2016-08-08 06:00

2016-08-08 06:00

Stå upp för svenskt lantbruk

Antalet mjölkföretag är nu inte fler än 4 000. Av de kvarvarande är det många som funderar på att lägga ned. Glädjande nog verkar det som om mjölkpriserna globalt slutat sjunka och är på väg upp. Men för att rädda den svenska mjölken krävs också en politisk vilja att göra det.

Den kanske viktigaste enskilda förklaringen till den pågående mjölkkrisen är låga världsmarknadspriser till följd av minskad efterfrågan från Kina och handelssanktionerna mellan EU och Ryssland med anledning av Rysslands annektering av Krim.

Sverige har drabbats extra hårt av EU:s slopade mjölkproduktionskvoter som lett till att medlemsländer med bättre naturliga förutsättningar ökat sin produktion. Den gröna ön Irland är det kanske främsta exemplet, vars bördiga marker, rika nederbörd och milda klimat är utmärkt för djurhållning.

Tyvärr har vi i Sverige inte bara sämre naturliga förutsättningar utan också politiker som inte verkar förstå allvaret i en minskad inhemsk livsmedelsproduktion. Den ryska upprustningen borde stämma till eftertanke kan man tycka. Istället för att sänka dieselskatten till en europeisk medelnivå så funderar regeringen på nya höjningar. I sammanhanget brukar man bedyra att jordbruket skall kompenseras. Men det är inte bara traktorer som behövs för jordbruket.

Dyrare vägtransporter drabbar hela jordbruket och särskilt den krisande mjölknäringen vars mjölktankar måste tömmas varje eller varannan dag. Höjd dieselskatt och andra pålagor slår hårt. Riktigt illa vore det om vägslitageavgiften blev verklighet.

Efter vad den utredning som tittar på en så kallad vägslitageavgift har ”tänkt högt”, men ännu inte föreslagit, så kan en avgift för vägtransporter bli så hög som 24 kronor per mil. Det innebär 2,40 kronor per kilometer, vilket är mer än Arlabönderna fått för en liter mjölk i sommar. Med ett avräkningspris på 2,32 kronor litern så skulle en vägslitageavgift innebära mer än en förlorad mjölkliter per kilometer mjölkbilen måste åka mellan gården och mejeriet.

Regeringen måste tänka större i denna fråga och fråga sig hur alla pålagor kommer att slå mot livsmedelsproduktionen. Frågan är om viljan verkligen finns att bevara svenskt lantbruk. EU har klubbat ett mjölkstöd som för Sveriges del innebär 65 miljoner till mjölkgårdarna. Stödet kan dubblas nationellt. Låt detta bli ett test för regeringens avsikter, skjuter man inte till nationella pengar, för att rädda vad som räddas kan, så visar det tydligt att regeringen inte bryr sig om lantbruket.

På EU-nivå måste regeringen agera för svenskt jordbruk genom att dra andra länder som bryter mot gemensam EU-lagstiftning inför EU-domstolen. Den senaste skandalen är djurhållningen i Bulgarien med kejsarsnitt på kor utan bedövning (hur är det ens tänkbart?) och djurtransporter till Turkiet i hetta och utan vatten. Dylika ohyggligheter skall inte få ge konkurrensfördelar på Sveriges bekostnad. Överlag har våra svenska regeringar agerat pinsamt svagt i frågor om konkurrens och djurskydd på EU-nivå.

Samtidigt som andra länder i unionen inte bryr sig om att följa EU-reglerna så skenar kostnaderna för vårt eget Jordbruksverk som går på knäna för att genomföra och kontrollera alla detaljregleringar från Bryssel.

Regeringen måste omedelbart bevisa att den har den politiska viljan att stå upp för vårt svenska jordbruk innan det är för sent.

Den kanske viktigaste enskilda förklaringen till den pågående mjölkkrisen är låga världsmarknadspriser till följd av minskad efterfrågan från Kina och handelssanktionerna mellan EU och Ryssland med anledning av Rysslands annektering av Krim.

Sverige har drabbats extra hårt av EU:s slopade mjölkproduktionskvoter som lett till att medlemsländer med bättre naturliga förutsättningar ökat sin produktion. Den gröna ön Irland är det kanske främsta exemplet, vars bördiga marker, rika nederbörd och milda klimat är utmärkt för djurhållning.

Tyvärr har vi i Sverige inte bara sämre naturliga förutsättningar utan också politiker som inte verkar förstå allvaret i en minskad inhemsk livsmedelsproduktion. Den ryska upprustningen borde stämma till eftertanke kan man tycka. Istället för att sänka dieselskatten till en europeisk medelnivå så funderar regeringen på nya höjningar. I sammanhanget brukar man bedyra att jordbruket skall kompenseras. Men det är inte bara traktorer som behövs för jordbruket.

Dyrare vägtransporter drabbar hela jordbruket och särskilt den krisande mjölknäringen vars mjölktankar måste tömmas varje eller varannan dag. Höjd dieselskatt och andra pålagor slår hårt. Riktigt illa vore det om vägslitageavgiften blev verklighet.

Efter vad den utredning som tittar på en så kallad vägslitageavgift har ”tänkt högt”, men ännu inte föreslagit, så kan en avgift för vägtransporter bli så hög som 24 kronor per mil. Det innebär 2,40 kronor per kilometer, vilket är mer än Arlabönderna fått för en liter mjölk i sommar. Med ett avräkningspris på 2,32 kronor litern så skulle en vägslitageavgift innebära mer än en förlorad mjölkliter per kilometer mjölkbilen måste åka mellan gården och mejeriet.

Regeringen måste tänka större i denna fråga och fråga sig hur alla pålagor kommer att slå mot livsmedelsproduktionen. Frågan är om viljan verkligen finns att bevara svenskt lantbruk. EU har klubbat ett mjölkstöd som för Sveriges del innebär 65 miljoner till mjölkgårdarna. Stödet kan dubblas nationellt. Låt detta bli ett test för regeringens avsikter, skjuter man inte till nationella pengar, för att rädda vad som räddas kan, så visar det tydligt att regeringen inte bryr sig om lantbruket.

På EU-nivå måste regeringen agera för svenskt jordbruk genom att dra andra länder som bryter mot gemensam EU-lagstiftning inför EU-domstolen. Den senaste skandalen är djurhållningen i Bulgarien med kejsarsnitt på kor utan bedövning (hur är det ens tänkbart?) och djurtransporter till Turkiet i hetta och utan vatten. Dylika ohyggligheter skall inte få ge konkurrensfördelar på Sveriges bekostnad. Överlag har våra svenska regeringar agerat pinsamt svagt i frågor om konkurrens och djurskydd på EU-nivå.

Samtidigt som andra länder i unionen inte bryr sig om att följa EU-reglerna så skenar kostnaderna för vårt eget Jordbruksverk som går på knäna för att genomföra och kontrollera alla detaljregleringar från Bryssel.

Regeringen måste omedelbart bevisa att den har den politiska viljan att stå upp för vårt svenska jordbruk innan det är för sent.