2016-07-18 06:00

2016-07-18 06:00

Demokratiministern ute och cyklar

Numera finns det en lag som tvingar butiksägare med över tio anställda att ha full tillgänglighet för funktionshindrade. Alice Bah Kuhnke (MP) vill dock att även företag med färre än tio anställda skall kunna straffas om de inte har nog bra tillgänglighet.

Ett förslag som låter fint, men som i praktiken innebär en orimligt stor börda på små företag. Exakt vad som krävs för att inte göra sig skyldig till diskriminering är inte riktigt klart. Att ta bort trösklar, ha ramper, förstärka belysningen, ta bort heltäckningsmattor, flytta icke bärande väggar, installera automatiska dörröppnare är några åtgärder som lyfts som exempel på åtgärder som kan behöva genomföras i propositionen för den förra lagändringen.

Man skall också känna till och kunna följa plan- och bygglagens regler för tillgänglighet och användbarhet för personer med rörelsesvårigheter, men också för personer med nedsatt syn- och hörselförmåga. Diskrimineringslagen säger att företag diskriminerar personer med funktionsnedsättningar om inte åtgärder vidtagits för att personen skall komma i en situation som är jämförbar med andras.

Det är ingen liten belastning att lägga på små företag. Vet kultur- och demokratiministern hur många funktionsnedsättningar det finns, och vad det skulle kosta för mindre företag att vara redo med hjälpmedel för alla funktionsnedsättningar?

I lagförslaget för större företag framgick att de ekonomiska konsekvenserna inte får bli orimligt betungande för näringsidkaren. Om så är fallet skall bedömas från fall till fall efter förmågan att bära kostnaderna. Kostnaden för en åtgärd kan anses vara betungande för en ägare, men hanterbar för en annan med andra ekonomiska förutsättningar. Hur skall företagarna veta vilka ekonomiska ramar som gäller för att installera olika hjälpmedel och åtgärder? Att använda lagstiftningsapparaten med sådan otydlighet är ett hån mot rättssäkerheten.

Demokratiministern menar att hon har ett färdigt lagförslag att gå vidare med och hoppas att lagen skall träda i kraft redan nästa år. ”Nu gör vi den här lagförändringen som innebär att Sverige kommer att bli mer rättvist och till för alla”, säger hon i Sveriges Radio (11/7). Att Bah Kuhnke vill gott med lagförändringen råder ingen tvekan om. Men en minister som vore kunnig inom området skulle förstå att det inte går att införa en lag som innebär så stora kostnader för småföretagare och som är så otydlig angående vem som kan bötfällas.

Regeringens vanliga retorik om att alla skall få allt blir särskilt tydlig när Bah Kuhnke talar. Men notan hamnar alltid på någon annans bord, som så många gånger förr är det småföretagen som får stå för notan den här gången. Om Bah Kuhnke anser att det handlar om en rättighetslagstiftning och att alla skall ha tillgång till alla butiker borde notan åtminstone ligga på Kulturdepartementets bord. Eller skulle det låta annorlunda från ministern då?

Ett förslag som låter fint, men som i praktiken innebär en orimligt stor börda på små företag. Exakt vad som krävs för att inte göra sig skyldig till diskriminering är inte riktigt klart. Att ta bort trösklar, ha ramper, förstärka belysningen, ta bort heltäckningsmattor, flytta icke bärande väggar, installera automatiska dörröppnare är några åtgärder som lyfts som exempel på åtgärder som kan behöva genomföras i propositionen för den förra lagändringen.

Man skall också känna till och kunna följa plan- och bygglagens regler för tillgänglighet och användbarhet för personer med rörelsesvårigheter, men också för personer med nedsatt syn- och hörselförmåga. Diskrimineringslagen säger att företag diskriminerar personer med funktionsnedsättningar om inte åtgärder vidtagits för att personen skall komma i en situation som är jämförbar med andras.

Det är ingen liten belastning att lägga på små företag. Vet kultur- och demokratiministern hur många funktionsnedsättningar det finns, och vad det skulle kosta för mindre företag att vara redo med hjälpmedel för alla funktionsnedsättningar?

I lagförslaget för större företag framgick att de ekonomiska konsekvenserna inte får bli orimligt betungande för näringsidkaren. Om så är fallet skall bedömas från fall till fall efter förmågan att bära kostnaderna. Kostnaden för en åtgärd kan anses vara betungande för en ägare, men hanterbar för en annan med andra ekonomiska förutsättningar. Hur skall företagarna veta vilka ekonomiska ramar som gäller för att installera olika hjälpmedel och åtgärder? Att använda lagstiftningsapparaten med sådan otydlighet är ett hån mot rättssäkerheten.

Demokratiministern menar att hon har ett färdigt lagförslag att gå vidare med och hoppas att lagen skall träda i kraft redan nästa år. ”Nu gör vi den här lagförändringen som innebär att Sverige kommer att bli mer rättvist och till för alla”, säger hon i Sveriges Radio (11/7). Att Bah Kuhnke vill gott med lagförändringen råder ingen tvekan om. Men en minister som vore kunnig inom området skulle förstå att det inte går att införa en lag som innebär så stora kostnader för småföretagare och som är så otydlig angående vem som kan bötfällas.

Regeringens vanliga retorik om att alla skall få allt blir särskilt tydlig när Bah Kuhnke talar. Men notan hamnar alltid på någon annans bord, som så många gånger förr är det småföretagen som får stå för notan den här gången. Om Bah Kuhnke anser att det handlar om en rättighetslagstiftning och att alla skall ha tillgång till alla butiker borde notan åtminstone ligga på Kulturdepartementets bord. Eller skulle det låta annorlunda från ministern då?