2016-07-27 20:27

2016-07-27 20:27

Lär av historien

LEDARE

Den förre kommunistledaren Carl-Henrik Hermansson är död. Minnesord över avlidna brukar som regel vara hyllande och vördsamma, av hänsyn till de efterlevande. I CH Hermanssons fall blir det dock svårt att teckna hans gärning utan att beröra den avskyvärda mördarideologi han försvarade under större delen av sitt liv.

Till Hermanssons fördel var att han var en jovialisk och blid herre. Han slog igenom på allvar i tv-programmet Nya Kammaren 1963. Hans resonerande och bildade sätt gjorde att han kom att respekteras även av personer långt ute på den borgerliga kanten, oaktat att de fortfarande avskydde kommunismen. Detta personlighetsdrag bar han sedan med sig under alla år, långt efter det att han lämnat den aktiva politiken. Men att han framstod som trevlig får inte göra oss blind för vad han faktiskt stod för.

CH Hermansson föddes passande nog under det ryska revolutionsåret 1917 och han skulle vara den sovjetiska kommunismen trogen under större delen av sitt politiska liv. Han gick med i partiet, som då hette Sverige Kommunistiska Parti (SKP) 1941, och anställdes på partiorganet Ny Dag. SKP hade sedan bildandet varit medlemmar av den Kommunistiska Internationalen, Komintern, och styrdes direkt från Moskva.

När Hermansson gick med var det ett parti som stödde Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Sovjetunionen och Nazityskland, försvarade den tyska ockupationen av Norge och Danmark och det sovjetiska angreppet på Finland. Det var en partilinje han var med och formulerade i Ny Dag. Men det var bara början. Många är hans hyllningar till den sovjetiske diktatorn Josef Stalin. Så här yttrade sig Hermansson bland annat på en minneshögtid efter Stalins död 1953:

”Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter... Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst... Därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

SKP stödde krossandet av Ungernrevolten 1956 och Berlinmurens uppförande 1961. Det finns de som vill göra en sak av att Hermansson som partiledare (som han var 1964-1975) kritiserade invasionen av Tjeckoslovakien 1968, men det var inte värre än att partiet fortsatte att ha goda kontakter med den nya Husákregimen. Det var tydligt vilken sida han stod på under det kalla kriget. I radioprogrammet Apropå i januari 1981 sade han bland annat att ”imperialismens krafter väjer inte för ett tredje världskrig och det är oerhört viktigt att se till att man är placerad i rätt kraftfält i den kampen”.

Så när den nuvarande partiledaren Jonas Sjöstedt säger att Hermansson ”lade grunden för att vi blev ett modernt och självständigt Vänsterparti” är det en sanning med rejält stor modifikation. Visst, man bytte namn till Vänsterpartiet Kommunisterna 1967 i en fåfäng strävan att appellera till den dåvarande vänstervågen, men K:et och banden österut släppte man inte förrän efter murens fall och Sovjetunionens upplösning.

Att minnas CH Hermansson är också att minnas att han, trots sitt trivsamma sätt, stod upp och försvarade en ideologi och ett system med mångmiljontals liv på sitt samvete – den urskiljningslösa terrorn, det totalitära förtrycket, massvälterna, folkmorden, deportationerna, slavarbetslägren, krigen, invasionerna och strävan efter kommunistiskt världsherravälde. Det lär oss historien.

Till Hermanssons fördel var att han var en jovialisk och blid herre. Han slog igenom på allvar i tv-programmet Nya Kammaren 1963. Hans resonerande och bildade sätt gjorde att han kom att respekteras även av personer långt ute på den borgerliga kanten, oaktat att de fortfarande avskydde kommunismen. Detta personlighetsdrag bar han sedan med sig under alla år, långt efter det att han lämnat den aktiva politiken. Men att han framstod som trevlig får inte göra oss blind för vad han faktiskt stod för.

CH Hermansson föddes passande nog under det ryska revolutionsåret 1917 och han skulle vara den sovjetiska kommunismen trogen under större delen av sitt politiska liv. Han gick med i partiet, som då hette Sverige Kommunistiska Parti (SKP) 1941, och anställdes på partiorganet Ny Dag. SKP hade sedan bildandet varit medlemmar av den Kommunistiska Internationalen, Komintern, och styrdes direkt från Moskva.

När Hermansson gick med var det ett parti som stödde Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Sovjetunionen och Nazityskland, försvarade den tyska ockupationen av Norge och Danmark och det sovjetiska angreppet på Finland. Det var en partilinje han var med och formulerade i Ny Dag. Men det var bara början. Många är hans hyllningar till den sovjetiske diktatorn Josef Stalin. Så här yttrade sig Hermansson bland annat på en minneshögtid efter Stalins död 1953:

”Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter... Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst... Därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

SKP stödde krossandet av Ungernrevolten 1956 och Berlinmurens uppförande 1961. Det finns de som vill göra en sak av att Hermansson som partiledare (som han var 1964-1975) kritiserade invasionen av Tjeckoslovakien 1968, men det var inte värre än att partiet fortsatte att ha goda kontakter med den nya Husákregimen. Det var tydligt vilken sida han stod på under det kalla kriget. I radioprogrammet Apropå i januari 1981 sade han bland annat att ”imperialismens krafter väjer inte för ett tredje världskrig och det är oerhört viktigt att se till att man är placerad i rätt kraftfält i den kampen”.

Så när den nuvarande partiledaren Jonas Sjöstedt säger att Hermansson ”lade grunden för att vi blev ett modernt och självständigt Vänsterparti” är det en sanning med rejält stor modifikation. Visst, man bytte namn till Vänsterpartiet Kommunisterna 1967 i en fåfäng strävan att appellera till den dåvarande vänstervågen, men K:et och banden österut släppte man inte förrän efter murens fall och Sovjetunionens upplösning.

Att minnas CH Hermansson är också att minnas att han, trots sitt trivsamma sätt, stod upp och försvarade en ideologi och ett system med mångmiljontals liv på sitt samvete – den urskiljningslösa terrorn, det totalitära förtrycket, massvälterna, folkmorden, deportationerna, slavarbetslägren, krigen, invasionerna och strävan efter kommunistiskt världsherravälde. Det lär oss historien.