2016-09-07 06:00

2016-09-07 06:00

Vuxna är inte barn

Förra veckans Uppdrag Granskning om vuxna asylsökande som utger sig för att vara ensamkommande barn har startat en välbehövlig offentlig debatt om behovet av medicinska åldersbedömningar.

Frågan om i vilken utsträckning myndigheterna borde åldersbestämma ensamkommande var länge en kontroversiell fråga i Sverige. Debatten fördes främst på den mediala undervegetationens olika forum och det var få som offentligt vågade förespråka att fler ensamkommande borde åldersbedömas. Centerpartiets Staffan Danielsson var en få politiker som länge uppmanade inte minst Migrationsverket att skärpa kontrollerna av åldern på ensamkommande, vilket han fick utstå mycket orättfärdig kritik för. Samtidigt var förfarandet med åldersbedömning utbrett i våra grannländer. I efterhand ter sig därför den svenska inställningen märklig.

Givet att hela debatten om åldersbedömning av ensamkommande fylldes med en stark moralisk laddning i Sverige, likt hela migrationsfrågan i övrigt, är det enklare att förstå varför. Det gjorde det också svårare att överhuvudtaget problematisera de incitament för ensamkommande att ljuga om sin ålder som den svenska underlåtenheten skapade. Samtidigt är det värt att påpeka att skulden inte ska falla på den som försöker öka sina chanser att få stanna i landet, utan systemet som sådant.

Undfallenheten att åldersbedöma personer har även fått tragiska konsekvenser. I förra veckans Uppdrag granskning tog man upp två fruktansvärda fall, där gärningsmännen ljugit om sin ålder för att undvika straff. I det ena fallet rör det sig om en person som var delaktig i en uppmärksammad gruppvåldtäkt i Stockholm. Att grovt kriminella kan undslippa straff genom att ljuga om sin ålder är ett allvarligt hot mot det allmänna rättsmedvetandet i allmänhet och brottsoffren i synnerhet. Det andra fallet handlade om en våldtäkt på en ensamkommande tolvårig pojke utförd av två gärningsmän från samma asylboende i Alvesta. Hade en medicinsk åldersbedömning gjorts från första början skulle de båda asylsökande aldrig ha fått bo på samma hem som pojken.

På grund av Svenska Barnläkarföreningens motstånd mot medicinska åldersbedömningar har Migrationsverket haft stora problem med att få läkare att utföra sådana. En betydande del av skulden till dagens situation kan därför med rätta tillskrivas föreningen. I det ovan beskrivna fallet med gruppvåldtäkten i Stockholm valde till exempel åklagaren att avstå från att göra en medicinsk åldersbedömning grundat på ett uttalande från Barnläkarföreningen.

Justitieminister Morgan Johansson (S) tror att antalet medicinska åldersbedömningar kommer att öka framöver. Samtidigt är det i dag inte tvingande att genomgå en medicinsk åldersbedömning, att avstå riskerar istället att försämra den asylsökandes chans att få uppehållstillstånd. Lagen måste därför ändras så att alla ensamkommande åldersbedöms. Allt annat är ett svek mot barnen.

Frågan om i vilken utsträckning myndigheterna borde åldersbestämma ensamkommande var länge en kontroversiell fråga i Sverige. Debatten fördes främst på den mediala undervegetationens olika forum och det var få som offentligt vågade förespråka att fler ensamkommande borde åldersbedömas. Centerpartiets Staffan Danielsson var en få politiker som länge uppmanade inte minst Migrationsverket att skärpa kontrollerna av åldern på ensamkommande, vilket han fick utstå mycket orättfärdig kritik för. Samtidigt var förfarandet med åldersbedömning utbrett i våra grannländer. I efterhand ter sig därför den svenska inställningen märklig.

Givet att hela debatten om åldersbedömning av ensamkommande fylldes med en stark moralisk laddning i Sverige, likt hela migrationsfrågan i övrigt, är det enklare att förstå varför. Det gjorde det också svårare att överhuvudtaget problematisera de incitament för ensamkommande att ljuga om sin ålder som den svenska underlåtenheten skapade. Samtidigt är det värt att påpeka att skulden inte ska falla på den som försöker öka sina chanser att få stanna i landet, utan systemet som sådant.

Undfallenheten att åldersbedöma personer har även fått tragiska konsekvenser. I förra veckans Uppdrag granskning tog man upp två fruktansvärda fall, där gärningsmännen ljugit om sin ålder för att undvika straff. I det ena fallet rör det sig om en person som var delaktig i en uppmärksammad gruppvåldtäkt i Stockholm. Att grovt kriminella kan undslippa straff genom att ljuga om sin ålder är ett allvarligt hot mot det allmänna rättsmedvetandet i allmänhet och brottsoffren i synnerhet. Det andra fallet handlade om en våldtäkt på en ensamkommande tolvårig pojke utförd av två gärningsmän från samma asylboende i Alvesta. Hade en medicinsk åldersbedömning gjorts från första början skulle de båda asylsökande aldrig ha fått bo på samma hem som pojken.

På grund av Svenska Barnläkarföreningens motstånd mot medicinska åldersbedömningar har Migrationsverket haft stora problem med att få läkare att utföra sådana. En betydande del av skulden till dagens situation kan därför med rätta tillskrivas föreningen. I det ovan beskrivna fallet med gruppvåldtäkten i Stockholm valde till exempel åklagaren att avstå från att göra en medicinsk åldersbedömning grundat på ett uttalande från Barnläkarföreningen.

Justitieminister Morgan Johansson (S) tror att antalet medicinska åldersbedömningar kommer att öka framöver. Samtidigt är det i dag inte tvingande att genomgå en medicinsk åldersbedömning, att avstå riskerar istället att försämra den asylsökandes chans att få uppehållstillstånd. Lagen måste därför ändras så att alla ensamkommande åldersbedöms. Allt annat är ett svek mot barnen.