2016-07-18 06:01

2016-07-18 06:01

Ta finanspolitiska mål på allvar

Bara för att det finns en bred politisk uppslutning bakom de nya budgetmålen så betyder det inte att budgetdisciplinen kommer att infinna sig. Det har visat sig ganska svårt för både svenska och europeiska politiker att hålla igen på utgifterna.

För att undvika att göra väljarna upprörda genom att höja skatterna eller sänka utgifterna genom att dra in förmåner som väljarna vant sig med och anser sig ha en självklar rätt till, kan man täcka underskotten i statsfinanserna med lån. Statlig upplåning är ett moraliskt problem då nuvarande generation kan skuldsätta kommande. Därför är det av största vikt att politikernas möjligheter att skuldsätta folket begränsas.

Efter 1990-talskrisen i Sverige så ökade statsskulden till 75 procent av BNP och den svenska ekonomin genomgick en mycket svår period. Som ett led i skuldsaneringen infördes ett överskottsmål som angav att det statliga sparandet skulle motsvara en procent av BNP över en konjunkturcykel. Nu skall detta mål utmönstras. Även om målet enligt Konjunkturinstitutet inte följt under perioden mellan åren 2000-2015 under vilka sparandet motsvarade 0,42 procent.

Trots att efterlevnaden av enprocentsmålet uppenbarligen inte bekymrat våra folkvalda mer så hann inte finansminister Magdalena Andersson (S) mer än tillträda innan ett sparbeting på en procent blev för mycket. Socialdemokraternas linje har i stället varit ett budgetbalansmål.

Riksdagen tvingade på regeringen en parlamentarisk utredning om hur överskottsmålet skulle kunna reformeras. En tredjedels procent är det nya sparbetinget. Endast SD motsätter sig förändringen. 0,33 procent ligger ju onekligen närmare de genomsnittliga 0,42 procent regeringarna lyckat spara sedan år 2000. Frågan är om vi, främst de yngre medborgarna som kommer att dras med skulderna, skall räkna med att även detta mål uppfylls till mindre än hälften som det tidigare.

För att motverka att statsskulden blir för stor är det tänkt att ett så kallat skuldankare skall införas. Ankaret skall hålla statsskulden kring 35 procent av BNP, plus minus fem procent. Om man skall tro Eurostats statistik har Sverige en statsskuld på 43,4 procent, så om inte regeringen räknar på något annat sätt så kommer man att behöva spara.

Det är lätt att uttrycka farhågor om våra politikers förmåga att verkligen hålla budgetdisciplinen. Men samtidigt är det bara att konstatera att Sverige har en nästan unikt god ekonomi jämfört med andra EU-länder. Mycket tack vare ett tydligt överskottsmål.

Spanien och Portugal riskerar nu böter för att deras underfinansierade budgetar bryter mot stabilitetspakten inom EU. De riskerar böter på 0,2 procent av BNP även om böterna säkert sätts ned till noll euro. Inom EU gäller ett maximalt budgetunderskott på tre procent och en statsskuld på 60 procent av BNP, vilket få medlemsländer klarar.

Frankrike och Tyskland har statsskulder på 95,8 respektive 71,2 procent av BNP. Inom EU28 är statsskulden 85,2 och budgetunderskotten 2,1 procent i snitt. Att EU skulle gå fram hårt mot Spanien och Portugal i det läget lär inte hända, vilket visar att det är en sak att ställa upp budgetregler och en annan att följa dem.

Om Sverige skall lätta på överskottsmålet måste reglerna tas på allvar. Skuldankarets gräns för statens upplåning skall ovillkorligen följas och stadsbudgetarna skall minst vara balanserade.

För att undvika att göra väljarna upprörda genom att höja skatterna eller sänka utgifterna genom att dra in förmåner som väljarna vant sig med och anser sig ha en självklar rätt till, kan man täcka underskotten i statsfinanserna med lån. Statlig upplåning är ett moraliskt problem då nuvarande generation kan skuldsätta kommande. Därför är det av största vikt att politikernas möjligheter att skuldsätta folket begränsas.

Efter 1990-talskrisen i Sverige så ökade statsskulden till 75 procent av BNP och den svenska ekonomin genomgick en mycket svår period. Som ett led i skuldsaneringen infördes ett överskottsmål som angav att det statliga sparandet skulle motsvara en procent av BNP över en konjunkturcykel. Nu skall detta mål utmönstras. Även om målet enligt Konjunkturinstitutet inte följt under perioden mellan åren 2000-2015 under vilka sparandet motsvarade 0,42 procent.

Trots att efterlevnaden av enprocentsmålet uppenbarligen inte bekymrat våra folkvalda mer så hann inte finansminister Magdalena Andersson (S) mer än tillträda innan ett sparbeting på en procent blev för mycket. Socialdemokraternas linje har i stället varit ett budgetbalansmål.

Riksdagen tvingade på regeringen en parlamentarisk utredning om hur överskottsmålet skulle kunna reformeras. En tredjedels procent är det nya sparbetinget. Endast SD motsätter sig förändringen. 0,33 procent ligger ju onekligen närmare de genomsnittliga 0,42 procent regeringarna lyckat spara sedan år 2000. Frågan är om vi, främst de yngre medborgarna som kommer att dras med skulderna, skall räkna med att även detta mål uppfylls till mindre än hälften som det tidigare.

För att motverka att statsskulden blir för stor är det tänkt att ett så kallat skuldankare skall införas. Ankaret skall hålla statsskulden kring 35 procent av BNP, plus minus fem procent. Om man skall tro Eurostats statistik har Sverige en statsskuld på 43,4 procent, så om inte regeringen räknar på något annat sätt så kommer man att behöva spara.

Det är lätt att uttrycka farhågor om våra politikers förmåga att verkligen hålla budgetdisciplinen. Men samtidigt är det bara att konstatera att Sverige har en nästan unikt god ekonomi jämfört med andra EU-länder. Mycket tack vare ett tydligt överskottsmål.

Spanien och Portugal riskerar nu böter för att deras underfinansierade budgetar bryter mot stabilitetspakten inom EU. De riskerar böter på 0,2 procent av BNP även om böterna säkert sätts ned till noll euro. Inom EU gäller ett maximalt budgetunderskott på tre procent och en statsskuld på 60 procent av BNP, vilket få medlemsländer klarar.

Frankrike och Tyskland har statsskulder på 95,8 respektive 71,2 procent av BNP. Inom EU28 är statsskulden 85,2 och budgetunderskotten 2,1 procent i snitt. Att EU skulle gå fram hårt mot Spanien och Portugal i det läget lär inte hända, vilket visar att det är en sak att ställa upp budgetregler och en annan att följa dem.

Om Sverige skall lätta på överskottsmålet måste reglerna tas på allvar. Skuldankarets gräns för statens upplåning skall ovillkorligen följas och stadsbudgetarna skall minst vara balanserade.