2016-04-02 06:00

2016-04-02 06:00

Inte värt att ta på allvar

LEDARE

Samtidigt som Förenta Nationernas generalsekreterare Ban Ki-Moon var på snabbvisit till Sverige så gjorde FN:s kommitté för mänskliga rättigheter en svidande vidräkning med Sverige. Men det finns ingen som helst anledning att ta kritiken i rapporten på allvar.

Det finns inom det byråkratiska och korrumperade FN-systemet ett flertal organ som säger sig syssla med mänskliga rättigheter. Det mest ökända är FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) som tillkom med behjälpligt bistånd från den svenske S-diplomaten Jan Eliasson, som nu bekläder posten som FN:s vice generalsekreterare. UNHRC består av ett flertal av världens värsta diktaturer som begår de värsta övergreppen mot just mänskliga rättigheter, och är närmast besatta av att kritisera den demokratiska staten Israel. Av rådets 47 medlemmar är bara 18 fria enligt organisationen Freedom House.

Men nu är det dessbättre inte UNHRC utan en kommitté bestående av 18 ”experter” som står bakom den starka kritiken mot Sverige. Det betyder dock inte att den behöver tas på större allvar för det är tydligt att dessa så kallade experter inte brytt sig om att sätta sig in i det de skriver om utan enbart förlitat sig på tendentiösa skrivelser från partiska särintressen.

Sametinget, som skickat in en inlaga till kommittén, belönas med ställningstagandet att det får för lite skattepengar. Civil Rights Defenders inkom med en diger lunta som gett massiv utdelning. Kommittén tycker, likt CRD, att romska medborgare från andra länder (alltså de som åker hit för att tigga) skall ha samma rätt till våra välfärdstjänster som svenska medborgare. Ett helt bisarrt resonemang som i konsekvensens namn då borde gälla för alla EU-medborgare i alla EU-länder. Det säger sig självt att det vore helt ogörligt, och fel!

FN-kommittén kritiserar också i svepande ordalag Sverige för att det förekommer en ”konstant negativ skildring av muslimer i medierna”, och hänvisar bland annat till en rapport från diskrimineringsombudsmannen, som dock DO själva sagt vara ”vetenskapligt svag”. Det är högst oklart vad kommittén menar. Är det en negativ skildring av muslimer när medierna skriver om så nyhetsmässiga och aktuella saker som islamistiska terrordåd och jihadister i Syrien och Irak?

Rekommendationerna från kommittén tar också en ända med förskräckelse. Den vill att staten med rättväsendet och kampanjer skall bekämpa dessa negativa skildringar. Hur då? Med statliga censurorgan som övervakar vad som sägs och tycks? Vet kommittén ens vad yttrande- och tryckfrihet betyder?

I Sverige har vi av outgrundlig anledning satt upp FN på en piedestal och risken finns därför att alltför många faktiskt också tar sådana här ”rapporter” på allvar. FN borde se om sitt eget hus först. Minns bara hur de behandlade den svenske FN-tjänstemannen Anders Kompass som avslöjade hur världsorganisationen mörkat om hur FN-trupper begått omfattande sexuella övergrepp mot bland annat barn. Och hur några av de värsta förbrytarstaterna ges legitimitet och anförtros uppdrag och representation i diverse organ där de inte hör hemma (som i det tidigare nämnda UNHRC).

Det är hög tid för svenska politiker, beslutsfattare och opinionsbildare att skaffa sig en mer nykter och verklighetsförankrad syn på FN. Men istället så satsar regeringen en massa krut för att få en betydelselös plats i FN:s säkerhetsråd. Världsorganisationen kommer knappast att vara den som frälser mänskligheten. I bästa fall är kan den vara en diplomatisk diskussionsklubb.

Det finns inom det byråkratiska och korrumperade FN-systemet ett flertal organ som säger sig syssla med mänskliga rättigheter. Det mest ökända är FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) som tillkom med behjälpligt bistånd från den svenske S-diplomaten Jan Eliasson, som nu bekläder posten som FN:s vice generalsekreterare. UNHRC består av ett flertal av världens värsta diktaturer som begår de värsta övergreppen mot just mänskliga rättigheter, och är närmast besatta av att kritisera den demokratiska staten Israel. Av rådets 47 medlemmar är bara 18 fria enligt organisationen Freedom House.

Men nu är det dessbättre inte UNHRC utan en kommitté bestående av 18 ”experter” som står bakom den starka kritiken mot Sverige. Det betyder dock inte att den behöver tas på större allvar för det är tydligt att dessa så kallade experter inte brytt sig om att sätta sig in i det de skriver om utan enbart förlitat sig på tendentiösa skrivelser från partiska särintressen.

Sametinget, som skickat in en inlaga till kommittén, belönas med ställningstagandet att det får för lite skattepengar. Civil Rights Defenders inkom med en diger lunta som gett massiv utdelning. Kommittén tycker, likt CRD, att romska medborgare från andra länder (alltså de som åker hit för att tigga) skall ha samma rätt till våra välfärdstjänster som svenska medborgare. Ett helt bisarrt resonemang som i konsekvensens namn då borde gälla för alla EU-medborgare i alla EU-länder. Det säger sig självt att det vore helt ogörligt, och fel!

FN-kommittén kritiserar också i svepande ordalag Sverige för att det förekommer en ”konstant negativ skildring av muslimer i medierna”, och hänvisar bland annat till en rapport från diskrimineringsombudsmannen, som dock DO själva sagt vara ”vetenskapligt svag”. Det är högst oklart vad kommittén menar. Är det en negativ skildring av muslimer när medierna skriver om så nyhetsmässiga och aktuella saker som islamistiska terrordåd och jihadister i Syrien och Irak?

Rekommendationerna från kommittén tar också en ända med förskräckelse. Den vill att staten med rättväsendet och kampanjer skall bekämpa dessa negativa skildringar. Hur då? Med statliga censurorgan som övervakar vad som sägs och tycks? Vet kommittén ens vad yttrande- och tryckfrihet betyder?

I Sverige har vi av outgrundlig anledning satt upp FN på en piedestal och risken finns därför att alltför många faktiskt också tar sådana här ”rapporter” på allvar. FN borde se om sitt eget hus först. Minns bara hur de behandlade den svenske FN-tjänstemannen Anders Kompass som avslöjade hur världsorganisationen mörkat om hur FN-trupper begått omfattande sexuella övergrepp mot bland annat barn. Och hur några av de värsta förbrytarstaterna ges legitimitet och anförtros uppdrag och representation i diverse organ där de inte hör hemma (som i det tidigare nämnda UNHRC).

Det är hög tid för svenska politiker, beslutsfattare och opinionsbildare att skaffa sig en mer nykter och verklighetsförankrad syn på FN. Men istället så satsar regeringen en massa krut för att få en betydelselös plats i FN:s säkerhetsråd. Världsorganisationen kommer knappast att vara den som frälser mänskligheten. I bästa fall är kan den vara en diplomatisk diskussionsklubb.