2016-03-26 06:00

2016-03-26 06:00

Konvertera eller dö

Den kristna påsken firas till åminnelse av Jesu lidande, död och återuppståndelse. I Sverige kan kristna fira den största kristna helgen under kyrkoåret i lugn och ro. Värre är det i Mellanöstern där ett folkmord mot regionens kristna och andra religiösa minoriteter pågår.

Det rådet ingen tvekan om att den så kallade Islamiska staten har för avsikt att döda alla som inte delar deras perversa teologi. Inte nog med att de inte tolererar andra religiösa uppfattningar än den egna, de har också föresatt sig att förinta alla tecken på någon annan religion inom sitt förmenta kalifat.

Förstörelsen av ruinerna i Palmyra och Nineve med flera kulturhistoriska skatter är ett led i förintandet av alla kulturer än den egna. För att inte någon som ser lämningarna efter forntida kulturer och religioner skall få för sig att tvivla på IS tolkning av islam förstör man dessa lämningar. IS vandalism är ett led i att utrota minnet av andra religiösa traditioner i Syrien och Irak. Även muslimska traditioner som inte står i överensstämmelse med ”den sanna läran” löper också risken att försvinna från regionen.

När IS fick kontroll över Iraks näst största stad Mosul och Niniveslätten fördrevs 250 000 kristna och långt fler yazidier. De fick i och för sig valet att konvertera eller dö. De kristna som undkom förföljelsen lever nu under miserabla förhållanden på kurdkontrollerat territorium.

Det är uppenbart att det pågår ett folkmord inom de IS-kontrollerade områdena och att dödandet och förslavandet av ”otrogna” är ideologiskt motiverat. Lika uppenbart är det att omvärlden måste ingripa för att, med Frankrikes president François Hollandes ord: förinta IS. För lite har gjorts för att stabilisera situationen i främst Syrien. En stor del av skulden för IS framfart vilar på Kina, men framförallt Ryssland som blockerat Syrienresolutioner i FN:s säkerhetsråd. Vladimir Putin lär väl knappast vara missnöjd med hur flyktingkrisen sliter isär och försvagar EU.

Mycket talar tack och lov för att vi står inför en omsvängning i hanteringen av Syrienkonflikten. Europeiska parlamentet har i en resolution enhälligt slagit fast att det pågår ett folkmord i Mellanöstern. Ett ställningstagande EU delar med Obama-administrationen och Förenta Staternas representanthus (med rösterna 393-0).

Man kan fråga sig om ord har någon betydelse. Spelar det någon roll om omvärlden kallar förföljelsen av kristna för ett folkmord. Det enkla svaret är att det har betydelse. Övergreppen i Rwanda år 1994 (800 000 döda på hundra dagar) framkallade omvärldens reaktioner först när de benämndes vid dess rätta namn: folkmord.

Trycket mot IS ökar och deras terror har drabbat både Paris och Bryssel. Om dessa dåd är tänkta att avskräcka omvärlden från att bekämpa IS kan vi inte gå dem tillmötes. Det går inte att tala, eller för den delen bomba, IS till rätta, det krävs insatser på marken.

Det kan helt enkelt inte vara annat än en tidsfråga innan omvärlden tvingas ta sig samman och göra det som krävs för att stoppa folkmordet på kaldéer, assyrier, syrianer, yazidier och andra religiösa minoriteter. Att omvärlden skulle kunna låta ett folkmord pågå, utan att göra det som krävs för att få ett slut på ohyggligheterna, är helt enkelt otänkbart.

Det rådet ingen tvekan om att den så kallade Islamiska staten har för avsikt att döda alla som inte delar deras perversa teologi. Inte nog med att de inte tolererar andra religiösa uppfattningar än den egna, de har också föresatt sig att förinta alla tecken på någon annan religion inom sitt förmenta kalifat.

Förstörelsen av ruinerna i Palmyra och Nineve med flera kulturhistoriska skatter är ett led i förintandet av alla kulturer än den egna. För att inte någon som ser lämningarna efter forntida kulturer och religioner skall få för sig att tvivla på IS tolkning av islam förstör man dessa lämningar. IS vandalism är ett led i att utrota minnet av andra religiösa traditioner i Syrien och Irak. Även muslimska traditioner som inte står i överensstämmelse med ”den sanna läran” löper också risken att försvinna från regionen.

När IS fick kontroll över Iraks näst största stad Mosul och Niniveslätten fördrevs 250 000 kristna och långt fler yazidier. De fick i och för sig valet att konvertera eller dö. De kristna som undkom förföljelsen lever nu under miserabla förhållanden på kurdkontrollerat territorium.

Det är uppenbart att det pågår ett folkmord inom de IS-kontrollerade områdena och att dödandet och förslavandet av ”otrogna” är ideologiskt motiverat. Lika uppenbart är det att omvärlden måste ingripa för att, med Frankrikes president François Hollandes ord: förinta IS. För lite har gjorts för att stabilisera situationen i främst Syrien. En stor del av skulden för IS framfart vilar på Kina, men framförallt Ryssland som blockerat Syrienresolutioner i FN:s säkerhetsråd. Vladimir Putin lär väl knappast vara missnöjd med hur flyktingkrisen sliter isär och försvagar EU.

Mycket talar tack och lov för att vi står inför en omsvängning i hanteringen av Syrienkonflikten. Europeiska parlamentet har i en resolution enhälligt slagit fast att det pågår ett folkmord i Mellanöstern. Ett ställningstagande EU delar med Obama-administrationen och Förenta Staternas representanthus (med rösterna 393-0).

Man kan fråga sig om ord har någon betydelse. Spelar det någon roll om omvärlden kallar förföljelsen av kristna för ett folkmord. Det enkla svaret är att det har betydelse. Övergreppen i Rwanda år 1994 (800 000 döda på hundra dagar) framkallade omvärldens reaktioner först när de benämndes vid dess rätta namn: folkmord.

Trycket mot IS ökar och deras terror har drabbat både Paris och Bryssel. Om dessa dåd är tänkta att avskräcka omvärlden från att bekämpa IS kan vi inte gå dem tillmötes. Det går inte att tala, eller för den delen bomba, IS till rätta, det krävs insatser på marken.

Det kan helt enkelt inte vara annat än en tidsfråga innan omvärlden tvingas ta sig samman och göra det som krävs för att stoppa folkmordet på kaldéer, assyrier, syrianer, yazidier och andra religiösa minoriteter. Att omvärlden skulle kunna låta ett folkmord pågå, utan att göra det som krävs för att få ett slut på ohyggligheterna, är helt enkelt otänkbart.