2016-09-03 06:00

2016-09-03 06:00

Ett olustspel för gallerierna

Ett spel för gallerierna. Så kallade Hans Nilsson (HEL), kommunalråd i Eda, förra veckans länskonferens om den framtida regionindelningen. Och efter att ha tagit del av beskrivningarna därifrån är det svårt att göra annat än att hålla med.

Det var en helt regisserad föreställning ägnad åt att framhålla förträffligheten med Värmlands uppgående i Västra Götaland, och det redan till år 2018. Hela upplägget är faktiskt rent oanständigt och visar på ett suveränt förakt för demokrati och folkförankring.

I en debattartikel (NWT 2/9) redogör Nilsson bland annat för hur regionrådet Tomas Riste (S) helt bryskt avfärdar ytterst relevanta följdfrågor från Jesper Johansson (MP) med ”Jesper, sluta nu!”. Inget får uppenbarligen störa den skönmålning som Riste med flera ägnar sig åt. Arrogansen är monumental. Som när Riste på om varför så få kritiska röster från Västra Götaland hördes: ”Men det är klart: gick man på konferensen för att få höra massa om hur Västra Götaland inte fungerar så blev man kanske besviken. Det eftersom det inte finns så många som anser att Västra Götaland inte fungerar.” (NWT 2/9)

Detta var ingen konferens ägnad åt att upplysa de samlade värmländska kommun- och landstingspolitikerna. Det var ett stormöte för att sjunga storregionens lov och för att köra ned dess förträfflighet och oundviklighet i halsen på deltagarna. Här går de värmländska Socialdemokraterna lydigt i regeringens och det ansvarige statsrådet Ardalan Shekarabis (S) ledband. Beskrivningen av förändringen som ”kuppartad” är helt adekvat. Här vill man trumfa igenom den största organisatoriska förändringen av Sverige på århundraden på blott ett par år, mellan två val, över huvudet på ett folk som är måttligt roade av denna supercentralisering.

Anhängarna försöker utmåla det som att det råder stor enighet om uppgåendet i Västra Götaland, men frågan är om det ens är det i S-leden, vad landstingsrådet Ulric Andersson (S) än säger. Moderaterna och nu också Liberalerna säger blankt nej. Dessa partier kan inte avfärdas och att driva igenom en sådan här sak utan brett politiskt stöd är fullkomligt oacceptabelt. I Degerfors och Karlskoga, för att inte tala om resten av Örebro län, är oron stor över vad som skulle hända med det utbyggda samarbetet om Värmland slukades av Västra Götaland.

Några övertygande och hållbara argument för varför storregionbildningen vore bra har inte getts och att döma av många av deltagarna på den beryktade konferensen fick de inte ens där sig till livs några. I Västra Götaland skulle Värmland bli en avkrok, en mindre bit som man i Göteborg mer eller mindre skulle kunna bortse ifrån när det till exempel gäller beslut om nedläggning av sjukhus eller vilka tågsatsningar som skall göras i framtiden.

Nej, Värmland måste förbli Värmland. En egen värmländsk region kan sedan söka samarbeten åt alla möjliga håll för att hävda sina intressen. I en storregion tvingas vi ge upp våra intressen.

Det var en helt regisserad föreställning ägnad åt att framhålla förträffligheten med Värmlands uppgående i Västra Götaland, och det redan till år 2018. Hela upplägget är faktiskt rent oanständigt och visar på ett suveränt förakt för demokrati och folkförankring.

I en debattartikel (NWT 2/9) redogör Nilsson bland annat för hur regionrådet Tomas Riste (S) helt bryskt avfärdar ytterst relevanta följdfrågor från Jesper Johansson (MP) med ”Jesper, sluta nu!”. Inget får uppenbarligen störa den skönmålning som Riste med flera ägnar sig åt. Arrogansen är monumental. Som när Riste på om varför så få kritiska röster från Västra Götaland hördes: ”Men det är klart: gick man på konferensen för att få höra massa om hur Västra Götaland inte fungerar så blev man kanske besviken. Det eftersom det inte finns så många som anser att Västra Götaland inte fungerar.” (NWT 2/9)

Detta var ingen konferens ägnad åt att upplysa de samlade värmländska kommun- och landstingspolitikerna. Det var ett stormöte för att sjunga storregionens lov och för att köra ned dess förträfflighet och oundviklighet i halsen på deltagarna. Här går de värmländska Socialdemokraterna lydigt i regeringens och det ansvarige statsrådet Ardalan Shekarabis (S) ledband. Beskrivningen av förändringen som ”kuppartad” är helt adekvat. Här vill man trumfa igenom den största organisatoriska förändringen av Sverige på århundraden på blott ett par år, mellan två val, över huvudet på ett folk som är måttligt roade av denna supercentralisering.

Anhängarna försöker utmåla det som att det råder stor enighet om uppgåendet i Västra Götaland, men frågan är om det ens är det i S-leden, vad landstingsrådet Ulric Andersson (S) än säger. Moderaterna och nu också Liberalerna säger blankt nej. Dessa partier kan inte avfärdas och att driva igenom en sådan här sak utan brett politiskt stöd är fullkomligt oacceptabelt. I Degerfors och Karlskoga, för att inte tala om resten av Örebro län, är oron stor över vad som skulle hända med det utbyggda samarbetet om Värmland slukades av Västra Götaland.

Några övertygande och hållbara argument för varför storregionbildningen vore bra har inte getts och att döma av många av deltagarna på den beryktade konferensen fick de inte ens där sig till livs några. I Västra Götaland skulle Värmland bli en avkrok, en mindre bit som man i Göteborg mer eller mindre skulle kunna bortse ifrån när det till exempel gäller beslut om nedläggning av sjukhus eller vilka tågsatsningar som skall göras i framtiden.

Nej, Värmland måste förbli Värmland. En egen värmländsk region kan sedan söka samarbeten åt alla möjliga håll för att hävda sina intressen. I en storregion tvingas vi ge upp våra intressen.