2016-04-22 06:00

2016-04-22 06:00

Minska jordbrukets regelbörda

Regelvärk. Igår var sista dagen för landets lantbrukare att lämna in sin ansökan om jordbrukarstöd. Byråkratiskt krångel inom EU:s jordbrukspolitik är inte den enda bördan på lantbrukarnas axlar. Striktare regler inom Sverige tynger också svenskt lantbruk.

För varje år blir regelverket mer och mer komplext, med fler och fler regler. Trots att EU emellanåt gör ansatser att reformera och förenkla regelverket så kommer det hela tiden nya krav som lantbrukarna måste förhålla sig till.

Att tacka nej till jordbrukarstöden är inte ett alternativ om man vill fortsätta att bruka jorden. Inom EU har vi skapat en jordbrukspolitik som gjort unionens lantbrukare mer eller mindre beroende av stöden. Systemet ger också EU en kraftfull hävstång för att genomdriva sin miljöpolitik. Jordbruksbyråkraterna kan hitta på vilka regler som helst och medlemsländernas lantbrukare kommer att lyda dem.

Plötsligt kom man på att vete odlades alldeles för ensidigt, särskilt i Frankrike, och att det var ett problem. Genom att införa det så kallade förgröningsstödet så tvingade man lantbrukarna att odla flera olika grödor och inte för mycket av en gröda.

Maximalt 75 procent av arealen får vara exempelvis vete. Samtidigt får de två största grödorna tillsammans inte täcka en areal större än 95 procent av den totala arealen. Dessa regler förväntas följas med två decimalers noggrannhet. Det innebär att felmarginalen är en ruta på tio gånger tio meter i fyrkant. Det gäller alltså att mäta rätt.

Vad dessa regler skulle göra för skillnad för miljön i Sverige är svårt att begripa. Lätt att förstå är att regler av denna modell ökar den administrativa bördan för lantbruket.

På sätt och vis är det ett minskande problem då lantbruksföretagen blir allt färre. Enligt SCB:s statistik fanns det år 2014 483 heltidslantbruk i Värmlands län. 21 procent färre än det fanns tio år tidigare. Samtidigt brukar de gårdar som finns kvar större arealer. Men utvecklingen sätter ändå sina spår i landskapet då 27 procent av betesmarkerna tagits ur produktion under de senaste tio åren.

Tyvärr importeras hälften av vår livsmedelskonsumtion, till stor del på grund av att det svenska jordbrukets sämre konkurrenskraft. Den svenska viljan att vara bäst i EU-klassen har satt sina spår i form av strängare regler och högre produktionskostnader.

En annan negativ faktor är att andra EU-länder inte följder unionens egna regler, som grisdirektivet, vilket Sverige borde göra en betydligt större sak av.

Att tillvarata mervärden och satsa på ekologiska nischprodukter för köpstarka konsumenter lär inte vända lantbrukets kräftgång. Det är trots allt det konventionella jordbruket som ställer maten på bordet.

Inte sällan är det svenska myndigheters nit som sänker lantbruket. Odlingen av bruna bönor och lök i Sverige är nu hotade eftersom Kemikalieinspektionen vägrat dispens för ogräsmedlet Stomp SC, som är det enda fungerade växtskyddsmedlet i dessa odlingar. I och med att preparatet får användas i konkurrentländerna så betyder det i princip att det är färdigodlat i Sverige.

Svenskt lantbruk borde ha en lysande framtid. Ökande livsmedelskonsumtion i världen måste förr eller senare göra sitt för lönsamheten. Men innan den stunden kommer så måste bördan av byråkratiska regler och strängare konkurrenssnedvridande svenska regler lätta betydligt.

För varje år blir regelverket mer och mer komplext, med fler och fler regler. Trots att EU emellanåt gör ansatser att reformera och förenkla regelverket så kommer det hela tiden nya krav som lantbrukarna måste förhålla sig till.

Att tacka nej till jordbrukarstöden är inte ett alternativ om man vill fortsätta att bruka jorden. Inom EU har vi skapat en jordbrukspolitik som gjort unionens lantbrukare mer eller mindre beroende av stöden. Systemet ger också EU en kraftfull hävstång för att genomdriva sin miljöpolitik. Jordbruksbyråkraterna kan hitta på vilka regler som helst och medlemsländernas lantbrukare kommer att lyda dem.

Plötsligt kom man på att vete odlades alldeles för ensidigt, särskilt i Frankrike, och att det var ett problem. Genom att införa det så kallade förgröningsstödet så tvingade man lantbrukarna att odla flera olika grödor och inte för mycket av en gröda.

Maximalt 75 procent av arealen får vara exempelvis vete. Samtidigt får de två största grödorna tillsammans inte täcka en areal större än 95 procent av den totala arealen. Dessa regler förväntas följas med två decimalers noggrannhet. Det innebär att felmarginalen är en ruta på tio gånger tio meter i fyrkant. Det gäller alltså att mäta rätt.

Vad dessa regler skulle göra för skillnad för miljön i Sverige är svårt att begripa. Lätt att förstå är att regler av denna modell ökar den administrativa bördan för lantbruket.

På sätt och vis är det ett minskande problem då lantbruksföretagen blir allt färre. Enligt SCB:s statistik fanns det år 2014 483 heltidslantbruk i Värmlands län. 21 procent färre än det fanns tio år tidigare. Samtidigt brukar de gårdar som finns kvar större arealer. Men utvecklingen sätter ändå sina spår i landskapet då 27 procent av betesmarkerna tagits ur produktion under de senaste tio åren.

Tyvärr importeras hälften av vår livsmedelskonsumtion, till stor del på grund av att det svenska jordbrukets sämre konkurrenskraft. Den svenska viljan att vara bäst i EU-klassen har satt sina spår i form av strängare regler och högre produktionskostnader.

En annan negativ faktor är att andra EU-länder inte följder unionens egna regler, som grisdirektivet, vilket Sverige borde göra en betydligt större sak av.

Att tillvarata mervärden och satsa på ekologiska nischprodukter för köpstarka konsumenter lär inte vända lantbrukets kräftgång. Det är trots allt det konventionella jordbruket som ställer maten på bordet.

Inte sällan är det svenska myndigheters nit som sänker lantbruket. Odlingen av bruna bönor och lök i Sverige är nu hotade eftersom Kemikalieinspektionen vägrat dispens för ogräsmedlet Stomp SC, som är det enda fungerade växtskyddsmedlet i dessa odlingar. I och med att preparatet får användas i konkurrentländerna så betyder det i princip att det är färdigodlat i Sverige.

Svenskt lantbruk borde ha en lysande framtid. Ökande livsmedelskonsumtion i världen måste förr eller senare göra sitt för lönsamheten. Men innan den stunden kommer så måste bördan av byråkratiska regler och strängare konkurrenssnedvridande svenska regler lätta betydligt.