2016-08-01 06:00

2016-08-01 06:00

Hur mycket skog ska skyddas?

ANDRALEDARE

Skogen är inte bara är en plats där vi plockar bär och svamp. Skogsbruket är viktigt för svensk ekonomi och för en livskraftig landsbygd.

Regeringens skogsprogram talar om skogen som ”det gröna guldet” och vill främja skogsnäringen. Hur mycket skog kan då skyddas från avverkning om skogsbruket skall kunna fortsätta att utvecklas i Sverige?

Av Sveriges 28,3 miljoner hektar skogsmark är drygt sex procent skyddad. Dessutom gör skogsägarna, varav hälften är privatpersoner, frivilliga avsättningar och avstår från att bruka en del av sin mark. Enligt Skogsindustrierna uppgår dessa till cirka fem procent av all skog. Ovanpå detta är 14 procent av skogen improduktiv – den ger mindre än en kubikmeter virke per hektar och år – och därmed skyddad.

Riksdagen har bestämt att ytterligare 150 000 hektar skog skyddas fram till år 2020. I samband med detta har regeringen gett Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i uppdrag att revidera den nationella strategin för formellt skydd av skog. Beslut skall fattas i år och myndigheterna uppger i ett pressmeddelande att ”eftersom tiden är knapp, kommer de slutliga förslagen inte att skickas på traditionell remissrunda” (17/6).

Att särskilt värdefull natur skyddas, är viktigt för att bland annat kunna erbjuda rekreationsmiljöer. Men i dagsläget är en tiondel av Sveriges yta skyddad som nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden eller biotopskyddsområden. Det har varit en snabb ökning. I början av 1980-talet hade vi drygt 1 000 naturreservat i Sverige. I dag finns det över 4 000. Det finns en uppenbar risk att vi befinner oss på ett sluttande plan där allt större landytor skall skyddas, istället för att bebyggas eller brukas.

När allianspartierna drog sig ur bostadssamtalen uppgav de att ett av problemen som regeringen inte var villig att ta itu med, är naturreservat som hindrar nödvändig bebyggelse (DN 20/6). Även om markägare får ekonomisk ersättning eller annan mark i utbyte när en yta skall skyddas, är det hela ändå inte oproblematiskt ur ett äganderättsligt perspektiv.

Allt detta sker dessutom i en tid när tillämpningen av artskyddsförordningen riskerar att göra många skogsägares mark värdelös, då de kan förbjudas att avverka om det finns skyddade djur eller växter i skogen. Genom att Skogsstyrelsen sedan i februari publicerar alla avverkningsanmälningar på sin hemsida, underlättar de för privatpersoner och intresseorganisationer som vill finkamma skogen i jakt på en art som skulle kunna sätta stopp för avverkningen.

Det svenska skogsbruket, präglat av frihet under ansvar, bör ses som en viktig del av ett hållbart samhälle – inte ett hot. Rickard Axdorff från föreningen Naturbrukarna påpekade nyligen vid en konferens att om ”produktiv skogsmark satts ur spel bör man fundera över vilken miljönytta det har i förhållande till miljönyttan med att bruka skogen” (Piteå-Tidningen 6/5). Våra folkvalda borde fokusera mindre på att skydda ännu fler hektar, och mer på att skapa långsiktigt goda förutsättningar för skogsbruket.

Regeringens skogsprogram talar om skogen som ”det gröna guldet” och vill främja skogsnäringen. Hur mycket skog kan då skyddas från avverkning om skogsbruket skall kunna fortsätta att utvecklas i Sverige?

Av Sveriges 28,3 miljoner hektar skogsmark är drygt sex procent skyddad. Dessutom gör skogsägarna, varav hälften är privatpersoner, frivilliga avsättningar och avstår från att bruka en del av sin mark. Enligt Skogsindustrierna uppgår dessa till cirka fem procent av all skog. Ovanpå detta är 14 procent av skogen improduktiv – den ger mindre än en kubikmeter virke per hektar och år – och därmed skyddad.

Riksdagen har bestämt att ytterligare 150 000 hektar skog skyddas fram till år 2020. I samband med detta har regeringen gett Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i uppdrag att revidera den nationella strategin för formellt skydd av skog. Beslut skall fattas i år och myndigheterna uppger i ett pressmeddelande att ”eftersom tiden är knapp, kommer de slutliga förslagen inte att skickas på traditionell remissrunda” (17/6).

Att särskilt värdefull natur skyddas, är viktigt för att bland annat kunna erbjuda rekreationsmiljöer. Men i dagsläget är en tiondel av Sveriges yta skyddad som nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden eller biotopskyddsområden. Det har varit en snabb ökning. I början av 1980-talet hade vi drygt 1 000 naturreservat i Sverige. I dag finns det över 4 000. Det finns en uppenbar risk att vi befinner oss på ett sluttande plan där allt större landytor skall skyddas, istället för att bebyggas eller brukas.

När allianspartierna drog sig ur bostadssamtalen uppgav de att ett av problemen som regeringen inte var villig att ta itu med, är naturreservat som hindrar nödvändig bebyggelse (DN 20/6). Även om markägare får ekonomisk ersättning eller annan mark i utbyte när en yta skall skyddas, är det hela ändå inte oproblematiskt ur ett äganderättsligt perspektiv.

Allt detta sker dessutom i en tid när tillämpningen av artskyddsförordningen riskerar att göra många skogsägares mark värdelös, då de kan förbjudas att avverka om det finns skyddade djur eller växter i skogen. Genom att Skogsstyrelsen sedan i februari publicerar alla avverkningsanmälningar på sin hemsida, underlättar de för privatpersoner och intresseorganisationer som vill finkamma skogen i jakt på en art som skulle kunna sätta stopp för avverkningen.

Det svenska skogsbruket, präglat av frihet under ansvar, bör ses som en viktig del av ett hållbart samhälle – inte ett hot. Rickard Axdorff från föreningen Naturbrukarna påpekade nyligen vid en konferens att om ”produktiv skogsmark satts ur spel bör man fundera över vilken miljönytta det har i förhållande till miljönyttan med att bruka skogen” (Piteå-Tidningen 6/5). Våra folkvalda borde fokusera mindre på att skydda ännu fler hektar, och mer på att skapa långsiktigt goda förutsättningar för skogsbruket.