2016-06-13 06:00

2016-06-13 06:00

Svagt stöd för sjukskatt

Förslaget till en ny sjukskatt för arbetsgivare väckte befogad kritik när den presenterades. Murarna för de som i dag står utanför arbetsmarknaden skulle bli ännu högre och innebära stora ekonomiska risker för småföretag. Nu instämmer även tunga S-fästen som Göteborg och Malmö i kritiken.

I april presenterade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) ett förslag till en ny sjukskatt. Förslaget innebär att arbetsgivaren får ta ett större ansvar då den måste stå för 25 procent av ersättningen om en anställd är sjuk mer än 90 dagar. I gengäld är det tänkt att arbetsgivaravgiften ska sänkas med frikostiga 0,16 procentenheter. Tanken är att detta ska skapa incitament hos arbetsgivaren att förbättra arbetsmiljön och förhindra att personer blir sjukskrivna.

Nu har förslaget varit ute på remiss och kritiken från framförallt arbetsgivarna i den offentliga sektorn är hård. S-bastionerna Göteborgs och Malmö stad samt flera andra kommuner och landsting är mycket skeptiska till förslaget.

Förutom ökade kostnader innebär sjukskatten att arbetsgivare skulle bli ännu mer restriktiva inför att anställa personer som varit långtidssjukskrivna. Svaga grupper på arbetsmarknaden skulle alltså få det mycket svårare, menar de. Att kritiken är som hårdast från offentligt håll är inte konstigt. Problemen med långtidssjukskrinvingar är störst i inom det offentliga och kvinnorna är i majoritet. Därför har de offentliga arbetsgivarna också mest att förlora på att sjukskatten blir verklighet.

När förslaget presenterades var tanken att få ned sjuktalen just i den offentliga sektorn. Samtidigt är skatten utformad på ett sätt som slår orättvist hårt mot småföretagen. Även om det inte är roligt att åka på en kostnadssmäll för en kommun när en anställd blir sjukskriven, så är det inte samma ekonomiska katastrof som det innebär för ett mindre företag.

Kostnaden det innebär med en anställd som är långtidssjukskriven kan mycket väl leda till konkurs för en småföretagare. Det kommer självklart inte heller göra det mer lockande för den privata sektorn att anställa personer som har en historia av sjukskrivningar. Att regeringen överhuvudtaget lägger fram förslaget visar på en grundläggande brist på förståelse inför företagandets villkor.

Redan under förre statsministern Göran Perssons (S) tid vid makten 2005 infördes en i det närmaste identisk reform. Målet var då som nu att försöka hejda de skenande sjuktalen och förtidspensioneringarna. Persson förlorade kort därefter regeringsmakten 2006 till Fredrik Reinfeldt (M), som med sin arbetslinje gjorde upp med tidigare politiken. När Inspektionen för socialförsäkringen utvärderade reformen konstaterades även att den inte haft någon betydande skillnad på sjuktalen.

Med ökade utgifter för staten inom nästan samtliga budgetområden är det kanske inte förvånande att regeringen ändå försöker lansera en bevisligen misslyckad reform. Däremot kommer det bli betydligt svårare för Strandhäll att övertyga om sjukskattens förträfflighet framöver när även tunga S-fästen går ut och säger att reformen kommer låsa ute människor från arbetsmarknaden.

När regeringen inte lyckas entusiasmera de egna inför förslaget borde det vara en tydlig signal till Löfven att sjukskatten borde hamna där den här hemma: i papperskorgen.

I april presenterade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) ett förslag till en ny sjukskatt. Förslaget innebär att arbetsgivaren får ta ett större ansvar då den måste stå för 25 procent av ersättningen om en anställd är sjuk mer än 90 dagar. I gengäld är det tänkt att arbetsgivaravgiften ska sänkas med frikostiga 0,16 procentenheter. Tanken är att detta ska skapa incitament hos arbetsgivaren att förbättra arbetsmiljön och förhindra att personer blir sjukskrivna.

Nu har förslaget varit ute på remiss och kritiken från framförallt arbetsgivarna i den offentliga sektorn är hård. S-bastionerna Göteborgs och Malmö stad samt flera andra kommuner och landsting är mycket skeptiska till förslaget.

Förutom ökade kostnader innebär sjukskatten att arbetsgivare skulle bli ännu mer restriktiva inför att anställa personer som varit långtidssjukskrivna. Svaga grupper på arbetsmarknaden skulle alltså få det mycket svårare, menar de. Att kritiken är som hårdast från offentligt håll är inte konstigt. Problemen med långtidssjukskrinvingar är störst i inom det offentliga och kvinnorna är i majoritet. Därför har de offentliga arbetsgivarna också mest att förlora på att sjukskatten blir verklighet.

När förslaget presenterades var tanken att få ned sjuktalen just i den offentliga sektorn. Samtidigt är skatten utformad på ett sätt som slår orättvist hårt mot småföretagen. Även om det inte är roligt att åka på en kostnadssmäll för en kommun när en anställd blir sjukskriven, så är det inte samma ekonomiska katastrof som det innebär för ett mindre företag.

Kostnaden det innebär med en anställd som är långtidssjukskriven kan mycket väl leda till konkurs för en småföretagare. Det kommer självklart inte heller göra det mer lockande för den privata sektorn att anställa personer som har en historia av sjukskrivningar. Att regeringen överhuvudtaget lägger fram förslaget visar på en grundläggande brist på förståelse inför företagandets villkor.

Redan under förre statsministern Göran Perssons (S) tid vid makten 2005 infördes en i det närmaste identisk reform. Målet var då som nu att försöka hejda de skenande sjuktalen och förtidspensioneringarna. Persson förlorade kort därefter regeringsmakten 2006 till Fredrik Reinfeldt (M), som med sin arbetslinje gjorde upp med tidigare politiken. När Inspektionen för socialförsäkringen utvärderade reformen konstaterades även att den inte haft någon betydande skillnad på sjuktalen.

Med ökade utgifter för staten inom nästan samtliga budgetområden är det kanske inte förvånande att regeringen ändå försöker lansera en bevisligen misslyckad reform. Däremot kommer det bli betydligt svårare för Strandhäll att övertyga om sjukskattens förträfflighet framöver när även tunga S-fästen går ut och säger att reformen kommer låsa ute människor från arbetsmarknaden.

När regeringen inte lyckas entusiasmera de egna inför förslaget borde det vara en tydlig signal till Löfven att sjukskatten borde hamna där den här hemma: i papperskorgen.