2016-06-09 06:00

2016-06-09 06:00

Hotet mot EU större än Brexit

Den 23 juni röstar Storbritannien om landet ska stanna kvar i EU eller inte. Oavsett utfallet i omröstningen måste en grundläggande diskussion om hur vi vill att samarbetet ska se ut i framtiden föras. Uteblir den debatten kommer det europeiska projektet sannolikt inte att överleva.

I tisdags kväll deltog Storbritanniens premiärminister David Cameron och Nigel Farage, partiledare för de EU-kritiska UKIP (United Kingdom Independence Party), i en tv-sänd utfrågning om huruvida landet ska stanna kvar i det europeiska samarbetet eller inte. Cameron drev sin linje om att det är bättre att stanna kvar i unionen och förbättra den, medan Farage argumenterade för att ett utträde är bättre än den enligt honom ”ruttna” överenskommelse Storbritannien i dag har med EU.

Även om det sannerligen inte saknas anledningar att kritisera hur EU-samarbetet fungerar skulle följderna av en Brexit bli katastrofala. För Storbritanniens del skulle det innebära ett hårt slag mot ekonomin då samtliga handelsavtal landet har med EU måste sägas upp och omförhandlas. I nuläget vet ingen exakt hur lång tid en sådan process skulle ta.

Vad som däremot är säkert är att de villkoren kommer att bli betydligt sämre för Storbritanniens del än vad de är i dag, i motsats till vad Brexit-anhängarna tror. Tyvärr verkar det inte som att debatten kommer att avgöras med ekonomiska argument. Nej-sidans mer känsloladdade retorik om att Storbritannien förlorat för mycket av sin självständighet till Bryssel synes appellera mer till väljarkåren.

För EU:s del skulle en Brexit vara förödande för hela Europaprojektets legitimitet. Sverige skulle förlora en viktig allierad och riskera att EU utan ett bromsande Storbritannien utvecklas i en alltmer överstatlig riktning. Realpolitiskt skulle även ett brittiskt utträde försvaga Europa ytterligare till glädje för Putins Ryssland. I värsta fall innebär en Brexit att fler länder kommer att vilja folkomrösta om medlemskapet vilket skulle vara början till slutet för samarbetet.

Skepsisen mot EU är inte ett isolerat brittiskt fenomen. Tankesmedjan Pew Research Center publicerade nyligen en opinionsundersökning som visade att det genomsnittliga stödet för Europasamarbetet var nere i 51 procent bland de tio länder som deltog i studien. I Frankrike var endast 38 procent av invånarna positiva till EU vilket var en försämring på hela 17 procent jämfört med året innan. I Tyskland, som historiskt alltid har varit det mest EU-positiva landet, var stödet knappt 50 procent vilket var en minskning med åtta procent jämfört med förra året. Vidare var stödet för att ta tillbaka makt till medlemsstaterna tydligt i de flesta av länderna.

Undersökningen visar att EU lider av en allvarlig förtroendekris. Det är inte förvånande givet hur unionen hanterat de senaste årens migrations- och eurokris. En tröst i sammanhanget är att 70 procent av de tillfrågade i undersökningen uppfattade en Brexit som negativt. Oavsett utfallet i omröstningen måste både politikerna i Bryssel och i medlemsstaterna bli mer lyhörda inför medborgarnas oro. Den stora frågan är hur vi vill att samarbetet ska se ut i framtiden. Om den debatten uteblir blir det svårt för det europeiska projektet att överleva på lång sikt.

I tisdags kväll deltog Storbritanniens premiärminister David Cameron och Nigel Farage, partiledare för de EU-kritiska UKIP (United Kingdom Independence Party), i en tv-sänd utfrågning om huruvida landet ska stanna kvar i det europeiska samarbetet eller inte. Cameron drev sin linje om att det är bättre att stanna kvar i unionen och förbättra den, medan Farage argumenterade för att ett utträde är bättre än den enligt honom ”ruttna” överenskommelse Storbritannien i dag har med EU.

Även om det sannerligen inte saknas anledningar att kritisera hur EU-samarbetet fungerar skulle följderna av en Brexit bli katastrofala. För Storbritanniens del skulle det innebära ett hårt slag mot ekonomin då samtliga handelsavtal landet har med EU måste sägas upp och omförhandlas. I nuläget vet ingen exakt hur lång tid en sådan process skulle ta.

Vad som däremot är säkert är att de villkoren kommer att bli betydligt sämre för Storbritanniens del än vad de är i dag, i motsats till vad Brexit-anhängarna tror. Tyvärr verkar det inte som att debatten kommer att avgöras med ekonomiska argument. Nej-sidans mer känsloladdade retorik om att Storbritannien förlorat för mycket av sin självständighet till Bryssel synes appellera mer till väljarkåren.

För EU:s del skulle en Brexit vara förödande för hela Europaprojektets legitimitet. Sverige skulle förlora en viktig allierad och riskera att EU utan ett bromsande Storbritannien utvecklas i en alltmer överstatlig riktning. Realpolitiskt skulle även ett brittiskt utträde försvaga Europa ytterligare till glädje för Putins Ryssland. I värsta fall innebär en Brexit att fler länder kommer att vilja folkomrösta om medlemskapet vilket skulle vara början till slutet för samarbetet.

Skepsisen mot EU är inte ett isolerat brittiskt fenomen. Tankesmedjan Pew Research Center publicerade nyligen en opinionsundersökning som visade att det genomsnittliga stödet för Europasamarbetet var nere i 51 procent bland de tio länder som deltog i studien. I Frankrike var endast 38 procent av invånarna positiva till EU vilket var en försämring på hela 17 procent jämfört med året innan. I Tyskland, som historiskt alltid har varit det mest EU-positiva landet, var stödet knappt 50 procent vilket var en minskning med åtta procent jämfört med förra året. Vidare var stödet för att ta tillbaka makt till medlemsstaterna tydligt i de flesta av länderna.

Undersökningen visar att EU lider av en allvarlig förtroendekris. Det är inte förvånande givet hur unionen hanterat de senaste årens migrations- och eurokris. En tröst i sammanhanget är att 70 procent av de tillfrågade i undersökningen uppfattade en Brexit som negativt. Oavsett utfallet i omröstningen måste både politikerna i Bryssel och i medlemsstaterna bli mer lyhörda inför medborgarnas oro. Den stora frågan är hur vi vill att samarbetet ska se ut i framtiden. Om den debatten uteblir blir det svårt för det europeiska projektet att överleva på lång sikt.