2016-04-05 06:00

2016-04-05 16:45

Stoppa penningflykten

LEDARE

Avslöjandena om omfattande skatteflykt och penningplaceringar i skatteparadis har skapat rubriker globalt, och hotar att störta regeringar. Även Sverige är indraget genom att banken Nordea för kunders räkning har använt sig av dylika upplägg. Nu gäller räfst och rättarting.

Det var i helgen som fler än hundra mediaorganisationer världen över presenterade uppgifter ur en gigantisk läcka som tyska Süddeutsche Zeitung först tagit del av. Genom den internationella organisationen för grävande journalister (ICIJ) kunde sedan uppgifterna granskas av 400 journalister i 76 olika länder. I Sverige föll lotten på SVT:s Uppdrag granskning.

Där avslöjas att en advokatbyrå i Panama, Mossack Fonseca, i princip har haft som affärsidé att skapa brevlådeföretag i diverse skatteparadis för att hjälpa personer och företag att komma undan skatt och gömma undan pengar. Där samsas världsledare, politiker, affärsmän, film- och sportstjärnor och andra kändisar med grova yrkeskriminella. Över 200 000 företag och fonder kopplade till personer från över 200 länder har skapats i 21 olika skatteparadis.

Bland indragna politiker och världsledare märks den redan korruptionsanklagade brasilianske expresidenten Lula da Silva, Ukrainas president Petro Porosjenko, personer i den ryske presidenten Putins närhet liksom anhöriga till ledare i Pakistan, Kina och Azerbajdjan. Pikant nog är också den isländske statsministern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson indragen i härvan. Han byggde ju mycket av sin karriär på kampen mot korruptionen och att det gömdes undan pengar i skatteparadis.

Här i Sverige har Nordea hamnat i sökarljuset då de också använt sig av Mossack Fonsecas tjänster för vissa kunders räkning. Själv påstår banken att de skärpte reglerna redan 2009, men erkänner samtidigt att upplägget fortfarande finns för ett antal kunder. Finansinspektionen är nu inkopplade och det är inte första gången de haft starka anmärkningar på hur banken skötts. 2013 och 2015 fick Nordea betala dryga miljonböter för att de brutit mot reglerna om penningtvätt och EU:s sanktionsförordningar. Helt uppenbart klickar omdömet hos många i ledande ställning i Nordea.

Samtidigt har banken satt sig på moraliskt höga hästar. De var bland de första med etiska fonder och talar på sin webbplats gärna om klimatsmart sparande och vikten av att betala skatt. Fraser om att ”bygga förtroende”, ”öka transparensen” och ”agera med integritet” klingar i ljuset av de senaste avslöjandena onekligen en smula falskt. Nu måste det utredas grundligt vilket ansvar ledning och styrelse har haft under alla dessa år det handlar om. Att banken fram till år 2013 delvis var statligt ägd är också särskilt graverande för den svenska staten och de regeringar som borde ha haft bättre överinseende.

I sammanhanget är det värt att påpeka att all skatteplanering inte är av ondo, eller ens olaglig. Den kan dock beroende på omständigheter vara mindre lämplig, för att utrycka det milt. I vissa länder är korruptionen och slöseriet så ingrott att det blir hart när omöjligt att undvika. Helt enkelt så råder brist på tillit. I andra länder finns mer eller mindre konfiskatoriska skattetryck. Även stater bör fundera allvarligt på vilka incitament de ger för skatteflykt. Den svenska staten verkar ha insett detta genom avskaffandet av arv- och förmögenhetsskatterna, samt genom att tillåta möjligheten att återföra pengar till landet utan att bestraffas.

Men ytterst så måste världens länder fortsätta att samarbeta ännu djupare för att stävja den här sortens penningflykt.

Det var i helgen som fler än hundra mediaorganisationer världen över presenterade uppgifter ur en gigantisk läcka som tyska Süddeutsche Zeitung först tagit del av. Genom den internationella organisationen för grävande journalister (ICIJ) kunde sedan uppgifterna granskas av 400 journalister i 76 olika länder. I Sverige föll lotten på SVT:s Uppdrag granskning.

Där avslöjas att en advokatbyrå i Panama, Mossack Fonseca, i princip har haft som affärsidé att skapa brevlådeföretag i diverse skatteparadis för att hjälpa personer och företag att komma undan skatt och gömma undan pengar. Där samsas världsledare, politiker, affärsmän, film- och sportstjärnor och andra kändisar med grova yrkeskriminella. Över 200 000 företag och fonder kopplade till personer från över 200 länder har skapats i 21 olika skatteparadis.

Bland indragna politiker och världsledare märks den redan korruptionsanklagade brasilianske expresidenten Lula da Silva, Ukrainas president Petro Porosjenko, personer i den ryske presidenten Putins närhet liksom anhöriga till ledare i Pakistan, Kina och Azerbajdjan. Pikant nog är också den isländske statsministern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson indragen i härvan. Han byggde ju mycket av sin karriär på kampen mot korruptionen och att det gömdes undan pengar i skatteparadis.

Här i Sverige har Nordea hamnat i sökarljuset då de också använt sig av Mossack Fonsecas tjänster för vissa kunders räkning. Själv påstår banken att de skärpte reglerna redan 2009, men erkänner samtidigt att upplägget fortfarande finns för ett antal kunder. Finansinspektionen är nu inkopplade och det är inte första gången de haft starka anmärkningar på hur banken skötts. 2013 och 2015 fick Nordea betala dryga miljonböter för att de brutit mot reglerna om penningtvätt och EU:s sanktionsförordningar. Helt uppenbart klickar omdömet hos många i ledande ställning i Nordea.

Samtidigt har banken satt sig på moraliskt höga hästar. De var bland de första med etiska fonder och talar på sin webbplats gärna om klimatsmart sparande och vikten av att betala skatt. Fraser om att ”bygga förtroende”, ”öka transparensen” och ”agera med integritet” klingar i ljuset av de senaste avslöjandena onekligen en smula falskt. Nu måste det utredas grundligt vilket ansvar ledning och styrelse har haft under alla dessa år det handlar om. Att banken fram till år 2013 delvis var statligt ägd är också särskilt graverande för den svenska staten och de regeringar som borde ha haft bättre överinseende.

I sammanhanget är det värt att påpeka att all skatteplanering inte är av ondo, eller ens olaglig. Den kan dock beroende på omständigheter vara mindre lämplig, för att utrycka det milt. I vissa länder är korruptionen och slöseriet så ingrott att det blir hart när omöjligt att undvika. Helt enkelt så råder brist på tillit. I andra länder finns mer eller mindre konfiskatoriska skattetryck. Även stater bör fundera allvarligt på vilka incitament de ger för skatteflykt. Den svenska staten verkar ha insett detta genom avskaffandet av arv- och förmögenhetsskatterna, samt genom att tillåta möjligheten att återföra pengar till landet utan att bestraffas.

Men ytterst så måste världens länder fortsätta att samarbeta ännu djupare för att stävja den här sortens penningflykt.