2016-05-04 06:01

2016-05-04 13:48

Problem med yrkesutbildningen

LEDARE

Yrkesprogrammen på gymnasiet är ett ständigt sorgebarn. Avhoppen är många och liksom att många inte klarar ta examen. Detta tydligen oavsett om utbildningen ger högskolebehörighet eller inte. Även den arbetsplatsledda utbildningen, med exempelvis lärlingsutbildning, går trögt.

När den förra alliansregeringen reformerade yrkesutbildningen i gymnasieskolan var det i akt och mening att göra den mer attraktiv för de elever som kanske inte var så teoretiskt begåvade. Därför slopades kraven på att alla yrkesprogram automatiskt skulle ge behörighet till högre studier. Eleverna skulle slippa behöva traggla en massa teoretiska ämnen och istället koncentrera sig på det praktiska.

Det lät bra, och egentligen är det inget fel på det synsättet. Vi är alla olika med olika intressen och färdigheter och att stöpa alla elever i samma högskolebehörighetsmall blev inte bra. Men reformen har tyvärr inte fungerat som tänkt. Antalet sökande till yrkesprogrammen har sjunkit, samtidigt som avhoppen inte heller har minskat. En förklaring som ges är att många ungdomar inte så tidigt vill låsa upp sin framtid, utan hålla fler möjligheter öppna.

Därför så har Moderaterna nu gjort en helomvändning och vill åter göra yrkesprogrammen högskolebehöriga, vilket irriterat allianspartnern Liberalerna, som gick i spetsen för reformen. Eftersom regeringen aviserat en förändring i samma riktning så kommer det nu att finnas en majoritet i riksdagen för den. Det lär dock inte betyda särskilt mycket för yrkesprogrammen. Eftersom problemen med stora avhopp funnits både när de gav högskolebehörighet och när de inte gjorde det så lär en återgång inte förändra saken. Orsakerna får sökas på annat håll.

Kan det vara så enkelt, och samtidigt så svårt, som en fråga om mentalitet? Att yrkesprogrammen inte anses ”fina nog”? Då undrar det inte på om elever inte lockas av bilden av yrkesutbildning som något bara för skoltrötta. Vi måste nog uppgradera synen på yrkesutbildningar men det är lättare sagt än gjort och näppeligen något som kan kommenderas fram med politiska beslut.

Samtidigt så är det svårigheter med annan typ av yrkesutbildning, som lärlingssystemet. På pappret ser det väldigt bra ut och borde locka betydligt fler. Men det är också en fråga om traditioner. I ett land som Tyskland där man länge har haft lärlingsutbildningar så vet alla hur det fungerar. Men fenomenet är så nytt i Sverige där vi istället haft en tradition av yrkesutbildningar på gymnasiet, och då kommer det att ta lång tid att förändra synen på lärlingsutbildningar.

Moderaterna säger också att de vill införa en ny sorts yrkesutbildning som kopplas till ett löfte från arbetsgivaren om minst sex månaders provanställning. Vad utbildningen skall bestå av framgår inte men det skall kunna röra sig om både teori och praktik. Poängen är att arbetsgivare skall erbjuda ett jobb efter avklarad utbildning.

Det finns mycket som talar för att reformen inte kommer att användas. En stor orsak till att olika utbildningsinsatser inte fungerar är att de inte är enkla nog för företagen. Att utbilda en person kostar mycket för ett företag, i handledningstid och planering. Att företagen i förväg skall lova en anställning kommer att göra att än färre arbetsgivare vill använda sig av förslaget. Risken för att den man utbildar inte håller måttet eller att företaget inte är i behov av att anställa tas inte i beaktande av M som menar att arbetsgivarna måste ta ett större ansvar.

Men arbetsgivarna tar redan ett stort ansvar för sin personal. Att utsträcka det till personer som inte har visat sig ha rätt kunskaper och kvalifikationer för en anställning är orimligt. Att utbildning skall leda till jobb är inte detsamma som att personer som går en utbildning skall garanteras arbete när man är klar med utbildningen.

När den förra alliansregeringen reformerade yrkesutbildningen i gymnasieskolan var det i akt och mening att göra den mer attraktiv för de elever som kanske inte var så teoretiskt begåvade. Därför slopades kraven på att alla yrkesprogram automatiskt skulle ge behörighet till högre studier. Eleverna skulle slippa behöva traggla en massa teoretiska ämnen och istället koncentrera sig på det praktiska.

Det lät bra, och egentligen är det inget fel på det synsättet. Vi är alla olika med olika intressen och färdigheter och att stöpa alla elever i samma högskolebehörighetsmall blev inte bra. Men reformen har tyvärr inte fungerat som tänkt. Antalet sökande till yrkesprogrammen har sjunkit, samtidigt som avhoppen inte heller har minskat. En förklaring som ges är att många ungdomar inte så tidigt vill låsa upp sin framtid, utan hålla fler möjligheter öppna.

Därför så har Moderaterna nu gjort en helomvändning och vill åter göra yrkesprogrammen högskolebehöriga, vilket irriterat allianspartnern Liberalerna, som gick i spetsen för reformen. Eftersom regeringen aviserat en förändring i samma riktning så kommer det nu att finnas en majoritet i riksdagen för den. Det lär dock inte betyda särskilt mycket för yrkesprogrammen. Eftersom problemen med stora avhopp funnits både när de gav högskolebehörighet och när de inte gjorde det så lär en återgång inte förändra saken. Orsakerna får sökas på annat håll.

Kan det vara så enkelt, och samtidigt så svårt, som en fråga om mentalitet? Att yrkesprogrammen inte anses ”fina nog”? Då undrar det inte på om elever inte lockas av bilden av yrkesutbildning som något bara för skoltrötta. Vi måste nog uppgradera synen på yrkesutbildningar men det är lättare sagt än gjort och näppeligen något som kan kommenderas fram med politiska beslut.

Samtidigt så är det svårigheter med annan typ av yrkesutbildning, som lärlingssystemet. På pappret ser det väldigt bra ut och borde locka betydligt fler. Men det är också en fråga om traditioner. I ett land som Tyskland där man länge har haft lärlingsutbildningar så vet alla hur det fungerar. Men fenomenet är så nytt i Sverige där vi istället haft en tradition av yrkesutbildningar på gymnasiet, och då kommer det att ta lång tid att förändra synen på lärlingsutbildningar.

Moderaterna säger också att de vill införa en ny sorts yrkesutbildning som kopplas till ett löfte från arbetsgivaren om minst sex månaders provanställning. Vad utbildningen skall bestå av framgår inte men det skall kunna röra sig om både teori och praktik. Poängen är att arbetsgivare skall erbjuda ett jobb efter avklarad utbildning.

Det finns mycket som talar för att reformen inte kommer att användas. En stor orsak till att olika utbildningsinsatser inte fungerar är att de inte är enkla nog för företagen. Att utbilda en person kostar mycket för ett företag, i handledningstid och planering. Att företagen i förväg skall lova en anställning kommer att göra att än färre arbetsgivare vill använda sig av förslaget. Risken för att den man utbildar inte håller måttet eller att företaget inte är i behov av att anställa tas inte i beaktande av M som menar att arbetsgivarna måste ta ett större ansvar.

Men arbetsgivarna tar redan ett stort ansvar för sin personal. Att utsträcka det till personer som inte har visat sig ha rätt kunskaper och kvalifikationer för en anställning är orimligt. Att utbildning skall leda till jobb är inte detsamma som att personer som går en utbildning skall garanteras arbete när man är klar med utbildningen.