2016-08-06 06:00

2016-08-06 06:00

Dyra och ifrågasatta spel

LEDARE

I natt öppnades den 31:a olympiaden i Rio de Janeiro i Brasilien, även om den tjuvstartade redan i onsdags. Fast egentligen så betyder ordet olympiad ursprungligen perioden mellan två spel som nu dock har kommit att användas som en kortform för olympiska spel. Här i Sverige använder vi oss av den smidiga fortkortningen OS, som ju också råkar vara korrekt.

Det är dock inget glädjestrålande Rio som möter oss. Landet har präglats svårt av korruptionsskandaler den senaste tiden, och det folkliga missnöjet är utbrett. En före detta president, Lula da Silva, är föremål för en utredning, och den sittande Dilma Rousseff tvingades i maj att lämna ämbetet tillfälligt medan anklagelserna mot henne utreds. Att den politiska klassen, som de senaste åren dessutom varit vänster, berikat sig har rört upp känslorna hos brasilianerna. Den ekonomiska utvecklingen har samtidigt stannat av, men ändå så satsar man ofantliga summor på ett OS.

Den officiella kostnaden för OS i Rio de Janeiro är på 40 miljarder kronor, men det är en siffra som med all sannolikhet kommer att bli högre. Nästan alla moderna olympiska spel har dragit iväg kostnadsmässigt och knappt något som inte arrangerats utanför Nordamerika har gått ihop. För vissa länder, som Ryssland och Kina, spelar det ingen roll eftersom det har rört sig om fina tillfällen för propaganda för sina respektive regimer. Men Brasilien är ändå en demokrati, och den olympiska facklans väg genom landet har kantats av demonstrationer. Protesterna handlar om att den brasilianska staten åsidosatt sina offentliga åtaganden – skola, sjukvård, brottsbekämpning, infrastruktur – för att i stället plöja ned pengar i OS.

Ett tag såg det dessutom ut som ett av de stora OS-länderna skulle portas. Det har nämligen avslöjats att Ryssland, på gammalt sovjetiskt manér, har ägnat sig åt systematisk dopning. Nu är många ryska idrottare, främst inom friidrotten, redan avstängda, vilket åderlåtit den ryska OS-truppen. Men nyligen beslutade den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) att Ryssland trots allt får vara med. Ett egentligen ganska fegt beslut, men då måste vi komma ihåg att det skulle ha kunnat få storpolitiska återverkningar om landet slänts ut. För hur gärna idrottens företrädare vill hävda motsatsen så hör dessvärre idrott och politik ihop.

Däremot är det viktigt att ta kampen mot dopning på allvar. Om man i längden inte kommer åt problemet så är risken att sponsorer, tittare och utövare drar öronen åt sig om vissa personer och länder får hållas trots att de använder sig av oschyssta metoder och skaffar sig fördelar framför andra.

Ett glädjande besked kom dock från Rio i onsdags. Då hölls nämligen en tyst minut i Olympiabyn till minne av de 11 israeler och den tyske polis som föll offer för palestinska terrorister vid OS i München 1972. Under alla år har IOK vägrat men har nu efter 44 år äntligen gjort det enda rätta. Nu skall det på varje OS finnas en officiell sorgeplats att minnas offren.

Det är dock inget glädjestrålande Rio som möter oss. Landet har präglats svårt av korruptionsskandaler den senaste tiden, och det folkliga missnöjet är utbrett. En före detta president, Lula da Silva, är föremål för en utredning, och den sittande Dilma Rousseff tvingades i maj att lämna ämbetet tillfälligt medan anklagelserna mot henne utreds. Att den politiska klassen, som de senaste åren dessutom varit vänster, berikat sig har rört upp känslorna hos brasilianerna. Den ekonomiska utvecklingen har samtidigt stannat av, men ändå så satsar man ofantliga summor på ett OS.

Den officiella kostnaden för OS i Rio de Janeiro är på 40 miljarder kronor, men det är en siffra som med all sannolikhet kommer att bli högre. Nästan alla moderna olympiska spel har dragit iväg kostnadsmässigt och knappt något som inte arrangerats utanför Nordamerika har gått ihop. För vissa länder, som Ryssland och Kina, spelar det ingen roll eftersom det har rört sig om fina tillfällen för propaganda för sina respektive regimer. Men Brasilien är ändå en demokrati, och den olympiska facklans väg genom landet har kantats av demonstrationer. Protesterna handlar om att den brasilianska staten åsidosatt sina offentliga åtaganden – skola, sjukvård, brottsbekämpning, infrastruktur – för att i stället plöja ned pengar i OS.

Ett tag såg det dessutom ut som ett av de stora OS-länderna skulle portas. Det har nämligen avslöjats att Ryssland, på gammalt sovjetiskt manér, har ägnat sig åt systematisk dopning. Nu är många ryska idrottare, främst inom friidrotten, redan avstängda, vilket åderlåtit den ryska OS-truppen. Men nyligen beslutade den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) att Ryssland trots allt får vara med. Ett egentligen ganska fegt beslut, men då måste vi komma ihåg att det skulle ha kunnat få storpolitiska återverkningar om landet slänts ut. För hur gärna idrottens företrädare vill hävda motsatsen så hör dessvärre idrott och politik ihop.

Däremot är det viktigt att ta kampen mot dopning på allvar. Om man i längden inte kommer åt problemet så är risken att sponsorer, tittare och utövare drar öronen åt sig om vissa personer och länder får hållas trots att de använder sig av oschyssta metoder och skaffar sig fördelar framför andra.

Ett glädjande besked kom dock från Rio i onsdags. Då hölls nämligen en tyst minut i Olympiabyn till minne av de 11 israeler och den tyske polis som föll offer för palestinska terrorister vid OS i München 1972. Under alla år har IOK vägrat men har nu efter 44 år äntligen gjort det enda rätta. Nu skall det på varje OS finnas en officiell sorgeplats att minnas offren.