2016-08-26 06:01

2016-08-26 06:01

Regeringen ger och tar

LEDARE

Det fanns inga orosmoln på himlen när finansminister Magdalena Andersson (S) beskrev det ekonomiska läget inför regeringens budgetöverläggningar på Harpsund. Istället ägnades tiden åt skönmålning trots att statens finanser kommer att fortsätta gå med underskott fastän det råder högkonjunktur.

Nästan alla siffror pekar åt rätt håll för finansministern. Sysselsättningsgraden ökar, liksom reallönerna, konsumtionen och investeringarna. Hon fick dock skriva ned vårbudgetens tillväxtprognos från 3,8 till 3,5 procent av BNP, men det verkar inte bekymra henne. Istället talade hon om att regeringen för en stram politik som ändå har råd med olika satsningar. Men det går inte ihop, varken budgeten eller resonemanget.

För trots att det råder högkonjunktur så kommer statens finanser fortfarande att dras med underskott. De blir visserligen lägre än vad regeringen trodde så sent som i våras, mest på grund av att migrationspolitiken skärpts, men likväl är det bestickande att vi har ett underskott under högkonjunkturen. Det är nämligen nu vi borde samla i ladorna inför de sämre tider som kommer. Det anser inte bara den borgerliga oppositionen utan också Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet, men det bekommer inte Magdalena Andersson.

Sedan skall vi komma ihåg att den nuvarande högkonjunkturen är rätt märklig. I normala fall brukar ränteläget också vara högt men nu lever vi med noll- och minusräntor på grund av riksbankens manipulationer. Olika centralbanker i världen pumpar också in nytryckta pengar i ekonomin vilket tillfälligt håller hjulen i gång. Men det kommer att komma surt efter. Det är näppeligen regeringens förtjänst att det går hyfsat. De regerade ju dessutom sitt första år med en alliansbudget.

Nästa år kommer underskottet att bli 15 miljarder kronor, samtidigt som regeringen utlovar 24 miljarder i så kallat ”reformutrymme”. Valåret 2018, som också kommer att få ett underskott, handlar det om 29 miljarder. Fast det är ett utrymme de egentligen inte har. Staten kommer att behöva låna till dem. 10 miljarder är sedan i våras bortlovade till kommunerna och landstingen. Återstår då 14 miljarder att fördela i förhandlingarna på Harpsund mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och sedan mellan dem och Vänsterpartiet. Det är nästan samma summa som det beräknade underskottet kommer att bli.

Av de 10 miljarderna till kommunerna kommer dock hela 6 miljarder att försvinna direkt eftersom regeringen sänker ersättningen rejält för ensamkommande barn och ungdomar. Detta har organisationen Sveriges Kommuner och Landsting räknat ut. Om ytterligare något år kommer också kommunerna att få stå för kostnaderna för alla de nyanlända som kom förra hösten. Så det blir knappast mycket över när regeringen ger med ena handen men tar med den andra.

Nej, det är ingen stram budget och ingen ansvarsfull politik som den rödgröna regeringen för. Den blundar för de problem som tornar upp sig och hoppas att det inte bryter ut någon större storm före valet 2018. Någon koll på kostnadsutvecklingen har man inte ens i de nu relativt goda tiderna, och hur skall det inte bli när det vänder?

Nästan alla siffror pekar åt rätt håll för finansministern. Sysselsättningsgraden ökar, liksom reallönerna, konsumtionen och investeringarna. Hon fick dock skriva ned vårbudgetens tillväxtprognos från 3,8 till 3,5 procent av BNP, men det verkar inte bekymra henne. Istället talade hon om att regeringen för en stram politik som ändå har råd med olika satsningar. Men det går inte ihop, varken budgeten eller resonemanget.

För trots att det råder högkonjunktur så kommer statens finanser fortfarande att dras med underskott. De blir visserligen lägre än vad regeringen trodde så sent som i våras, mest på grund av att migrationspolitiken skärpts, men likväl är det bestickande att vi har ett underskott under högkonjunkturen. Det är nämligen nu vi borde samla i ladorna inför de sämre tider som kommer. Det anser inte bara den borgerliga oppositionen utan också Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet, men det bekommer inte Magdalena Andersson.

Sedan skall vi komma ihåg att den nuvarande högkonjunkturen är rätt märklig. I normala fall brukar ränteläget också vara högt men nu lever vi med noll- och minusräntor på grund av riksbankens manipulationer. Olika centralbanker i världen pumpar också in nytryckta pengar i ekonomin vilket tillfälligt håller hjulen i gång. Men det kommer att komma surt efter. Det är näppeligen regeringens förtjänst att det går hyfsat. De regerade ju dessutom sitt första år med en alliansbudget.

Nästa år kommer underskottet att bli 15 miljarder kronor, samtidigt som regeringen utlovar 24 miljarder i så kallat ”reformutrymme”. Valåret 2018, som också kommer att få ett underskott, handlar det om 29 miljarder. Fast det är ett utrymme de egentligen inte har. Staten kommer att behöva låna till dem. 10 miljarder är sedan i våras bortlovade till kommunerna och landstingen. Återstår då 14 miljarder att fördela i förhandlingarna på Harpsund mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och sedan mellan dem och Vänsterpartiet. Det är nästan samma summa som det beräknade underskottet kommer att bli.

Av de 10 miljarderna till kommunerna kommer dock hela 6 miljarder att försvinna direkt eftersom regeringen sänker ersättningen rejält för ensamkommande barn och ungdomar. Detta har organisationen Sveriges Kommuner och Landsting räknat ut. Om ytterligare något år kommer också kommunerna att få stå för kostnaderna för alla de nyanlända som kom förra hösten. Så det blir knappast mycket över när regeringen ger med ena handen men tar med den andra.

Nej, det är ingen stram budget och ingen ansvarsfull politik som den rödgröna regeringen för. Den blundar för de problem som tornar upp sig och hoppas att det inte bryter ut någon större storm före valet 2018. Någon koll på kostnadsutvecklingen har man inte ens i de nu relativt goda tiderna, och hur skall det inte bli när det vänder?