2016-04-25 20:50

2016-04-25 20:50

Nystart till förfogande

LEDARE

Miljöpartiets hårt ansatta språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson har helt rätt när de hävdar att partiet behöver en nystart. Desto mer tveksamt är det om det djupt krisande partiet kommer att mäkta med den saken med de båda i ledningen, och dessutom sitta kvar i regeringen.

Nu spelar Fridolin och Romson ett högt maktspel, med sin egen politiska framtid som insats. På gårdagens presskonferens gavs egentligen ett icke-besked: de tänker inte avgå frivilligt på den kommande partikongressen i Karlstad om två och en halv veckor, men valberedningen har nu att undersöka om det de har några seriösa utmanare.

På sätt och vis är det ett smart maktpolitiskt drag. Under en dryg vecka har deras förmåga att leda partiet och hantera den framvällande krisen starkt ifrågasatts både inom och utom partiet. Nu ställer de detta på sin spets genom att avkräva kongressen och medlemmarna att sluta leden eller att hitta acceptabla ersättare. Det senare blir svårt på den korta tid som återstår innan kongressandet börjar på CCC den 13 maj. Bara det talar för att de får förnyat förtroende.

Men språkrören väljs alltid om på partiets kongresser, så det var inget nytt i sak som framfördes. Valberedningen har redan gjort sitt arbete och nu uppstår det märkliga i att språkrören ber/beordrar denna valberedning att göra om jobbet. Så skall knappast relationen mellan en partiledning och valberedning se ut, men MP är förvisso inte ett normallt parti.

Ett annat skäl till varför språkrören kan få sitta kvar är att deras avsättning skulle leda till regeringskris. Statsminister Stefan Löfven (S) kan knappast ha kvar Fridolin och Romson som statsråd om de blir av med sina språkrörsposter. Det hela skulle kanske utmynna i att MP helt lämnade regeringen. Osvuret är dock bäst när man skall bedöma vad som händer i Miljöpartiet, särskilt efter den senaste veckans kris och kaos. Vad som helst verkar kunna hända.

Det finns andra beslut på kongressen som skulle kunna leda till samma sak. Det är ju inte obekant hur obekväma partiets gräsrötter känner sig inför den drastiskt skärpta migrationspolitiken sedan i höstas, och får den tummen ned kan ett uttåg ut regeringen komma oavsett vad som sker med språkrören. Medlemmarna och ombuden är dock medvetna om hur mycket som investerats i att bli ett regeringsparti. Skulle de lämna regeringen nu efter bara 19 månader skulle bilden som ett ansvarstagande och regeringsfähigt parti få sig en så allvarlig knäck att det skulle ta lång tid för dem att ta sig tillbaka. På samma sätt så skulle det vara en svåröverstiglig nesa om språkrören avsattes och de fick lämna regeringen.

Men miljöpartister är ett oberäkneligt släkte. Deras kongresser har under lång tid varit röriga tillställningar även om disciplinen blivit bättre på senare tid. Frågan nu är dock om de anarkistiskt lagda medlemmarna kommer att acceptera att låta sig hunsas av Fridolin och Romson, särskilt som partiledningen anklagats för en för de gröna egentligen oacceptabel toppstyrning.

Språkrören talade i går också om nödvändigheten av en nystart där väljarna inte längre skall kunna tvivla på Miljöpartiets värderingar. Hängande i luften blir då frågan hur en sådan nystart skall kunna äga rum så länge de två klåparna till språkrör, i högsta grad medskyldiga till den uppkomna situationen, sitter kvar. En samlad bedömning ger vid handen ett parti som ser ut att befinna sig i fritt fall.

Nu spelar Fridolin och Romson ett högt maktspel, med sin egen politiska framtid som insats. På gårdagens presskonferens gavs egentligen ett icke-besked: de tänker inte avgå frivilligt på den kommande partikongressen i Karlstad om två och en halv veckor, men valberedningen har nu att undersöka om det de har några seriösa utmanare.

På sätt och vis är det ett smart maktpolitiskt drag. Under en dryg vecka har deras förmåga att leda partiet och hantera den framvällande krisen starkt ifrågasatts både inom och utom partiet. Nu ställer de detta på sin spets genom att avkräva kongressen och medlemmarna att sluta leden eller att hitta acceptabla ersättare. Det senare blir svårt på den korta tid som återstår innan kongressandet börjar på CCC den 13 maj. Bara det talar för att de får förnyat förtroende.

Men språkrören väljs alltid om på partiets kongresser, så det var inget nytt i sak som framfördes. Valberedningen har redan gjort sitt arbete och nu uppstår det märkliga i att språkrören ber/beordrar denna valberedning att göra om jobbet. Så skall knappast relationen mellan en partiledning och valberedning se ut, men MP är förvisso inte ett normallt parti.

Ett annat skäl till varför språkrören kan få sitta kvar är att deras avsättning skulle leda till regeringskris. Statsminister Stefan Löfven (S) kan knappast ha kvar Fridolin och Romson som statsråd om de blir av med sina språkrörsposter. Det hela skulle kanske utmynna i att MP helt lämnade regeringen. Osvuret är dock bäst när man skall bedöma vad som händer i Miljöpartiet, särskilt efter den senaste veckans kris och kaos. Vad som helst verkar kunna hända.

Det finns andra beslut på kongressen som skulle kunna leda till samma sak. Det är ju inte obekant hur obekväma partiets gräsrötter känner sig inför den drastiskt skärpta migrationspolitiken sedan i höstas, och får den tummen ned kan ett uttåg ut regeringen komma oavsett vad som sker med språkrören. Medlemmarna och ombuden är dock medvetna om hur mycket som investerats i att bli ett regeringsparti. Skulle de lämna regeringen nu efter bara 19 månader skulle bilden som ett ansvarstagande och regeringsfähigt parti få sig en så allvarlig knäck att det skulle ta lång tid för dem att ta sig tillbaka. På samma sätt så skulle det vara en svåröverstiglig nesa om språkrören avsattes och de fick lämna regeringen.

Men miljöpartister är ett oberäkneligt släkte. Deras kongresser har under lång tid varit röriga tillställningar även om disciplinen blivit bättre på senare tid. Frågan nu är dock om de anarkistiskt lagda medlemmarna kommer att acceptera att låta sig hunsas av Fridolin och Romson, särskilt som partiledningen anklagats för en för de gröna egentligen oacceptabel toppstyrning.

Språkrören talade i går också om nödvändigheten av en nystart där väljarna inte längre skall kunna tvivla på Miljöpartiets värderingar. Hängande i luften blir då frågan hur en sådan nystart skall kunna äga rum så länge de två klåparna till språkrör, i högsta grad medskyldiga till den uppkomna situationen, sitter kvar. En samlad bedömning ger vid handen ett parti som ser ut att befinna sig i fritt fall.