2016-06-07 06:00

2016-06-07 06:00

Stå upp för TTIP

LEDARE

Protektionismen i västvärlden vädrar morgonluft. Hoppet står till det kommande handelsavtalet mellan Förenta Staterna och EU, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership). Men det är bråttom om det ska bli verklighet samtidigt som debatten hitintills präglats av missförstånd och myter.

I förra veckan anordnade LO tillsammans med Svenskt Näringsliv en konferens om det frihandelsavtal som just nu håller på att förhandlas mellan USA och EU. På konferensen deltog USA:s handelsminister Michael Froman, EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström, EU-minister Ann Linde (S), LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne.

Toppen inom politiken, näringslivet och fackföreningsrörelsen var således samlad. Det är inte konstigt eftersom samtliga parter inser det stora värdet av att få ett frihandelsavtal på plats. TTIP skulle innebära nya jobbtillfällen inom EU och bli en välbehövlig ekonomisk injektion i tider av ekonomisk kris.

Syftet med avtalet är att undanröja handelshinder i form av tullar, onödig byråkrati och olika standarder. Ett stort problem i dag är att företag inom EU som vill exportera till USA måste anpassa sina produkter efter amerikansk standard och vice versa.

Det är bråttom om ett avtal ska komma på plats innan president Obama lämnar Vita Huset. Den nya administrationen kommer inte att vara lika frihandelsvänlig, oavsett om det blir Republikanernas Donald Trump eller Demokraternas Hillary Clinton som vinner valet.

Tyvärr präglas debatten om TTIP av missförstånd och avtalet har blivit kontroversiellt helt i onödan. Vänstern och miljörörelsen har fått för sig att avtalet skulle innebära att vi tvingas kompromissa med grundläggande EU-lagstiftning gällande arbetsrätt och miljöskydd. Amerikanska klordoppade kycklingar och genmanipulerade grödor förutspås dränka vår kontinent om avtalet blir verklighet. Motsvarande oro finns i USA om att de skulle tvingas anpassa sin arbetsmarknad efter europeisk modell på grund av TTIP.

Det är inte sant. EU:s förhandlingsmandat medger inte några som helst kompromisser av vare sig miljöskydd eller arbetsrätt. Dessutom måste avtalet godkännas av bland andra Europaparlamentet och den amerikanska kongressen. Det kommer alltså inte att komma någon invasion av klorhöns eller monstergrödor som en följd av TTIP. Trots det lever vanföreställningarna envist kvar.

Det största missförståndet gäller den tvistlösningsmekanism som först föreslogs ingå i TTIP, kallat ISDS (Investor-State Dispute Settlement). Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt är en av dem som spridit bilden av att mekanismen skulle bli ett verktyg för amerikanska storbolag att runda europeisk lagstiftning genom att stämma stater i domstolar.

Det är också helt fel. Tvistlösningsmekanismens funktion är att skydda företag från godtycklig statlig expropriering och ingår i en stor del av alla bilaterala handelsavtal. Även Sverige har tecknat flera avtal där denna tvistlösningsmekanism ingår. Om hotet från stämningsivriga storbolag var så allvarligt som Sjöstedt vill göra gällande hade vi fått erfara det för längesedan.

Debatten kring TTIP är ett typexempel på hur destruktivt det är när missförstånd tillåts bli till sanningar. Istället för att föra en saklig diskussion om avtalets fördelar och nackdelar har nästan all energi gått åt till att bemöta felaktigheter. Förhoppningsvis lyckas förhandlarna få ett avtal på plats innan årsskiftet. Europa skulle sannerligen behöva en god nyhet i dessa tider av euro-, migrations- och Brexitkris.

I förra veckan anordnade LO tillsammans med Svenskt Näringsliv en konferens om det frihandelsavtal som just nu håller på att förhandlas mellan USA och EU. På konferensen deltog USA:s handelsminister Michael Froman, EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström, EU-minister Ann Linde (S), LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne.

Toppen inom politiken, näringslivet och fackföreningsrörelsen var således samlad. Det är inte konstigt eftersom samtliga parter inser det stora värdet av att få ett frihandelsavtal på plats. TTIP skulle innebära nya jobbtillfällen inom EU och bli en välbehövlig ekonomisk injektion i tider av ekonomisk kris.

Syftet med avtalet är att undanröja handelshinder i form av tullar, onödig byråkrati och olika standarder. Ett stort problem i dag är att företag inom EU som vill exportera till USA måste anpassa sina produkter efter amerikansk standard och vice versa.

Det är bråttom om ett avtal ska komma på plats innan president Obama lämnar Vita Huset. Den nya administrationen kommer inte att vara lika frihandelsvänlig, oavsett om det blir Republikanernas Donald Trump eller Demokraternas Hillary Clinton som vinner valet.

Tyvärr präglas debatten om TTIP av missförstånd och avtalet har blivit kontroversiellt helt i onödan. Vänstern och miljörörelsen har fått för sig att avtalet skulle innebära att vi tvingas kompromissa med grundläggande EU-lagstiftning gällande arbetsrätt och miljöskydd. Amerikanska klordoppade kycklingar och genmanipulerade grödor förutspås dränka vår kontinent om avtalet blir verklighet. Motsvarande oro finns i USA om att de skulle tvingas anpassa sin arbetsmarknad efter europeisk modell på grund av TTIP.

Det är inte sant. EU:s förhandlingsmandat medger inte några som helst kompromisser av vare sig miljöskydd eller arbetsrätt. Dessutom måste avtalet godkännas av bland andra Europaparlamentet och den amerikanska kongressen. Det kommer alltså inte att komma någon invasion av klorhöns eller monstergrödor som en följd av TTIP. Trots det lever vanföreställningarna envist kvar.

Det största missförståndet gäller den tvistlösningsmekanism som först föreslogs ingå i TTIP, kallat ISDS (Investor-State Dispute Settlement). Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt är en av dem som spridit bilden av att mekanismen skulle bli ett verktyg för amerikanska storbolag att runda europeisk lagstiftning genom att stämma stater i domstolar.

Det är också helt fel. Tvistlösningsmekanismens funktion är att skydda företag från godtycklig statlig expropriering och ingår i en stor del av alla bilaterala handelsavtal. Även Sverige har tecknat flera avtal där denna tvistlösningsmekanism ingår. Om hotet från stämningsivriga storbolag var så allvarligt som Sjöstedt vill göra gällande hade vi fått erfara det för längesedan.

Debatten kring TTIP är ett typexempel på hur destruktivt det är när missförstånd tillåts bli till sanningar. Istället för att föra en saklig diskussion om avtalets fördelar och nackdelar har nästan all energi gått åt till att bemöta felaktigheter. Förhoppningsvis lyckas förhandlarna få ett avtal på plats innan årsskiftet. Europa skulle sannerligen behöva en god nyhet i dessa tider av euro-, migrations- och Brexitkris.