2016-04-13 06:00

2016-04-13 06:00

Terrorn kan hända här

LEDARE

Av ren tur undgick Sverige en massaker mitt under julhandeln på Drottninggatan i Stockholm för drygt fem år sedan. Självmordbombaren Taimour Abdulwahab lyckades bara spränga sig själv. Nästa gång är det inte alls säkert att vi kommer att ha en sådan tur. Sverige är redan indraget.

I fredags greps, efter tips från den svenska säkerhetspolisen, den 23-årige svenske medborgaren Osama Krayem i Bryssel, misstänkt för iblandning i terrorattentaten där. Han är uppvuxen i Rosengård i Malmö och skall innan han radikaliserades ha vistats i tungt kriminella kretsar i staden. Krayem skall ha deltagit i terroraktiviteter i Syrien och sedan återvänt till Europa med ett falskt syriskt pass.

Innan Brysselattackerna sköts algeriern Mohamed Belkaid till döds i samband med en belgisk polisräd mot efterspanade terrorister inblandade i höstens Parisdåd. Under många år bodde Belkaid i Sverige och var ända fram till sin död skriven i Märsta.

Detta är uppgifter som dessvärre inte torde förvåna. Sverige har blivit något av en fristad för eftersökta terrorister och jihadister, ungefär som Belgien. Sverige är också det land som per capita det kommer näst flest terrorresenärer till Irak och Syrien. Belgien innehar den föga hedervärda förstaplatsen. Och nu när vi sett fruktansvärda terrorattacker i Belgien måste vi kunna tänka att det värsta också kan inträffa här.

Frågan är dock hur beredda vi är. Vår säkerhetstjänst gör av allt att döma ett gott arbete men hur är det med övrig verksamhet, som polis och räddningstjänst? Enligt en avhandling från Annelie Holgersson vid Umeå universitet så känner en stor del blåljuspersonalen själva inte att de varken vet vad de skall göra eller hur deras organisationer förmår klara av att hantera ett stort terrorattentat. Det bådar inte gott för vår beredskap om något inträffar.

Det hela är en klar följd av att vi i Sverige under lång tid inte velat ta problemen på tillräckligt stort allvar. Personer som varnat för ökad islamisering och terrorrekrytering har utmålats som islamofober och alarmister. Ett exempel på det är forskarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos som redan 2009 i en rapport varnade för radikaliseringen i Rosengård, och blev rejält utskällda och misstänkliggjorda. Nu efter gripandet av Rosengårdbon Krayem ter de sig närmast profetiska. Men man är sällan profet i sitt eget land.

Till och med regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism Mona Sahlin ger ansvariga politiker i Malmö en känga för att de blundat alldeles för länge. Tyvärr verkar de inte ens nu ta till sig av kritiken. På flera orter i landet inrättas nu på Sahlins initiativ så kallade kunskapshus för att sprida information om extremism men dit också oroliga invånare kan vända sig. Men något sådant kunskapshus kommer det inte att bli i Malmö.

Det behövs ett brett anslag i kampen mot terrorismen och jihadismen. Kunskapshus, civil beredskap och förebyggande arbete är viktigt, men det krävs också ordentligt förstärka resurser till polisen. Som exemplet Krayem visar då finns det nära kopplingar mellan kriminalitet och terrorism. Att bekämpa den grovt organiserade brottsligheten är också att bekämpa terrorismen. Detta är också något som den italienske journalisten Roberto Saviano påpekar när han i SvD Kultur (9/4) påtalar likheterna mellan maffian och den Islamiska Staten. Båda skapar lojalitetsband i utsatta områden som står utanför den vanliga samhällsordningen. Och båda typerna av organisationer måste bekämpas med våld om så krävs.

I fredags greps, efter tips från den svenska säkerhetspolisen, den 23-årige svenske medborgaren Osama Krayem i Bryssel, misstänkt för iblandning i terrorattentaten där. Han är uppvuxen i Rosengård i Malmö och skall innan han radikaliserades ha vistats i tungt kriminella kretsar i staden. Krayem skall ha deltagit i terroraktiviteter i Syrien och sedan återvänt till Europa med ett falskt syriskt pass.

Innan Brysselattackerna sköts algeriern Mohamed Belkaid till döds i samband med en belgisk polisräd mot efterspanade terrorister inblandade i höstens Parisdåd. Under många år bodde Belkaid i Sverige och var ända fram till sin död skriven i Märsta.

Detta är uppgifter som dessvärre inte torde förvåna. Sverige har blivit något av en fristad för eftersökta terrorister och jihadister, ungefär som Belgien. Sverige är också det land som per capita det kommer näst flest terrorresenärer till Irak och Syrien. Belgien innehar den föga hedervärda förstaplatsen. Och nu när vi sett fruktansvärda terrorattacker i Belgien måste vi kunna tänka att det värsta också kan inträffa här.

Frågan är dock hur beredda vi är. Vår säkerhetstjänst gör av allt att döma ett gott arbete men hur är det med övrig verksamhet, som polis och räddningstjänst? Enligt en avhandling från Annelie Holgersson vid Umeå universitet så känner en stor del blåljuspersonalen själva inte att de varken vet vad de skall göra eller hur deras organisationer förmår klara av att hantera ett stort terrorattentat. Det bådar inte gott för vår beredskap om något inträffar.

Det hela är en klar följd av att vi i Sverige under lång tid inte velat ta problemen på tillräckligt stort allvar. Personer som varnat för ökad islamisering och terrorrekrytering har utmålats som islamofober och alarmister. Ett exempel på det är forskarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos som redan 2009 i en rapport varnade för radikaliseringen i Rosengård, och blev rejält utskällda och misstänkliggjorda. Nu efter gripandet av Rosengårdbon Krayem ter de sig närmast profetiska. Men man är sällan profet i sitt eget land.

Till och med regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism Mona Sahlin ger ansvariga politiker i Malmö en känga för att de blundat alldeles för länge. Tyvärr verkar de inte ens nu ta till sig av kritiken. På flera orter i landet inrättas nu på Sahlins initiativ så kallade kunskapshus för att sprida information om extremism men dit också oroliga invånare kan vända sig. Men något sådant kunskapshus kommer det inte att bli i Malmö.

Det behövs ett brett anslag i kampen mot terrorismen och jihadismen. Kunskapshus, civil beredskap och förebyggande arbete är viktigt, men det krävs också ordentligt förstärka resurser till polisen. Som exemplet Krayem visar då finns det nära kopplingar mellan kriminalitet och terrorism. Att bekämpa den grovt organiserade brottsligheten är också att bekämpa terrorismen. Detta är också något som den italienske journalisten Roberto Saviano påpekar när han i SvD Kultur (9/4) påtalar likheterna mellan maffian och den Islamiska Staten. Båda skapar lojalitetsband i utsatta områden som står utanför den vanliga samhällsordningen. Och båda typerna av organisationer måste bekämpas med våld om så krävs.