2016-06-15 06:00

2016-06-15 06:00

Dåliga kurser kostar

LEDARE

Centrum för rättvisa har gjort ytterligare en insats för individens fri- och rättigheter. Efter tre års processande blev det igår klart att den tidigare studenten vid Mälardalens högskola Connie Dickinson får 170 182 kronor plus ränta och rättegångskostnader i ersättning av lärosätet för att hennes utbildning inte höll måttet.

Det är bra att en svensk högskola tvingas ersätta en student för kvalitetsbrister i en utbildning. Eftersom Dickinson läste utbildningen Analytical finance, åren 2011-2013, som amerikansk medborgare var hon tvungen att betala sin utbildning själv. Inte undra på om hon kände sig blåst när utbildningen fick underkänt av Universitetskanslersämbetet på fyra punkter av fem.

Givetvis ska man inte betala för något man inte fått. Västmanlands tingsrätt är också av den meningen. I och med att Dickinson betalade Mälardalens högskola för sin utbildning så ingick de ett ömsesidigt bindande avtal. Pengar mot utbildning.

Även om domen fortfarande kan överklagas är tingsrättens bedömning svår att kasta över ända. Varför ska man betala för något man inte får? Tingsrätten har konstaterat att utbildningen saknat praktiskt värde.

Domen lär få många av universitetens och högskolornas kurs- och programansvariga att svettas lite. Hur är det egentligt med kvaliteten på landets högre utbildningar?

Eftersom de flesta av landets studenter är svenskar eller från något land inom EES-området betalar de inte några kursavgifter. Därför kan de inte heller kräva någon återbetalning så som Dickinson gjorde.

Det ligger nära till hands att misstänka att många utbildningar inte får den kritik av studenterna de förtjänar eftersom utbildningen är avgiftsfri. Hade alla studenter fått betala en kursavgift skulle de sannolikt ställa högre krav på sin dyrbara utbildning, precis som Connie Dickinson. Likaså skulle intresset bland studenterna för så kallade ”Kalle Anka-kurser”, som mer handlar om tidsfördriv än akademiska studier, minska.

Tiden är trots allt begränsad. Att kasta bort tid på undermålig utbildning kan inte vara något varken studenterna eller lärosätena har något som helst intresse av.

Därmed inte sagt att det ska införas allmänna kursavgifter för högre utbildning. Men både studenter och lärosäten borde fråga sig varför samhället ska bränna skattepengar på utbildningar som inte håller måttet.

Domen är viktig, inte bara för att den är den första i sitt slag, utan för att den är en pinsam påminnelse till landets lärosäten om att de har ett ansvar gentemot studenterna.

Landets politiker bör också fundera på hur kvaliteten i utbildningarna ska säkras. Det är uppenbart att den ständiga utökningen av antalet utbildningsplatser påverkat utbildningarnas kvalitet negativt. Fler och fler platser på undermåliga eller meningslösa kurser stärker inte Sverige som kunskapsnation.

Det är bra att en svensk högskola tvingas ersätta en student för kvalitetsbrister i en utbildning. Eftersom Dickinson läste utbildningen Analytical finance, åren 2011-2013, som amerikansk medborgare var hon tvungen att betala sin utbildning själv. Inte undra på om hon kände sig blåst när utbildningen fick underkänt av Universitetskanslersämbetet på fyra punkter av fem.

Givetvis ska man inte betala för något man inte fått. Västmanlands tingsrätt är också av den meningen. I och med att Dickinson betalade Mälardalens högskola för sin utbildning så ingick de ett ömsesidigt bindande avtal. Pengar mot utbildning.

Även om domen fortfarande kan överklagas är tingsrättens bedömning svår att kasta över ända. Varför ska man betala för något man inte får? Tingsrätten har konstaterat att utbildningen saknat praktiskt värde.

Domen lär få många av universitetens och högskolornas kurs- och programansvariga att svettas lite. Hur är det egentligt med kvaliteten på landets högre utbildningar?

Eftersom de flesta av landets studenter är svenskar eller från något land inom EES-området betalar de inte några kursavgifter. Därför kan de inte heller kräva någon återbetalning så som Dickinson gjorde.

Det ligger nära till hands att misstänka att många utbildningar inte får den kritik av studenterna de förtjänar eftersom utbildningen är avgiftsfri. Hade alla studenter fått betala en kursavgift skulle de sannolikt ställa högre krav på sin dyrbara utbildning, precis som Connie Dickinson. Likaså skulle intresset bland studenterna för så kallade ”Kalle Anka-kurser”, som mer handlar om tidsfördriv än akademiska studier, minska.

Tiden är trots allt begränsad. Att kasta bort tid på undermålig utbildning kan inte vara något varken studenterna eller lärosätena har något som helst intresse av.

Därmed inte sagt att det ska införas allmänna kursavgifter för högre utbildning. Men både studenter och lärosäten borde fråga sig varför samhället ska bränna skattepengar på utbildningar som inte håller måttet.

Domen är viktig, inte bara för att den är den första i sitt slag, utan för att den är en pinsam påminnelse till landets lärosäten om att de har ett ansvar gentemot studenterna.

Landets politiker bör också fundera på hur kvaliteten i utbildningarna ska säkras. Det är uppenbart att den ständiga utökningen av antalet utbildningsplatser påverkat utbildningarnas kvalitet negativt. Fler och fler platser på undermåliga eller meningslösa kurser stärker inte Sverige som kunskapsnation.

  • Greger Ekman