2016-08-10 06:00

2016-08-10 06:00

Ett kors att bära

Kan bärandet av ett kristet kors anses vara okristligt? Svaret på denna rent absurda fråga får dock något oväntat ett jakande svar från flera företrädare för Svenska kyrkan. Det kanske säger en hel del om hur långt förflackningen har gått i detta samfund, i alla fall när det gäller många av dess ledande företrädare. Och så blir man förvånad när medlemskapet stadigt sjunker.

Bakgrunden är det avskyvärda mordet på den katolske prästen fader Jacques Hamel av terrorister från den Islamiska Staten och den förföljelse som sker av kristna i Mellanöstern. Då startades initiativet Mitt kors, med hashtaggen #mittkors, av prästerna Helena Edlund, Annika Borg och Johanna Andersson, där kristna uppmanas att med stolthet och utan rädsla bära sina kristna kors, och kanske också ta en bild och lägga upp i Facebookgruppen, som i skrivande stund redan har fått över 5 000 medlemmar.

Detta fick bland andra kommunikationschefen på kyrkokansliet i Uppsala, Gunnar Sjöberg, att reagera kraftigt. Inte, som man kanske kunde förvänta sig, med stöd för sina kristna medsystrar och -bröder, utan med fördömanden. Sjöberg kallar initiativet ”uppviglande och okristligt” och ”vill vi dra saken till religionskrig?”. Så att stå upp för den egna tron är uppviglande? Vad är det för form av feg undfallenhet inför den bottenlösa ondska som IS representerar, med sin sexslavhandel, våldtäkter, tortyr och mördande?

Sjöberg utvecklar sitt egendomliga resonemang med att initiativet skulle dela in oss ”i ett vi och ett dom” och att korset skulle användas mot en annan grupp bekännare. Men ursäkta, ett kristet kors riktar sig för något, för kristna och inget annat, och inte mot andra religiösa trouppfattningar. Detta lika lite som en muslimsk halvmåne eller en judisk davidsstjärna riktar sig mot kristna. Om det i detta sammanhang riktas mot något så är det mot den islamistiska terrorismen, men det är ju inte samma sak som islam som religion. Utan att verka medveten om det så gör Sjöberg ändå den kopplingen när han resonerar som han gör.

Prästen Anna Karin Hammar ger Sjöberg eldunderstöd när hon talar om att det skulle finnas en ”dold tankefigur” bakom #mittkors. Men den enda (inte särskilt väl) dolda tankefiguren finns hos dem som fått för sig att bära ett kristet kors på något vis skulle uppmana till ett nytt korståg.

Detta kommer ovanpå en tidigare kritik mot Svenska kyrkan för att inte ha reagerat tillräckligt kraftfullt efter mordet på fader Jacques Hamel. Istället för att ärkebiskopen Antje Jackelén uttalade sig så skickades en okänd tjänsteman fram. Jackelén har i andra sammanhang inte tvekat, som när en moské brann under julhelgen (som senare visade sig inte ha varit anlagd).

Sammantaget ger detta en bild av en ängslig, vilsen och osäker kyrkoledning utan större självförtroende, mer mån om att vara till lags än att stå upp för den egna tron och dess symboler. Inte undra på att fler och fler lämnar Svenska kyrkan.

Bakgrunden är det avskyvärda mordet på den katolske prästen fader Jacques Hamel av terrorister från den Islamiska Staten och den förföljelse som sker av kristna i Mellanöstern. Då startades initiativet Mitt kors, med hashtaggen #mittkors, av prästerna Helena Edlund, Annika Borg och Johanna Andersson, där kristna uppmanas att med stolthet och utan rädsla bära sina kristna kors, och kanske också ta en bild och lägga upp i Facebookgruppen, som i skrivande stund redan har fått över 5 000 medlemmar.

Detta fick bland andra kommunikationschefen på kyrkokansliet i Uppsala, Gunnar Sjöberg, att reagera kraftigt. Inte, som man kanske kunde förvänta sig, med stöd för sina kristna medsystrar och -bröder, utan med fördömanden. Sjöberg kallar initiativet ”uppviglande och okristligt” och ”vill vi dra saken till religionskrig?”. Så att stå upp för den egna tron är uppviglande? Vad är det för form av feg undfallenhet inför den bottenlösa ondska som IS representerar, med sin sexslavhandel, våldtäkter, tortyr och mördande?

Sjöberg utvecklar sitt egendomliga resonemang med att initiativet skulle dela in oss ”i ett vi och ett dom” och att korset skulle användas mot en annan grupp bekännare. Men ursäkta, ett kristet kors riktar sig för något, för kristna och inget annat, och inte mot andra religiösa trouppfattningar. Detta lika lite som en muslimsk halvmåne eller en judisk davidsstjärna riktar sig mot kristna. Om det i detta sammanhang riktas mot något så är det mot den islamistiska terrorismen, men det är ju inte samma sak som islam som religion. Utan att verka medveten om det så gör Sjöberg ändå den kopplingen när han resonerar som han gör.

Prästen Anna Karin Hammar ger Sjöberg eldunderstöd när hon talar om att det skulle finnas en ”dold tankefigur” bakom #mittkors. Men den enda (inte särskilt väl) dolda tankefiguren finns hos dem som fått för sig att bära ett kristet kors på något vis skulle uppmana till ett nytt korståg.

Detta kommer ovanpå en tidigare kritik mot Svenska kyrkan för att inte ha reagerat tillräckligt kraftfullt efter mordet på fader Jacques Hamel. Istället för att ärkebiskopen Antje Jackelén uttalade sig så skickades en okänd tjänsteman fram. Jackelén har i andra sammanhang inte tvekat, som när en moské brann under julhelgen (som senare visade sig inte ha varit anlagd).

Sammantaget ger detta en bild av en ängslig, vilsen och osäker kyrkoledning utan större självförtroende, mer mån om att vara till lags än att stå upp för den egna tron och dess symboler. Inte undra på att fler och fler lämnar Svenska kyrkan.