2016-05-31 06:00

2016-05-31 06:00

Pajkastning om stenkastning

Stenkastning, integration, enkla jobb och bostadsbristen. Det var några av ämnena i SVT:s partiledardebatt i söndags. Tyvärr blev nog den som förväntade sig att statsminister Stefan Löfvens (S) nystart skulle leda till en tydligare politik besviken. Istället för konkreta förslag så bjöd Löfven och det nya språkröret Isabella Lövin (MP) mest på retoriska drapor mot oppositionen.

Stefan Löfvens genomskinliga försök att styra över diskussionen om stenkastning till att handla om Alliansens skattesänkningar var ingen lysande inledning på debatten. Längst gick Jonas Sjöstedt som relativiserade stenkastningen med att anklaga borgerligheten för att se mellan fingrarna med skattesmitare. Kontrasten mellan de rödgrönas ovilja att erkänna en jobbig verklighet och stenkastarnas eget ansvar jämfört med oppositionens förslag om hårdare straff kunde inte vara tydligare.

Ebba Busch Thors (KD) förslag om att de som begår sexualbrott i väntan på asyl bör avvisas blev tyvärr inte bemött i sak av vare sig Löfven eller Lövin. Det nya språkröret valde i stället att prata om att regeringen nu har en ”könsintegrerad budget”. Jan Björklunds (L) val att lyfta svenska värderingar och hur de står i konflikt mot synen på jämställdhet i Mellanöstern var intressant och var fjärran från den retorik som förekom i valrörelsen. Även denna fråga misslyckades de rödgröna att bemöta.

Det var stundtals surrealistiskt att lyssna på Löfven. ”Varför så dystra?” frågade han upprepade gånger oppositionen och menade att arbetslösheten gick ned samtidigt som sysselsättningen ökade. Samtidigt riskerar Sverige att snart ha en miljon människor i utanförskap och det enda statsministern kan erbjuda är 5 000 enkla ”beredskapsjobb”.

En liten ljusglimt är dock att Löfven överhuvudtaget erkänner att migrationen kräver enklare jobb om vi inte ska få ett ohanterbart utanförskap. Dessutom är det frukterna från alliansbudgeterna som Löfven har att tacka för de goda siffrorna, vilket mycket riktigt påpekades flera gånger av oppositionen. Björklund var tydligast med att rakt ut säga att det krävs sänkta ingångslöner för att skapa de enkla jobb som inte finns i dag, vilket kanske inte är en valvinnare men inte desto mindre sant.

Retoriken kring välfärden och dess tillgänglighet var också den väsensskild jämfört med den förra valrörelsen. Moderatledaren Anna Kinberg Batra påpekade att skillnaden mellan att vara hemma med bidrag och att arbeta i vissa fall är för liten, vilket inte är sunt för något samhälle. Att det måste öppnas för fler möjligheter att kvalificera sig till välfärden i stället för att få direkt tillgång till den är nödvändigt. Det är inte rimligt att en person som kommer i vuxen ålder kan ha full tillgång till välfärdsstatens alla tjänster utan att ha arbetat i ett antal år innan.

Att även Löfven erkände att föräldraförsäkringen och garantipensionen var två områden som måste ses över vittnar om en kommande kursomläggning i svensk politik. De svenska systemen bygger på att man har jobbat länge, konstaterade Löfven. Desto mer obegripligt att han motsätter sig alla förslag att öppna arbetsmarknaden för nyanlända i så fall.

Kvällens lågvattenmärke stod även statsministern för då han jämförde friskolekoncernen Academedias börsintroduktion med att barn är till salu på börsen. Tyvärr verkar det ännu vara långt borta innan de rödgröna släpper vanföreställningarna om vinster i välfärden.

Stefan Löfvens genomskinliga försök att styra över diskussionen om stenkastning till att handla om Alliansens skattesänkningar var ingen lysande inledning på debatten. Längst gick Jonas Sjöstedt som relativiserade stenkastningen med att anklaga borgerligheten för att se mellan fingrarna med skattesmitare. Kontrasten mellan de rödgrönas ovilja att erkänna en jobbig verklighet och stenkastarnas eget ansvar jämfört med oppositionens förslag om hårdare straff kunde inte vara tydligare.

Ebba Busch Thors (KD) förslag om att de som begår sexualbrott i väntan på asyl bör avvisas blev tyvärr inte bemött i sak av vare sig Löfven eller Lövin. Det nya språkröret valde i stället att prata om att regeringen nu har en ”könsintegrerad budget”. Jan Björklunds (L) val att lyfta svenska värderingar och hur de står i konflikt mot synen på jämställdhet i Mellanöstern var intressant och var fjärran från den retorik som förekom i valrörelsen. Även denna fråga misslyckades de rödgröna att bemöta.

Det var stundtals surrealistiskt att lyssna på Löfven. ”Varför så dystra?” frågade han upprepade gånger oppositionen och menade att arbetslösheten gick ned samtidigt som sysselsättningen ökade. Samtidigt riskerar Sverige att snart ha en miljon människor i utanförskap och det enda statsministern kan erbjuda är 5 000 enkla ”beredskapsjobb”.

En liten ljusglimt är dock att Löfven överhuvudtaget erkänner att migrationen kräver enklare jobb om vi inte ska få ett ohanterbart utanförskap. Dessutom är det frukterna från alliansbudgeterna som Löfven har att tacka för de goda siffrorna, vilket mycket riktigt påpekades flera gånger av oppositionen. Björklund var tydligast med att rakt ut säga att det krävs sänkta ingångslöner för att skapa de enkla jobb som inte finns i dag, vilket kanske inte är en valvinnare men inte desto mindre sant.

Retoriken kring välfärden och dess tillgänglighet var också den väsensskild jämfört med den förra valrörelsen. Moderatledaren Anna Kinberg Batra påpekade att skillnaden mellan att vara hemma med bidrag och att arbeta i vissa fall är för liten, vilket inte är sunt för något samhälle. Att det måste öppnas för fler möjligheter att kvalificera sig till välfärden i stället för att få direkt tillgång till den är nödvändigt. Det är inte rimligt att en person som kommer i vuxen ålder kan ha full tillgång till välfärdsstatens alla tjänster utan att ha arbetat i ett antal år innan.

Att även Löfven erkände att föräldraförsäkringen och garantipensionen var två områden som måste ses över vittnar om en kommande kursomläggning i svensk politik. De svenska systemen bygger på att man har jobbat länge, konstaterade Löfven. Desto mer obegripligt att han motsätter sig alla förslag att öppna arbetsmarknaden för nyanlända i så fall.

Kvällens lågvattenmärke stod även statsministern för då han jämförde friskolekoncernen Academedias börsintroduktion med att barn är till salu på börsen. Tyvärr verkar det ännu vara långt borta innan de rödgröna släpper vanföreställningarna om vinster i välfärden.