättras men goda rutiner minskar inte de inblandades personliga ansvar. Detta gäller för alla organisationer än hur många styrdokument och handlingsplaner de producerar.