2016-09-05 06:00

2016-09-05 06:00

Landsbygden behöver brevbäraren

Risken finns att postgången kommer att försämras i framtiden. Som vanligt är de lands- och glesbygdsborna som riskerar att drabbas värst. Även om det är svårt att nå lönsamhet när färre brev skickas måste samhället garantera en grundläggande postservice i hela landet.

Regeringens särskilda postutredare, Kristina Jonäng, har nyligen överlämnat slutbetänkandet ”Till sista utposten” (SOU 2016:54) till regeringen. Utredaren öppnar för en översyn av bland annat femdagarsutdelningen, övernattbefordran och paketdistribution som borde oroa landsbygdsboende och företag.

Digitaliseringen har förändrat villkoren för postverksamheten. Antalet brev har minskat stadigt, en halvering av volymen sedan år 2000, samtidigt som antalet paket har ökat stadigt i kölvattnet av den ökande e-handeln. Handeln över internet ökade med hela 19 procent förra året, vilket skall jämföras med en ökning om 5,7 procent för detaljhandeln i övrigt.

Paket körs i dag ut av flera aktörer men Postnord har ett samhällsuppdrag att befordra paket upp till 20 kilos vikt. Betänkandet öppnar för en diskussion om Postnord kan slippa det ansvaret. Det skulle i så fall kunna få allvarliga konsekvenser för landsbygden där de boende ibland har långt till närmaste utdelningsställe. Men allvarligare är försämrade turer och pakethantering för de företag som är beroende av att skicka sina produkter med post till sina kunder.

Om samhället träder tillbaka är det inte alls säkert att marknadens aktörer skulle tillhandahålla dagens servicenivå till dagens priser. Att Postnord finns som alternativ har sannolikt en återhållande inverkan på fraktpriserna totalt sett. Högre brevporto är dock något vi kan räkna med, liksom ändrad/försämrad utdelning. Postnord anger att kostnaden för att leverera ett brev ökat med 200 procent sedan millennieskiftet, medan portot bara ökat med 20 procent. Färre brev och högre personalkostnader anges ligga bakom kostnadsökningen.

Mest besvärande för landsbygden är indragna turer. Paket lämnas för övrigt oftast inte alla dagar i veckan. Att frångå femdagarsutdelningen kan vara motiverat i vissa långväga fall. Men överlag bör det inte vara ett alternativ.

Färre utdelningsdagar och längre befordringstider får andra konsekvenser än de man först tänker sig. Exempelvis överklagandetider hos domstolar och myndigheter. Om tiden från det att ett beslut fattas till dess det kommer berörda parter tillhanda förlängs, och tiden för att skicka in ett överklagande tar några dagar extra, måste detta avspeglas i myndigheternas tidsfrister. Längre handläggningstider är också kostnader för samhället.

Försämrad postgång kommer tyvärr också att leda till stora kostnader för företag som väntar på reservdelar och liknande. En skogsentreprenör i Norrlands inland som får ställa skogsmaskinen en eller ett par dagar extra för att den nödvändiga reservdelen dröjer drabbas hårt av senfärdig postgång.

Kostnaderna för postgången måste ses i ett större sammanhang. När postförmedlingens framtid diskuteras måste samhällsnyttan stå i centrum. Postgången får naturligtvis inte kosta hur mycket som helst. Avsides belägna postlådor kan kanske inte besökas varje dag, men ambitionsnivån får heller inte sjunka för lågt. De boende på landsbygden behöver bredband och lantbrevbärare på samma sätt som stockholmarna behöver buss och tunnelbana.

Regeringens särskilda postutredare, Kristina Jonäng, har nyligen överlämnat slutbetänkandet ”Till sista utposten” (SOU 2016:54) till regeringen. Utredaren öppnar för en översyn av bland annat femdagarsutdelningen, övernattbefordran och paketdistribution som borde oroa landsbygdsboende och företag.

Digitaliseringen har förändrat villkoren för postverksamheten. Antalet brev har minskat stadigt, en halvering av volymen sedan år 2000, samtidigt som antalet paket har ökat stadigt i kölvattnet av den ökande e-handeln. Handeln över internet ökade med hela 19 procent förra året, vilket skall jämföras med en ökning om 5,7 procent för detaljhandeln i övrigt.

Paket körs i dag ut av flera aktörer men Postnord har ett samhällsuppdrag att befordra paket upp till 20 kilos vikt. Betänkandet öppnar för en diskussion om Postnord kan slippa det ansvaret. Det skulle i så fall kunna få allvarliga konsekvenser för landsbygden där de boende ibland har långt till närmaste utdelningsställe. Men allvarligare är försämrade turer och pakethantering för de företag som är beroende av att skicka sina produkter med post till sina kunder.

Om samhället träder tillbaka är det inte alls säkert att marknadens aktörer skulle tillhandahålla dagens servicenivå till dagens priser. Att Postnord finns som alternativ har sannolikt en återhållande inverkan på fraktpriserna totalt sett. Högre brevporto är dock något vi kan räkna med, liksom ändrad/försämrad utdelning. Postnord anger att kostnaden för att leverera ett brev ökat med 200 procent sedan millennieskiftet, medan portot bara ökat med 20 procent. Färre brev och högre personalkostnader anges ligga bakom kostnadsökningen.

Mest besvärande för landsbygden är indragna turer. Paket lämnas för övrigt oftast inte alla dagar i veckan. Att frångå femdagarsutdelningen kan vara motiverat i vissa långväga fall. Men överlag bör det inte vara ett alternativ.

Färre utdelningsdagar och längre befordringstider får andra konsekvenser än de man först tänker sig. Exempelvis överklagandetider hos domstolar och myndigheter. Om tiden från det att ett beslut fattas till dess det kommer berörda parter tillhanda förlängs, och tiden för att skicka in ett överklagande tar några dagar extra, måste detta avspeglas i myndigheternas tidsfrister. Längre handläggningstider är också kostnader för samhället.

Försämrad postgång kommer tyvärr också att leda till stora kostnader för företag som väntar på reservdelar och liknande. En skogsentreprenör i Norrlands inland som får ställa skogsmaskinen en eller ett par dagar extra för att den nödvändiga reservdelen dröjer drabbas hårt av senfärdig postgång.

Kostnaderna för postgången måste ses i ett större sammanhang. När postförmedlingens framtid diskuteras måste samhällsnyttan stå i centrum. Postgången får naturligtvis inte kosta hur mycket som helst. Avsides belägna postlådor kan kanske inte besökas varje dag, men ambitionsnivån får heller inte sjunka för lågt. De boende på landsbygden behöver bredband och lantbrevbärare på samma sätt som stockholmarna behöver buss och tunnelbana.